Nytt vul

Det gick bra på kvinnokliniken idag. Den lilla har vuxit till sig och läkaren tyckte sig kunna se hjärtat men det är fortfarande lite tidigt och därför har jag fått en ny tid nästa vecka igen för att se att den lilla fortsätter växa och att hjärtat slår. Det är så skönt att de kollar upp mig noga. Förstår om det kan ha varit lite svårt att se ordentligt för hela livmodern rörde sig vid varje andetag jag tog. Det var häftigt, det såg lite blåsigt ut därinne. Känner mig i allra högsta grad gravid och nu är det bara att hoppas på att det fortsätter i positiv riktining.

Illa jag mår illa.....

och jag säger bara: Jippi!

Väntan och längtan

Det är inte roligt att bara gå och vänta och med skräckblandad förtjusning längta efter måndagens vul. Jag hoppas och tror att det går i rätt riktning i magen. Har mått illa från och till under dagen och brösten ömmar fortfarande. Så länge jag upplever symptom och känner mig gravid så bör jag väl se det som positivt. Ibland blir jag dock fundersam på om jag inbillar mig eftersom detta är något jag så innerligt vill.

Har upplevt en hel del motgångar genom livet, speciellt under sista året och det sägs att motgångar stärker men nu får det banne mig vara nog. Jag orkar inget mer. Jag vill få uppleva något riktigt positivt just nu, jag vill ha en bebis som växer och utvecklas i magen. Jag vet att många andra inte ens har ett barn och jag har ju redan två underbara barn men ändå. Jag vill ha ett tredje barn, jag vill ha detta barn, som i och för sig inte är ett barn ännu men jag hoppas att det kommer att bli det. Jag tycker faktiskt att jag, precis som andra förtjänar detta. Så ska man väl egentligen inte skriva eller säga i vårt svenska samhälle men det är så jag känner. Jag förtjänar det inte mindre än någon annan men heller inte mer.

Jaha.....

Vet inte riktigt vad jag ska skriva. Två personer undersökte mig med vul och den första kunde inte se någonting men den andra kunde däremot se någonting. Om det däremot kommer utvecklas till ett barn eller inte är för tidigt att säga. De kunde inte se något foster eller något hjärta men däremot hinnor och kanske något annat. Ska tillbaka om en vecka igen för nytt vul. Det är bara att hoppas på det bästa. Hoppas på att det som nu finns i magen kommer vidareutvecklas till ett foster och till en bebis, vår bebis. Kan ångra lite att vi redan berättat för barnen men samtidigt tycker jag att de har rätt att vara delaktiga ch skulle det inte gå vägen så vet de ju i så fall varför jag går runt och är ledsen. Är det meningen så är det och är det inte meningen så är det inte. Jag håller mina tummar och hoppas av hela mitt hjärta.

De kunde se att jag hade en cysta, på ena äggstocken tror jag det var, men den ska tydligen vara ofarlig. Den första som un dersökte mig började prata om cellprov, när jag gjorde det senast och vad det visade. Sen ska hon inget mer, blev lite nervös men samtidigt är det inte mitt främsta fokus just nu.

I eftermiddag vet jag hur det ligger till

Har fått en tid 13.30 idag på kvinnokliniken så i eftermiddag vet jag hur det ligger till. Magen är i uppror idag, antagligen av nervositet. Jag som tidigare varit förstoppad har nu gått på toaletten tre gånger idag, och dagen är längt ifrån slut. Jag hoppas hoppas innerligt att det finns ett levande foster därinne och att ingenting är fel. Har fått tillbaka illamåendet, brösten ömmar fortfarande och magen är kvar så snälla låt det vara som det ska inne i magen. Snälla!

Lugnare än i morse

Har inte fått några mer flytningar än det lilla som var i morse men har fortfarande ont i magen. Inte lika ont som igår och i morse men jag har en molnande värk, ungeför som mensverk, som inte verkar vilja försvinna. Har läst en massa på nätet och det verkar vara "normalt" att ha det så här under graviditeten men det kan också vara tecken på missfall. Har ju dock inte fått något blod varken nu eller förra gången. Oavsett vad som händer resten av dagen så ska jag nog ta och ringa till Kvinnokliniken i morgon i alla fall och prata med dem. Eftersom jag tidigare haft ett missfall, som började med bruna flytningar, och då gick runt i ca 7 veckor med ett dött foster i magen så vill jag självklart veta hur det ser ut i magen nu. Jag vill inte behöva gå igenom det igen. Har ju inte varit nästan något illamående denna vecka men därmot har jag mått illa idag. Har jag ömmande bröst, är trött, får springa på toa ofta och har problem med förstoppning. Magen är kvar den också. Men usch vad man går runt och tänker och analyserar. Det som händer händer ju och jag hoppas innerligt att det går vägen. Jag vill så gärna bli mamma till sommaren.

Nya flytningar och ont i magen

Igår fick jag jätte ont i magen men tänkte inte så mycket mer på det eftersom jag ju kan ha väldigt ont i magen emellanåt. I morse när jag var på toaletten upptäckte jag dock bruna flytningar igen och jag har åter fått ont i magen. Denna gången känns det som kraftiga menssmärtor. Jag håller tummarna och hoppas innerligt att det inte är ett missfall på gång. Snälla, snälla, snälla låt oss inte förlora detta efterlängtade barn. Ligger i sängen och vilar och hoppas att smärtorna snart ska gå över och aatt det inte blir något mer med dem. Kan inte göra så mycket nnat än att vänta och avvakta och se om det försvinner eller tilltar. Snälla inga blödningar. Ska ta och ringa till kvinnokliniken på sjukhuset i morgon och prata med dem, de har ju oturligt nog inte öppet idag.

- Stopp, du kan skada bebisen!

Vi har berättat för barnen och också närmaste familjen/släkten. Fick många grattis och glada miner. Speciallt av minstingen som blev överlycklig och nu skyddar min mage med järnhandske. När min man försökte ge mig en kram var hon framme med handen:
- Stopp, du kan skada bebisen!
Så söt, hon kommer bli en väldigt beskyddande och underbar storasyster och det kommer även den äldsta att bli.

Jag har fått en liten kulmage, mår illa ¨å och då, brösten spänner, luktsinnet är enormt och jag är ruskigt trött så allt är med andra ord precis som det ska.

Illamåendet är här

Illamående och trötthet har slagit klorna i mig idag men jag klagar inte. Ser det som tecken på att allt är som det ska där inne. Däremot kan vi nog inte vänta så länge med att berätta för barnen att de ska få ett syskon. De lär undra varför mamma inte är så roligt sällskap. Varför jag ligger på soffan och är trött och mår dåligt och varför jag lägger mig och sover middag kl 18, vilket jag gjorde idag. Det gör egentligen inget att berätta för barnen, jag vill att de ska vara delaktiga. Däremot vill jag inte att de berättar för alla andra än. Det räcker om några vet eftersom det ännu är så tidigt. Nu längtar jag efter sängen så jag ska nog flytta mig från soffan till sängen och försöka få en god natts smön. Har sovit dåligt de senaste nätterna vilket jag verkligen känner av nu.

Vänner

Vänner är de där ovanliga människorna som frågar dig hur det är och sen väntar på svaret!

Jippi!

Mina flytningar är så gott som obefintliga och jag gjorde ett nytt test idag och det visade ett mycket starkare positivt streck. Så flytningarna borde inte ha varit någon fara/vara någon fara för jag tror inte att strecket skulle blivit så mycket starkare som det blivit om jag haft/är på väg att få ett missfall. Jippi! Ville bara berätta det :-)

Dagens "möten"

Hade mycket riktigt uvi, vilket jag misstänkte. Både äggvita och blod fanns i urinen så ska jag äta Pennomax i 5 dagar. Besöket hos BM gick bra. Vi gick igenom tidigare graviditeter och förlossningar samt pratade om denna graviditet. Mina flytningar har så gott som helt upphört, har bara kommit lite ljus ljusbrunt idag och jag håller nu tummarna för att det inte blir något mer och att allt ser bra ut i magen. Om flytningarna fortlöper eller att jag börjar blöda eller får ont ska jag kontakta gyn så att de får kolla om allt är ok.

Har mått lite illa idag och jag kan säga att jag välkomnar mina graviditetssymptom för det känns som en konfirmation på att allt står rätt till. Jag hoppas verkligen att det är så. Ska tillbaka till BM den 6 december om allt flyter på och ska lämna odling innan det, den 25 nov för att se att uvi´n är borta.

Tid i morgon

Ringde BM och fick tid för hälsosamtal redan i morgon. Ringde även VC och fick tid där också i morgon för att kolla upp eventuell UVI. Har berättat för några av mina närmsta vänner, kunde inte hålla mig, och de är precis som jag jätte glada. De har vetat om att vi försökt bli gravida och det kändes självklart att berätta för dem.

BM tyckte att vi ska räkna enligt mensen än så länge och enligt den har jag gått 6 hela veckor. Enligt ÄL har jag gått 4 hela veckor på onsdag så det är lite skillnad mellan dem. Det kanske blir mittemellan :-)

Det är lång tid kvar och mycket kan hända men jag känner mig just nu helt klart gravid.

Ett svagt litet streck

Mina bruna och roströda flytningar har fortsatt lite till och från under helgen. De påminner om hur mensen är i slutet, när själva det röda blodet slutat.

Har reagerat på att jag, de senaste, dagarna blivit oerhört doftkänslig. Matos är jag riktig känslig mot och igår kväll satt min man och åt sourcream chips och jag kände hur det vände sig i magen på mig. Har känt på mig ett tag att jag är gravid, jag käner ju min kropp ganska väl, men jag har ju samtidigtundrar om jag övertolkar och inbillar mig för att jag så gärna vill. I morse kissade jag på en stav, trots att det är lite väl tidigt, och ett svagt streck visade sig. Det var inte skarpt men helt klart ett streck. Åhhh jippi! Det är ju fortfarande tidigt om jag ser till ägglossningen är jag i v 4 (3+5) och mycket kan hända men jag lyckades i alla fall bli gravid.Har tänkt ta ett test till om några dagar för att se om strecket blir tydligare.





Det svider tyvärr en del när jag kissar, det började i samband med flytningarna. Vet inte om de hänger ihop eller om det kanske är en uvi på G. Hade en i augusti och det känns som en sådan. Ska nog ta och ringa BM, hade egentligen tänkt vänta ett par dagar tills vi testar igen, men det är nog lika bra att ringa direkt.

Åh jag håller mina tummar för att detta går vägen. I så fall borde vi ha en familjemedlem till i juli.

Fortfarande oklart

Igår kväll fick jag en del brunaktiga flytningar och nu under morgon börjar det komma en del rostbrunt blod. Inte så att det rinner utan när jag torkar mig. Vet fortfarande inte vad jag ska tro. Det är inte en vanlig mens i alla fall utan jag antar att det är en graviditet som är på väg i missfall eller en nidationsblödning eller annan blödning i tidig graviditet. Har suttit och säkt på nätet nu under morgonen och blödningar verkar vara ganska "normalt". Det är så ovist och jobbigt detta. Har fortfarande inte tagit ett graviditetstest eftersom jag tänkt att det är för tidigt. Är jag gravid så borde jag vara i 3+4. Hade tänkt vänta till mitten på nästa vecka och kola eftersom jag beräknade att mensen borde komma på onsdag om jag får någon.



Hur vet jag att jag är på väg att få missfall?

De tydligaste tecknen är mensliknande smärtor och kraftiga blödningar eventuellt med inslag av koagulerat blod. Du kan dock få missfall utan att veta om det, i synnerhet under den tidiga delen av graviditeten. Många kvinnor tar fel på ett missfall och en försenad menstruation.





Vad är stänkblödning och är det normalt?

Stänkblödning är en lätt blödning från slidan som liknar mens, men är mindre riklig. Blodet varierar i färg från rött till brunt.



Det är helt normalt att känna oro om man får småblödningar eller stänkblödningar. Men för det mesta är det inte förknippat med något problem och det är vanligt under graviditetens första veckor. En fjärdedel av blivande mammor har någon form av blödning i första trimestern.



I många graviditeter är småblödningar något som sker utan att man vet varför och utan att det följs av några problem. Men det kan vara tecken på något mer allvarligt, t ex missfall. Det är orsaken till att det är bäst att berätta för din barnmorska eller läkare.´




Har kopierat in ovanstående texter från www.babycenter.com

Mina fltningar/blödning är roströda och bruna, har inte haft något klarrött blod och heller inget mörkrött blod. Däremot har jag ju haft ett tidigare missfall och då började det precis så här så det är svårt att eta vad man ska tro. Men det sägs ju att hoppet är det sista som överger en så jag får väl försöka hålla fast vid det ett tag till.

Nidationsblödning???

Har läst på lite mer om nidationsblödningar.

Det står bla så här:



Spermierna lever i kvinnan 3 - 4 dagar efter ett oskyddad samlag, beroende på kvalité och miljöbetingelser, spermierna ligger således i äggledaren och väntar på att ett moget ägg skall lossna från äggstocken. Om man har samlag någon dag före eller samma dag som ägglossningen sker så är det störst möjlighet att det sker en befruktning.

Det befruktade ägget börjar efter några minuter att dela sig i fler och fler celler och börjar sin seglats från äggledaren ner till livmodern det tar ungefär 10 dagar. Så - 4 dagar innan din mens skulle komma kan du få en liten blödning - bara en fläck i trosan, s.k. spotting, eller nidationsblödning. Då börjar ägget att producera hormonet HCG (humant coriongonadotropin) som hjälper ägget att gräva sig in i slemhinnan i livmodern.



Vi hade sex före och samma dag som ÄL och det är nu 10 dagar sedan jag hade ÄL. Det har än så länge inte kommit mer än lite slem+ rött i trosan samt när jag torkade mig. Däremot känns det ungefär som mensvärk i magen. Det är ju bara att avvakta, jag vet, men jag vill veta NU vad det är.

Vet inte vad jag ska tro

Även om jag inte helt vågat hoppas på att det ska lyckas denna gång och att jag är gravid men förhoppningen och önskan finns förstås. Har upplevt en hel del "tecken" men samtidigt tyckt att de kommer för tidigt. Idag kom en liten liten klump och lite blod i trosorna och jag vet inte vad jag ska tolka det som. Tycker att det är för tidigt för mens eftersom jag hade ÄL förra v. Kan det vara ett väldigt tidigt missfall? Kan jag ha tyren att det är en nidationsblödning? Det hade jag aldrig hört talas om tidigare och jag har heller inte haft det i tidigare graviditeter men det är klart att jag hoppas att det är det. Det är väl bara att vänta och se antar jag. Har lite känningar i magen också och vet inte hur jag ska tolka dem heller. Jag håller mina tummar för att jag är gravid och för att allt kommer att flyta på och gå bra men jag tvivlar starkt.....

Inte på topp

Är inte på topp just nu. Har kraftiga humörsvängningar och pendlar mellan att vilja skrika och att vilja gråta. Minst lilla sak blåses upp och blir till något jätte stort. Får taggarna utåt direkt. Min man påpekade det för mig idag så jag vet att det märks. Började storgråta av utmattning i lördags efter en heldag då inget av barnen ville lyssna på mig och droppen blev att mannen inte hämtade oss när han skulle. Mer än så behövs inte. Hoppas ju såklart att detta beror på att något växer i min mage. Brukar inte ha PMS, brukar inte ha sådana här humörsvängningar och i o m ägglossnin förra veckan så borde mensn ändå ite komma förrän om minst en vecka om det nu skulle ha med det att göra. Har dessutom fruktansvärt ont i bröstvårtorna, de är jätte ömma och det är riktigt jobbigt att byta kläder. Har googlat på det och fått till svar att det kan bero på ägglossning eller graviditet. Hoppas såklart på det sista men tror samtidigt att är lätt att övertolka allt som händer i/med kroppen då man hr en önskan att bli gravid. Det är helt enkelt bara att vänta och se vad som kommer, mens eller ett plus.

Träffade fina vänner i helgen, det var välbehövligt och mysigt. Lördagskvällen tillbringades med två vänner, snacks och dricka (alkoholrfitt för mig för man vet ju aldrig). Vi pratade i timmar om allt och inget. I söndags fikade jag och minstingen med en annan vän och hennes familj. Med tanke på det som hänt värdesätter jag mina sanna vänner mer än någonsin. Är så glad att jag åtminstone ha några vänner i mitt liv jag känner att jag kan lita på. Det trodde jag i och för sig om en viss annan person också där skenet bedrog. Dessa vänner har dock en annan karaktär och jag vet i mitt hjärta att de aldrig skulle göra det den andra personen gjorde. Tack för att ni finns :-)