Nyår och ägglossning

Julen är över för detta år och i morgon är det dags för nyårsafton. Vi ska åka bort tillsammans med en annan familj. Jag och mamman har känt varandra sen vi var små och vi har barn i samma ålder så det kommer bli kanon för både barn och vuxna.

På tal om något annat så kände jag på mig tidigare i veckan att jag kanske hade ägglossning på gång. Det är ju jätte tidigt än men jag hade någon känsla som inte ville försvinna. Jag hade något ägglossningstest kvar och mycket riktigt två lika starka streck visades. Jag som brukar ha oregelbunden mens och långt emellan mens och ägglossnings ska jag nu ha ägglossning bara 11 dagar efter skrapningen? Känns lite konstligt men det ska väl inte visa fel eller? Det återstår att se om mensen kommer om ca 1.5-2 veckor. Har ju fått lite olika råd om hur länge vi borde vänta med att försöka bli med barn igen efter skrapningen och det är svårt att veta vilket råd man ska lyssna på. Så vi tog beskedet att lyssna på oss själva och min kropp. Vi kör på och är kroppen redo så är den. Det blir när det blir helt enkelt.

Önskar alla en riktigt god god jul och ett gott nytt år!

Har julstökat och flängt och farit hela dagen men nu ska jag snart gosa ner mig i soffan med resten av familjen och hoppas att julefriden infinner sig.
Mår bättre, ser fram emot julen och hoppas på ett riktigt bra 2011.

En glad nyhet

Har i allafall mitt i allt det nattsvarta fått en glad nyhet. Jag fick mitt första handsval till vfu´n som jag ska ut på till våren. Det känns skönt att ha något att se fram emot och att det var något som gick min väg nu i slutet av året.

Så var det över för denna gången

Så är då graviditeten över, den lille finns inte längre i magen, och alla graviditetssymtom är borta. Själva skrapningen gick över förväntan, i alla fall fysiskt. Blödde bara lite samma dag och hade i stort sett inte något ont. Plaströret i armen gjorde ondare än magen när jag vaknade upp efter narkosen. Har dock varit oerhört. Sov och vilade i stort sett hela fredagen och även lördag förmiddag. Det har väl både med narkosen att göra men också att många spänningar släppt och att det är psykiskt jobbigt att gå igenom ett missfall och en skrapning. Hade ju gått ca 1/4del av graviditeten och sen så är det helt plötsligt över. Det kommer ta tid att komma över, jag hajar till för varje gravidmage jag ser och har mest hållit mig hemma under helgen. Är dock glad att jag valde skrapning och inte tableter. Det känns helrätt för mig och skulle denna situation bli aktuell igen skulle jag välja det samma. Jag vill inte vara hemma med magsmärtor och blödningar och se det hela komma ut. Jag tror att det, för mig i ala fall, skulle vara mycket jobbigare och ta längre tid att komma över. Nu gäller det att försöka ta nya tag och hoppas på att det går bättre nästa gång och att det inte dröjer för länge innan jag blir gravid igen.

:-(

Igår var jag, för 4:e gången, på kvinnokliniken och jag fick bekräftat det vi befarade. Fostret lever tyvärr inte, det fanns inga hjärtljud och det har gått tillbaka i utvecklingen. Har fått tid för skrapning på fredag. Usch, fy och blä........ Livet känns tungt just nu. Detta är ju heller inte det enda som hänt det senaste året. Man kan säga att luften gått ur mig, jag känner att jag klarar inte av mera tråkiga saker/besked nu. Nu får det banne mig vara nog. Hoppas verkligen att jag inte åker på infektion efter ingreppet så att jag till råga på allt ska ligga sjuk med feber, ont och blödningar över jul. Jag såg verkligen fram emot julen detta år men en stor del av glädjen har tagits ifrån mig. Jag kan inte låta bli att undra vad jag har gjort för att förtjäna så mycket skit. Jag vet att det finns många som har det värre än jag men ska jag se till allt som inträffat för mig och min närhet i år så känner jag mig väldigt liten på jorden. Jag känner att jag befinner mig i ett stort svart hål och famlar för at ta mig upp. Efter varje händelse hamnar jag i hålet, jag lyckas sedan ta mig upp men för varje ledsamhet så hamnar jag längre ner i hålet vilket gör att det är svårare att ta sig upp. Är glad att 2010 snart är slut och hoppas på ett betydligt bättre 2011.

Kan det finnas en chans??

Mår riktigt illa idag, livomdern värker och brösten värker och ömmar som bara den. Kan det finnas en chans eller är det bara så att symptomen fins kvar även om fostret dött? Det har ju ändå vuxit och utvecklats mellan varje vul men är mycket mindre än det borde vara. Eftersom jag vet när jag hade ägglossning och när vi hade sex senast så får jag inte det att gå ihop. Enligt ägglossningen är jag nu i vecka 9, eller 8+3 som bm och läkare brukar säga. Därför tycker jag att det är konstigt att fostret bara var i v5-6 på senaste vul i tisdags. Det är ju helt enkelt bara att vänta tills på måndag och se om den lille vuxit eller stått still i utvecklingen. Denna väntan är oerhört påfrestande. Har läst en hel trådat på nätet om personer i samma sits. På ul i vecka 5-6 brukar inte hjärtat synas och någon blev t o m ivägskickad på skrapning där man gjorde nytt vul och då såg ett hjärta slå. Riktigt skrämmande. Det gäller verkligen att läkarna kollar ordentligt och är säkra på sin sak. Hade inställningen att be om skrapning snarast om inget hjärtljud syns men om fostret vuxit så är det kanske bättre att vänta ett par dagar till för säkerhetsskull. Får helt enkelt vänta tills på måndag och gå vidare utifrån det.

Att vara stark

Att vara stark är inte att aldrig falla,
att alltid veta eller att alltid kunna.
Att vara stark är inte att alltid orka skratta,
att hoppa högst eller att vilja mest.
Att vara stark är inte att lyfta tungt,
att komma längst eller att alltid lyckas.

Att vara stark är att se livet som det är,
att acceptera dess kraft och ta del av den,
att falla till botten, slå sig hårt
men alltid komma igen.

At vara stark är att våga hoppas
när ens tro är som svagast.
Att vara stark är att våga se ljus i mörkret
och att alltid kämpa för att komma dit.

Jag försöker vara stark för både min egen och min omgivnings skull. Vi har inte sagt något till barnen ännu, vill vänta tills på måndag och det är svårt och jobbigt att gå runt och låtsas att allt är bra. Det tar på krafterna och ibland kommer tårarna fram. Igår kväll när jag nattade yngsta dottern kramade hon om mig hårt och sa att hon och bebisen älskade mig mer än något annat. Då var inte tårarna långt borta, de brände under ögonlocken. Lillan ser fram emot bebisen lika mycket som oss och pratar mycket om henne/honom. Att behöva berätta att det i dagsläget inte blir någon bebis kommer bli så jobbigt. Kanske skulle vi ha väntat att berätta för barnen men vi ville att de skulle veta om varför jag var så trött och mådde dåligt och det finns ju inga garantier även om man gått 12v så därför valde vi at tidigt berätta. Vi såg det ju som en stor och underbar nyhet och vi ville dela den med våra barn. Nu blir det väl till att ta nya tag och försöka igen framöver.

Ett tungt år

Mycket har hänt det senaste året, tyvärr många tråkigheter. Föra hösten gick jag in i väggen, rätt rejält. Jag drabbades av depression, panikångest och var både psykiskt och fysiskt slutkörd. (Mer om det går att läsa i min andra blogg) Detta tog tid at ta sig ur, det var inte förrän i somras/höstas någon gång som jag började känna mig som mig själv igen. Min man och jag har under året varit med om en hel del, han har gjort saker som sårat mig, som fått mig att tappa förtroendet och tilliten för honom igen och det har tagit tid för oss att hitta tillbaka till varandra igen, men vi gjorde det och barnet var på något sätt ett bevis för det. Vi vill leva tillsammans och kämpar för att vi ska fortsätta leva tillsammans. Ekonomin har varit och är ett ständigt påminnande ämne och något som många gånger försvårat vårt liv tillsammans. Jag har csn och min man tjänar inte speciellt bra vilket gör att vi inte kan unna oss saker så ett sätt som vi skulle vilja och behöva. Ekonomin blev under hösten ännu sämre. Detta kommer jag dock inte gå in på här och nu men det var ytterliggare en hård prövning på mig och min man och på vår familj. Jag har svikits av min man men också av någon jag trodde var en nära vän och den personen och jag har ingen kontakt idag. Det har helt klart varit en bergodalbana det senaste året och jag såg den kommande bebisen som ett tecken på hopp att vinden nu vänt. Jag behövde verkligen något positivt i mitt liv, jag behövde få hoppet tillbala. Självklart har jag positiva saker och personer i mitt liv också men jag behövde något stort, positivt och underbart och det gör jag fortfarande.

Denna graviditet har varit oerhört psykiskt och fysiskt påfrestande från början. Redan innan jag fick den bekräftad så fick jag bruna och mörkröda flytningar och ont i magen så jag har inte kunnat glädjas ordentligt. När jag varit iväg på vul har det ena gången inte sett så bra ut, sen har det helt plötsligt sett bra och hoppfullt ut igen för att sedan åter se mörkt och dystert ut. Denna bergodalbana har gjort att jag inte vetat vad jag ska tro men hoppet har ändå funnits där men det är nu borta. Jag känner mig inte gravid länge. Symptomen och min lilla putande mage har försvunnit, har bara lite ömmande bröst i dagsläget. Som det känns nu kommer jag be om en skrapning om det visar sig att våra farhågor blir bekräftade vilket jag tror de blir. Det är snart jul och jag vill inte gå och vänta ut att fostret störs ut och jag tror inte jag vill ha tabletter för jag kommer ihåg vad ont jag hade vid förra missfallet. Jag har ju två barn hemma och vill inte att de ska se mig ha ont, jag vill inte riskera störtblödningar här hemma. Det finns ju också en risk för att tabletterna inte hjälper och att en skrapning då behövs och jag vill inte bra ut på det hela. Jag vill åtminstone inte må fysiskt dåligt vid jul. Psykiskt dåligt lär jag må och det blir ju inte bättre av att både julafton och juldagen firas med höggravida personer. Jag är jätte glad för deras skull men det gör ändå ont. Varför ska vissa drabbas av missfall, vissa drabbas av många och andra av få, medan andra inte får ett enda? Livet är aldrig rättvist och jag önskar inte någon denna situation. Vill bara att det ska bli måndag nu så jag får det svart på vitt hur det ligger till och sedan gå vidare utifrån det.

Det var för bra för att vara sann

Kom nyss hem från veckans besök på kvinnokliniken med tårar i ögonen. Fick inte alls det svar jag hoppast på vid denna vul-undersökning. De andra gångerna har jag varit beredd på tråkigheter men inte denna gång. Han hittade först ingenting men efter en massa letande hittade han fostret som dock är jätte litet bara 4,7 mm vilket är aldeles för litet för den veckan jag borde vara i. Han såg heller inget hjärtljud vilket med stor sannorlikhet innebär att fostret dött sen jag var där förra veckan. Jäkla skit, kände att luften gick ur mig. Visst hade jag det i bakhuvudet att det inte skulle gå vägen men eftersom jag känner mig gravid och fostret växte mellan de två första gångerna så trodde jag att det såg bra ut. Trodde verkligen att jag skulle få se ett pickande hjärta. Ska tillbaka nästa vecka igen men läkaren trodde att det var ett missfall. Vet inte vad jag ska skriva eller säga, känner mig så ledsen och nere. Har flera gånger känt att det var för bra för att vara sant eftersom vi lyckades så fort och jag skulle få i sommar mellan två terminer och tydligen var det så också.

Förkylningstider

Har åkt på en rejäl förkylning och har t o m lite feber vilket inte hör till vanligheterna. Är väl i och för sig inte så konstigt med tanke på att båda barnen ockå är förkylda och har haft lite feber. Masade mig iväg på föreläsning i förmiddags men bytte av mannen, som var hemma med barnenunder förmiddagen, vid lunchtid. Har sedan dess legat halvdäckad i soffan hela dagen och kvällen. Som om en förkylning inte är nog så har jag ju dessutom mina graviditetskrämpor och mitt magont som inte vill ge med sig. Men jag klagar inte, jag tar gärna krämporna så länge pyret mår bra där inne i magen.

Nu sover ena dottern och snart är det dags att lägga nummer två också och sen blir det soffan och sängen. Mannen jobbar i kväll, vilket inte hör till vanligheterna. På hans jobb blir det övertid 1-2 gånger per år så de extra pengarna är välkomna. Trist bara att det blev en halvdag vab också men så är det när man har barn. Mannen ska förövrigt bort på en massa skojsigheter framöver. Både på fredag samt onsdag, fredag oh lördag. Det är han värd och det är inte ofta han är borta, jag hoppas bara att jag mår lite bättre innan det.

Hoppas även att jag mår bättre i morgon för då står julklappsshopping med mamma och mormor på schemat. Men mår jag så här stannar jag nog i soffan. Har ju inte bara mig själv att tänka på utan även ett litet pyre.

Nytt vul

Det gick bra på kvinnokliniken idag. Den lilla har vuxit till sig och läkaren tyckte sig kunna se hjärtat men det är fortfarande lite tidigt och därför har jag fått en ny tid nästa vecka igen för att se att den lilla fortsätter växa och att hjärtat slår. Det är så skönt att de kollar upp mig noga. Förstår om det kan ha varit lite svårt att se ordentligt för hela livmodern rörde sig vid varje andetag jag tog. Det var häftigt, det såg lite blåsigt ut därinne. Känner mig i allra högsta grad gravid och nu är det bara att hoppas på att det fortsätter i positiv riktining.

Illa jag mår illa.....

och jag säger bara: Jippi!

Väntan och längtan

Det är inte roligt att bara gå och vänta och med skräckblandad förtjusning längta efter måndagens vul. Jag hoppas och tror att det går i rätt riktning i magen. Har mått illa från och till under dagen och brösten ömmar fortfarande. Så länge jag upplever symptom och känner mig gravid så bör jag väl se det som positivt. Ibland blir jag dock fundersam på om jag inbillar mig eftersom detta är något jag så innerligt vill.

Har upplevt en hel del motgångar genom livet, speciellt under sista året och det sägs att motgångar stärker men nu får det banne mig vara nog. Jag orkar inget mer. Jag vill få uppleva något riktigt positivt just nu, jag vill ha en bebis som växer och utvecklas i magen. Jag vet att många andra inte ens har ett barn och jag har ju redan två underbara barn men ändå. Jag vill ha ett tredje barn, jag vill ha detta barn, som i och för sig inte är ett barn ännu men jag hoppas att det kommer att bli det. Jag tycker faktiskt att jag, precis som andra förtjänar detta. Så ska man väl egentligen inte skriva eller säga i vårt svenska samhälle men det är så jag känner. Jag förtjänar det inte mindre än någon annan men heller inte mer.

Jaha.....

Vet inte riktigt vad jag ska skriva. Två personer undersökte mig med vul och den första kunde inte se någonting men den andra kunde däremot se någonting. Om det däremot kommer utvecklas till ett barn eller inte är för tidigt att säga. De kunde inte se något foster eller något hjärta men däremot hinnor och kanske något annat. Ska tillbaka om en vecka igen för nytt vul. Det är bara att hoppas på det bästa. Hoppas på att det som nu finns i magen kommer vidareutvecklas till ett foster och till en bebis, vår bebis. Kan ångra lite att vi redan berättat för barnen men samtidigt tycker jag att de har rätt att vara delaktiga ch skulle det inte gå vägen så vet de ju i så fall varför jag går runt och är ledsen. Är det meningen så är det och är det inte meningen så är det inte. Jag håller mina tummar och hoppas av hela mitt hjärta.

De kunde se att jag hade en cysta, på ena äggstocken tror jag det var, men den ska tydligen vara ofarlig. Den första som un dersökte mig började prata om cellprov, när jag gjorde det senast och vad det visade. Sen ska hon inget mer, blev lite nervös men samtidigt är det inte mitt främsta fokus just nu.

I eftermiddag vet jag hur det ligger till

Har fått en tid 13.30 idag på kvinnokliniken så i eftermiddag vet jag hur det ligger till. Magen är i uppror idag, antagligen av nervositet. Jag som tidigare varit förstoppad har nu gått på toaletten tre gånger idag, och dagen är längt ifrån slut. Jag hoppas hoppas innerligt att det finns ett levande foster därinne och att ingenting är fel. Har fått tillbaka illamåendet, brösten ömmar fortfarande och magen är kvar så snälla låt det vara som det ska inne i magen. Snälla!

Lugnare än i morse

Har inte fått några mer flytningar än det lilla som var i morse men har fortfarande ont i magen. Inte lika ont som igår och i morse men jag har en molnande värk, ungeför som mensverk, som inte verkar vilja försvinna. Har läst en massa på nätet och det verkar vara "normalt" att ha det så här under graviditeten men det kan också vara tecken på missfall. Har ju dock inte fått något blod varken nu eller förra gången. Oavsett vad som händer resten av dagen så ska jag nog ta och ringa till Kvinnokliniken i morgon i alla fall och prata med dem. Eftersom jag tidigare haft ett missfall, som började med bruna flytningar, och då gick runt i ca 7 veckor med ett dött foster i magen så vill jag självklart veta hur det ser ut i magen nu. Jag vill inte behöva gå igenom det igen. Har ju inte varit nästan något illamående denna vecka men därmot har jag mått illa idag. Har jag ömmande bröst, är trött, får springa på toa ofta och har problem med förstoppning. Magen är kvar den också. Men usch vad man går runt och tänker och analyserar. Det som händer händer ju och jag hoppas innerligt att det går vägen. Jag vill så gärna bli mamma till sommaren.

Nya flytningar och ont i magen

Igår fick jag jätte ont i magen men tänkte inte så mycket mer på det eftersom jag ju kan ha väldigt ont i magen emellanåt. I morse när jag var på toaletten upptäckte jag dock bruna flytningar igen och jag har åter fått ont i magen. Denna gången känns det som kraftiga menssmärtor. Jag håller tummarna och hoppas innerligt att det inte är ett missfall på gång. Snälla, snälla, snälla låt oss inte förlora detta efterlängtade barn. Ligger i sängen och vilar och hoppas att smärtorna snart ska gå över och aatt det inte blir något mer med dem. Kan inte göra så mycket nnat än att vänta och avvakta och se om det försvinner eller tilltar. Snälla inga blödningar. Ska ta och ringa till kvinnokliniken på sjukhuset i morgon och prata med dem, de har ju oturligt nog inte öppet idag.

- Stopp, du kan skada bebisen!

Vi har berättat för barnen och också närmaste familjen/släkten. Fick många grattis och glada miner. Speciallt av minstingen som blev överlycklig och nu skyddar min mage med järnhandske. När min man försökte ge mig en kram var hon framme med handen:
- Stopp, du kan skada bebisen!
Så söt, hon kommer bli en väldigt beskyddande och underbar storasyster och det kommer även den äldsta att bli.

Jag har fått en liten kulmage, mår illa ¨å och då, brösten spänner, luktsinnet är enormt och jag är ruskigt trött så allt är med andra ord precis som det ska.

Illamåendet är här

Illamående och trötthet har slagit klorna i mig idag men jag klagar inte. Ser det som tecken på att allt är som det ska där inne. Däremot kan vi nog inte vänta så länge med att berätta för barnen att de ska få ett syskon. De lär undra varför mamma inte är så roligt sällskap. Varför jag ligger på soffan och är trött och mår dåligt och varför jag lägger mig och sover middag kl 18, vilket jag gjorde idag. Det gör egentligen inget att berätta för barnen, jag vill att de ska vara delaktiga. Däremot vill jag inte att de berättar för alla andra än. Det räcker om några vet eftersom det ännu är så tidigt. Nu längtar jag efter sängen så jag ska nog flytta mig från soffan till sängen och försöka få en god natts smön. Har sovit dåligt de senaste nätterna vilket jag verkligen känner av nu.

Vänner

Vänner är de där ovanliga människorna som frågar dig hur det är och sen väntar på svaret!

Jippi!

Mina flytningar är så gott som obefintliga och jag gjorde ett nytt test idag och det visade ett mycket starkare positivt streck. Så flytningarna borde inte ha varit någon fara/vara någon fara för jag tror inte att strecket skulle blivit så mycket starkare som det blivit om jag haft/är på väg att få ett missfall. Jippi! Ville bara berätta det :-)

Dagens "möten"

Hade mycket riktigt uvi, vilket jag misstänkte. Både äggvita och blod fanns i urinen så ska jag äta Pennomax i 5 dagar. Besöket hos BM gick bra. Vi gick igenom tidigare graviditeter och förlossningar samt pratade om denna graviditet. Mina flytningar har så gott som helt upphört, har bara kommit lite ljus ljusbrunt idag och jag håller nu tummarna för att det inte blir något mer och att allt ser bra ut i magen. Om flytningarna fortlöper eller att jag börjar blöda eller får ont ska jag kontakta gyn så att de får kolla om allt är ok.

Har mått lite illa idag och jag kan säga att jag välkomnar mina graviditetssymptom för det känns som en konfirmation på att allt står rätt till. Jag hoppas verkligen att det är så. Ska tillbaka till BM den 6 december om allt flyter på och ska lämna odling innan det, den 25 nov för att se att uvi´n är borta.

Tid i morgon

Ringde BM och fick tid för hälsosamtal redan i morgon. Ringde även VC och fick tid där också i morgon för att kolla upp eventuell UVI. Har berättat för några av mina närmsta vänner, kunde inte hålla mig, och de är precis som jag jätte glada. De har vetat om att vi försökt bli gravida och det kändes självklart att berätta för dem.

BM tyckte att vi ska räkna enligt mensen än så länge och enligt den har jag gått 6 hela veckor. Enligt ÄL har jag gått 4 hela veckor på onsdag så det är lite skillnad mellan dem. Det kanske blir mittemellan :-)

Det är lång tid kvar och mycket kan hända men jag känner mig just nu helt klart gravid.

Ett svagt litet streck

Mina bruna och roströda flytningar har fortsatt lite till och från under helgen. De påminner om hur mensen är i slutet, när själva det röda blodet slutat.

Har reagerat på att jag, de senaste, dagarna blivit oerhört doftkänslig. Matos är jag riktig känslig mot och igår kväll satt min man och åt sourcream chips och jag kände hur det vände sig i magen på mig. Har känt på mig ett tag att jag är gravid, jag käner ju min kropp ganska väl, men jag har ju samtidigtundrar om jag övertolkar och inbillar mig för att jag så gärna vill. I morse kissade jag på en stav, trots att det är lite väl tidigt, och ett svagt streck visade sig. Det var inte skarpt men helt klart ett streck. Åhhh jippi! Det är ju fortfarande tidigt om jag ser till ägglossningen är jag i v 4 (3+5) och mycket kan hända men jag lyckades i alla fall bli gravid.Har tänkt ta ett test till om några dagar för att se om strecket blir tydligare.





Det svider tyvärr en del när jag kissar, det började i samband med flytningarna. Vet inte om de hänger ihop eller om det kanske är en uvi på G. Hade en i augusti och det känns som en sådan. Ska nog ta och ringa BM, hade egentligen tänkt vänta ett par dagar tills vi testar igen, men det är nog lika bra att ringa direkt.

Åh jag håller mina tummar för att detta går vägen. I så fall borde vi ha en familjemedlem till i juli.

Fortfarande oklart

Igår kväll fick jag en del brunaktiga flytningar och nu under morgon börjar det komma en del rostbrunt blod. Inte så att det rinner utan när jag torkar mig. Vet fortfarande inte vad jag ska tro. Det är inte en vanlig mens i alla fall utan jag antar att det är en graviditet som är på väg i missfall eller en nidationsblödning eller annan blödning i tidig graviditet. Har suttit och säkt på nätet nu under morgonen och blödningar verkar vara ganska "normalt". Det är så ovist och jobbigt detta. Har fortfarande inte tagit ett graviditetstest eftersom jag tänkt att det är för tidigt. Är jag gravid så borde jag vara i 3+4. Hade tänkt vänta till mitten på nästa vecka och kola eftersom jag beräknade att mensen borde komma på onsdag om jag får någon.



Hur vet jag att jag är på väg att få missfall?

De tydligaste tecknen är mensliknande smärtor och kraftiga blödningar eventuellt med inslag av koagulerat blod. Du kan dock få missfall utan att veta om det, i synnerhet under den tidiga delen av graviditeten. Många kvinnor tar fel på ett missfall och en försenad menstruation.





Vad är stänkblödning och är det normalt?

Stänkblödning är en lätt blödning från slidan som liknar mens, men är mindre riklig. Blodet varierar i färg från rött till brunt.



Det är helt normalt att känna oro om man får småblödningar eller stänkblödningar. Men för det mesta är det inte förknippat med något problem och det är vanligt under graviditetens första veckor. En fjärdedel av blivande mammor har någon form av blödning i första trimestern.



I många graviditeter är småblödningar något som sker utan att man vet varför och utan att det följs av några problem. Men det kan vara tecken på något mer allvarligt, t ex missfall. Det är orsaken till att det är bäst att berätta för din barnmorska eller läkare.´




Har kopierat in ovanstående texter från www.babycenter.com

Mina fltningar/blödning är roströda och bruna, har inte haft något klarrött blod och heller inget mörkrött blod. Däremot har jag ju haft ett tidigare missfall och då började det precis så här så det är svårt att eta vad man ska tro. Men det sägs ju att hoppet är det sista som överger en så jag får väl försöka hålla fast vid det ett tag till.

Nidationsblödning???

Har läst på lite mer om nidationsblödningar.

Det står bla så här:



Spermierna lever i kvinnan 3 - 4 dagar efter ett oskyddad samlag, beroende på kvalité och miljöbetingelser, spermierna ligger således i äggledaren och väntar på att ett moget ägg skall lossna från äggstocken. Om man har samlag någon dag före eller samma dag som ägglossningen sker så är det störst möjlighet att det sker en befruktning.

Det befruktade ägget börjar efter några minuter att dela sig i fler och fler celler och börjar sin seglats från äggledaren ner till livmodern det tar ungefär 10 dagar. Så - 4 dagar innan din mens skulle komma kan du få en liten blödning - bara en fläck i trosan, s.k. spotting, eller nidationsblödning. Då börjar ägget att producera hormonet HCG (humant coriongonadotropin) som hjälper ägget att gräva sig in i slemhinnan i livmodern.



Vi hade sex före och samma dag som ÄL och det är nu 10 dagar sedan jag hade ÄL. Det har än så länge inte kommit mer än lite slem+ rött i trosan samt när jag torkade mig. Däremot känns det ungefär som mensvärk i magen. Det är ju bara att avvakta, jag vet, men jag vill veta NU vad det är.

Vet inte vad jag ska tro

Även om jag inte helt vågat hoppas på att det ska lyckas denna gång och att jag är gravid men förhoppningen och önskan finns förstås. Har upplevt en hel del "tecken" men samtidigt tyckt att de kommer för tidigt. Idag kom en liten liten klump och lite blod i trosorna och jag vet inte vad jag ska tolka det som. Tycker att det är för tidigt för mens eftersom jag hade ÄL förra v. Kan det vara ett väldigt tidigt missfall? Kan jag ha tyren att det är en nidationsblödning? Det hade jag aldrig hört talas om tidigare och jag har heller inte haft det i tidigare graviditeter men det är klart att jag hoppas att det är det. Det är väl bara att vänta och se antar jag. Har lite känningar i magen också och vet inte hur jag ska tolka dem heller. Jag håller mina tummar för att jag är gravid och för att allt kommer att flyta på och gå bra men jag tvivlar starkt.....

Inte på topp

Är inte på topp just nu. Har kraftiga humörsvängningar och pendlar mellan att vilja skrika och att vilja gråta. Minst lilla sak blåses upp och blir till något jätte stort. Får taggarna utåt direkt. Min man påpekade det för mig idag så jag vet att det märks. Började storgråta av utmattning i lördags efter en heldag då inget av barnen ville lyssna på mig och droppen blev att mannen inte hämtade oss när han skulle. Mer än så behövs inte. Hoppas ju såklart att detta beror på att något växer i min mage. Brukar inte ha PMS, brukar inte ha sådana här humörsvängningar och i o m ägglossnin förra veckan så borde mensn ändå ite komma förrän om minst en vecka om det nu skulle ha med det att göra. Har dessutom fruktansvärt ont i bröstvårtorna, de är jätte ömma och det är riktigt jobbigt att byta kläder. Har googlat på det och fått till svar att det kan bero på ägglossning eller graviditet. Hoppas såklart på det sista men tror samtidigt att är lätt att övertolka allt som händer i/med kroppen då man hr en önskan att bli gravid. Det är helt enkelt bara att vänta och se vad som kommer, mens eller ett plus.

Träffade fina vänner i helgen, det var välbehövligt och mysigt. Lördagskvällen tillbringades med två vänner, snacks och dricka (alkoholrfitt för mig för man vet ju aldrig). Vi pratade i timmar om allt och inget. I söndags fikade jag och minstingen med en annan vän och hennes familj. Med tanke på det som hänt värdesätter jag mina sanna vänner mer än någonsin. Är så glad att jag åtminstone ha några vänner i mitt liv jag känner att jag kan lita på. Det trodde jag i och för sig om en viss annan person också där skenet bedrog. Dessa vänner har dock en annan karaktär och jag vet i mitt hjärta att de aldrig skulle göra det den andra personen gjorde. Tack för att ni finns :-)

Allting är relativt

Jag har haft ett tufft sista år på många sätt, jag har varit nere på botten, jag har blivit sviken av olika anledningar och av olika personer, jag har mått riktigt dåligt. Men det finns många därute som har det betydligt värre än jag. Det finns människor som är obotligt sjuka, hemlösa, barnlösa, ensamma..........osv osv.......

Jag kunde haft det betydligt värre. Jag har trots allt redan två underbara barn och kan jag lyckas få en till så är det en bonus. Jag vet det men jag blir ändå besviken och ledsen när mensen kommer och månaderna rullar förbi och det är väl inte så konstigt eftersom önskan är så stor. Vi har alla rätt att bli ledsna och besvikna, oavsett aledning och orsak.

Läser bloggar om både sjukdom, barnlöshet och personer som haft en tuff uppväxt och jag blir oerhört gripen av de livsberättelser dessa människor berättar. Jag känner att jag valt rätt utbildning och kommande yrke och jag hoppas kunna göra skillnad för åtminstone någon av er där ute. Min bror har nyligen skapat en blogg. Han har inte haft det och har fortfarande det inte lätt. Han är sjuk, åker ut och in på sjukhus, har hemsjukvård, en port inopererad, har opererats otaliga gånger. Han är stark min bror och han finns i mitt hjärta. Jag hejar på dig, jag håller tummarna för dig, jag hoppas att av hela mitt hjärta att du ska bli bättre.

Mer kloka ord

När någon/några sårar dig tänk på dem som om de vore sandpapper.
De repar dig och ger dig smärtsamma märken.
Men i slutändan är det du som blir finslipad och de som slits ut.

Äntligen

Fick äntligen, 30 dagar efter första dagen i sista mensen, två streck på ägglossningstesten. Många skulle vid det här laget ha fått nästa mensperiod men inte jag inte. Vet ju sedan tidigare att jag har ganska lång tid emellan mina cykler och att de är oregelbundna. Beräknad förlossningsdag med mitt första barn flyttades fram 8 dagar och med mitt andra barn 17 dagar. Nu i dagsläget har det gått 16 dagar sedan det datum som brukar räknas som befruktningsdag.

Vet vad min man och jag ska syssla med i kväll och i morgon :-)
Håller mina tummarna för att detta ska gå vägen!

Kloka ord

Här kommer kloka ord jag "hittat" på lite olika ställen:

Gå inte efter utseende - det kan bedra
Gå inte efter rikedom - den kan ta slut
Gå efter det som gör dig glad
för det behövs bara ett leende för att göra en dålig dag bättre.

De lyckligaste människorna är inte de som har det som är bäst
utan de som på bästa sätt använder det som de har.

Don´t count the days
make the days count!

Life isn´t about waiting for the storm to pass
it´s about learning to dance in the storm

Paus

Samma dag som jag började med mina test upptäckte jag något tråkigt och därför har jag inte skrivit på två veckor. Tog en paus, vilket jag egentligen inte tänkt men jag har behövt samla mina tankar och "komma över" det som hänt. Det visade sig att en vän inte var någon vän. Hon gick bakom ryggen och betedde sig enligt min mening riktigt illa och därför ha min vänskapskrets minskat med en person. Det är inte första gången något sådant händer och det visste hon och därför är det för mig ännu mer obegripligt att hon sedan kan göra samma sak. Jag behöver inte det i mitt liv, jag behöver inte "vänner" som sviker och går bakom ryggen utan de som håller mig bakom ryggen. Situationer som denna visar dock verkligen vilka som är ens vänner och vilka som inte är det och jag har flera fina vänner i min närhet. Stort tack till er förert stöd och er vänskap.

I o m det som hände tog produktionen en liten paus men nu är den igång igen. Är idag fyra veckor sedan mens men jag fortfarande inte fått positivt ägglossningstest. Har dick kollar varannandag nu på slutet eftersom stickorna börjar ta slut men det borde väl ge utslag mer än en dag, eller???

Det blir som det blir helt enkelt...det blir när det blir. Håller dock mina tummar för att det snart växer ett liv i min mage om jag inte har turen att det redan gör det.

Paket på posten

Fick paketet igår så nu har jag börjat äta folsyra. Väntar dock med ägglossningstesterna till nästa vecka eftersom jag nyligen hade mens. Har köpt 14 st så jag tänkte börja på måndag, då det gått 2 veckor efter mensens första dag. Mår skumt och har gjort de senaste dagarna, kanske är på väg att bli sjuk. Är extremt trött, har ont i magen och ingen matlust. Blir mätt i stort sätt så fort jag börjat äta och är sedan mätt i flera timmar. Skumt är det.....mår förhoppningsvis bättre snart för jag och familjen har en helg full av kalas framför oss.

Förberedelse, spratt eller ingenting

Ibland undrar jag om kroppen och hjärnan spelar mig ett spratt eller om de kanske förbereder sig på det som förhoppningsvis komma ska. Jag är fruktansvärt trött, har cravings och mådde under en period väldigt illa och hade också ömma bröst. I o m att önskan om nr 3 är väldigt stor så tolkar jag antagligen "symtom" och annat mycket starkare än de egentligen upplevs. Jag vet dock att jag inte inbillar mig, jag har upplevt/eller upplever detta men det kan ju lika gärna bero på annat. Jag kanske är fruktansvärt trött nu för att det varit en intensiv period, det är höst och mörkt. Jag kanske har cravings av den enkla anledningen att jag tycker väldigt mycket om de sakerna. Det ska bli spännande att se om jag under graviditeten kommer tycka om samma saker eller om jag får några andra cravings som jag inte kan vara utan. Har haft olika saker under mina tidigare graviditeter som jag inte kunnat vara utan.

För övrigt tycker jag att Martin Melin i sin blogg har träffande argument/diskussion om familjer med mer än två barn under rubriken Charlie - the last one. Detta har jag och min man diskuterat och jag har även gjort det med en kompis som har tre barn och nu är gravid med det fjärde. Det blir inte direkt lättare att åka på semester och det blir också dyrare över lag. Jag hoppas att vi kan ha kvar vår bil då vi inte har ekonomin att skaffa en ny bil just nu. Men dessa saker får vi lösa allt eftersom och tex leta upp de ställen som har erbjudanden för större familjer. Allt går men jag undrar varför samhället är uppbyggt som det är, det är många familjer i Sverige som består av fler än två vuxna och två barn.

Idag hoppas jag på ett paket i brevlådan när jag kommer hem.......

Vem är jag???

Ja vem är jag egentligen? En gift heltidsstuderande tvåbarnsmamma bosatt i en mellanstor stad någonstans i Sverige. Det kan nog passa in på ganska många personer runt om i vårt avlånga land och säger väl egentligen inte så mycket om vem jag egentligen är, vem jag är som person. Däremot är det självvalt att just nu inte skriva så mycket mer om vem jag är. Jag vet inte inte ännu om jag vill bli "hittad" här på nätet eller om jag vill hålla bloggen och mitt skrivande för mig själv. Det återstår att se och fram tills jag bestämt mig så får det vara en anonym blogg.

Vad ska den då handla om undrar ni väl säkert...om det nu ens är någon som hittar den. Den kommer nog handla om lite allt möjligt. Om, som bloggen heter, mitt liv, min vardag, mitt här och nu. Dessa bitar kretsar mycket kring min familj och mina studier och just nu också om en dröm och önskan att snart vara trebarnsmamma.

Jag har haft en längtan efter ett barn till i flera år och nu har (tack och lov) även min man en längtan efter att utöka familjen så den 14juli slutade jag med p-piller. Jag var beredd på att få mens och bli lite ledsen för det varje månad men ingen mens kom och ingen graviditet heller. Kontaktade efter 8v MVC som sa att det är väldigt ovanligt att mensen uteblir så länge men att det kan hända. Ombads kontakta läkare om mensen uteblev under 6mån. Hade verkligen ingen lust att vänta så länge eftersom önskan om ett till barn är väldigt stark och jag ville veta tidigare än så om det är något "fel", något problem som försvårar möjligheten att bli gravid. Har inte haft det så lätt de tidigare gångerna med att bli gravid och hoppas innerligt att det ska gå snabbare denna gång. Det tod 2,5år innan första dottern föddes och 1,5år innan nästa dotter kom. Bestämde mig för att vänta tre månader och om mensen då inte kommit igång kontakta läkare. Tack och lov behövde det inte gå så långt. Efter närmare 11 v dök den upp, den 27sep så nu hoppas jag att det snart växer något inom mig. Har dock alltid haft en oregelbunden mens och det brukar gå uppemot 6v mellan tillfällena så det är inte lätt att veta när ägglossningen är. Vill göra allt jag kan för att underlätta och snabba på processen denna gång så igår beställde jag ägglossningstest och folsyra via nätet. Så nu blir det till att kissa på stickor ett tag framöver och så hålla tummarna förstås :-)
Men efter