v 39 (38+0)

Tiden för Pyrets födelse närmar sig med stormsteg. På måndag är det dags att besöka SVM och lägga upp en plan kring igångsättningen. Det lär inte bli redan på måndag då jag har en eftermiddagstid men förhoppningsvis strax därefter. Jag vill inte behöva vänta tills veckan därpå för jag känner att nu räcker det. Hoppas att jag inte behöver kämpa för det. PåBM jag gått i samtal hos lät det som att det kommer bli till veckan, runt onsdag, så jag hoppas på det. Jag har under veckan fått mer och mer onda sammandragningar, värkar och mensvärk och det är jobbigt att gå runt och känna det utan att veta när det är dags med tanke på min förlossningsrädsla. Jag önskar att jag fick bli kvar redan på måndag och få det gjort. Jag vill ju inte föda men det är ju samtidigt något jag behöver ta mig igenom för att få träffa Pyret och henne längtar jag enormt efter. Äldsta dottern föddes i v 40+0 och den andra i 39+0 så jag har tänkt på det ibland att det kanske är dags i v 38+0 denna gång, vilket är idag. Trordock inte det. Men med tanke på att jag från början var beräknad idag, enligt senaste mens, så är det ju inte omöjligt. Hr ju blivit framflyttad ett par dagar i taget hela tiden. BF idag enligt SM, på måndag-tisdag enligt ÄL, den 9:e enligt 2 VUL och den 12:e enligt RUL. Återstår att se vilken dag det blir. Ju snarare desto bättre.

Minstingen har inte spytt på snart ett dygn och ingen av oss andra mår dåligt så jag hoppas verkligen att vi klarat oss. Vill inte bli magsjuk nu. Tänk om jag skulle få det och att det sätter igång förlossningen. Känns inte optimalt att föda med magsjuka direkt.

I morgon ska vi, så länge ingen mer spyr och så länge Pyret inte kommit/är på väg att komma, fira nyår i ena grannhuset. Känns alldeles lagom och skönt att inte behöva åka iväg någonstans. Det blir buffé vilket också känns trevligt.

Magsjuka i huset

I natt började minstingen att hosta och hulka och sedan var det dags....magsjukan har kommit till huset. Så trist! Vilken timing. Två dagar innan nyår och fyra dagar tills jag ska iväg till SMV för samtal och undersökning inför igångsättning. Hoppas nu innerligt att vi andra klarar oss. Vill inte missa tiden jag har på måndag och jag är inte sugen på att föda med magsjuka direkt. Är ruskigt trött då dottern första gången vaknade vid 2-tiden och sedan varit helt vaken sedan klockan var ca 5.00. Vet inte hur många gånger hon spytt. Nu är magen dessutom helt tom på henne vilket gjort att hon har ont i magen. Stackars liten :-( Hon är dock jätte duktig. Hon spyr i en hink eller på toaletten och klarar sig i stort sett helt själv då. Jag springer runt med handsprit och rengöringsmedel och ska snart börja tvätta upp mina och makens sängkläder eftersom hon som i vår säng ett tag i natt. Ska även tvätta handdukar och försöka göra allt för att smittan ej ska spridas vidare. Får vi det så får vi, inte mycket att göra åt men jag hoppas vi slipper. Äldsta dottern har aldrig haft magsjuka i hela sitt liv så jag tror inte hon kommer få det nu heller. Det var även länge sedan jag och maken hade det men det skulle inte förvåna mig om vi får det nu bara för att vi ska ha barn närsomhelst. Jag ar börjat få mer och mer onda sammandragningar, värkar och mensvärk de senaste dagarna och vill ju inget annat än att ta mig igenom förlossningen och få träffa Pyret. Men det känns inte optimalt just nu. Hoppas verkligen att magsjukan försvinner lika snabbt som den kom.

Julfirande, värkar och massa fint till Pyret

Så var julfirandet över för denna gången. Det har varit trevligt, mysigt och intensivt....allt på en gång. Julafton firades hemma hos oss. Eftersom min mans brorsor med familjer inte kunde komma så kände vi att det var skönt att vara här hemma för barnens skull. Dessutom så var vi ju så få så vi fick gott om plats. Det var bara makens föräldrar, moster och gubbe som var hos oss. Vi åt julmat, spelade spel, åt julgodis osv. Igår firade vi hos min moster med min släkt. ¨Då var vi betydligt fler personer. Idag blir det en skön hemma dag, tror jag i alla fall. Jag hade ordentliga värkar i ca 1,5 timme igår kväll innan de klingade av och gav sig. Idag har jag mensvärk och en del sammandragningar. Så det ska bli spännande att se om det fortsätter, blir mer eller ger sig. Har så gott som packat klart väskan nu inder morgonen i fall att......
Längrat så efter pyret som gärna får komma snarast. Maken ska ta och pumpa däcken till vagnen idag också så det är klart. Sen är vi redo :-)
Fick jätte mycket fint till Pyret igår. Vi hade inte direkt önskat oss något själva utan tyckte att det var bättre att få saker till bebisen. Fick bland annat ett jätte härligt svart/grått fårskinn, massa kläder, filtar, bäddsätt och dreggellappar. Fick en del kläder i serien Newbie som jag tycker så mycket om. Tvättade upp grejerna igår så att de ät redo att användas när Pyret kommer. Så nu är vi redo för henne. Hon är så välkommen att komma när som helst!

TUL v 38 (37+0)

Är nyss hemkommen från TUL och allt såg bra ut. Så skönt! Pyret växer som hon ska och väger nu runt/drygt 3 kg enligt mätningarna vilket gör henne till en alldeles normalstor bebis enligt barnmorskan som utförde ultraljudet. Eftersom det förhoppningsvis blir igångsättning om ca 1,5 vecka så känns det som att det blir en lagomt stor bebis att föda fram.

Nu ska jag och barnen julstöka färdigt.

Önskar er alla en riktigt god jul!

BM-besök v 36+5

Idag var det dags för nytt BM besök och allt såg bra ut. Det är bara sf-måttet som det fortfarande är lite frågetecken kring. BM mätte och mätte och fick det till samma som jag hade för närmare 2 veckor sedan. Då mätte hon en stund till och tyckte att det nog vuxit 1 cm. Kurvan är rejält dalande om man jämför med första tillfället till nu. Jag började ju vid den översta kurvan och ligger nu strax under mittenkurvan. Det är säkert ingen fara men vi ska iväg på TUL på fredag. Känns skönt att kolla upp för säkerhetsskull och så får vi ju se Pyret en gång till. Magen växte ju väldigt mycket i början och jag fick ofta höra att jag hade så stor mage, att jag var så stor, tjock om magen osv men de kommentarerna får jag inte längre. Jag tycker att det är skönt att tillväxten på magen planat ut men jag vill ju självklart att allt ska vara bra med bebisen där inne. Det är ju det viktigaste. Ska bli mysigt att få se Pyret igen i alla fall och förhoppningsvis är allt som det ska.

v 37 (36+0)

Har gått in i ytterliggare en ny vecka, v37 (36+0) och det närmar sig verkligen med stormsteg. Snart ska vi äntligen få träffa den lilla människan därinne som gått under benämningen Pyret alla dessa veckor. Ska bli så spännande att få se vad hon är för en personlighet och hur hon ser ut. Jag håller på att "boa" för fullt här hemma just nu. Är nog någon slags förberedelse. Jag städar, plockar, gör julgodis och fixar och grejar för fullt. Var även iväg och klippte mig idag så nu är det också gjort. Innan det var jag och lyssnade på minstingen när de sjöng julsånger på skolgården i morse. Jätte mysigt och fint och sedan bjöd de på glögg och pepparkakor. I går hade hon avslutning med simskolan så då var jag där och tittade. Det är mycket avslutningar och liknande just nu inför julen att hinna med. Känner att uppsatsen kommit i skymundan men till veckan blir det att köra stenhårt med den så att den blir klar.Var på min sista "fysiska" handledning i onsdags och min handledare hade inte mycket att anmärka på så det var skönt. Känner däremot själv att jag vill få ihop den lite mer till en helhet. Den mesta texten finns där så nu är det främst språkliga ändringar och lite förtydliganden jag försöker få gjort. Framöver kommer vi ha handledning via mail fram till uppsatsen är helt klar och inlämnad. Börjar se slutet på det hela men känner mig inte helt nöjd än. Hoppas att jag hinner mer eller mindre klart till veckan i alla fall. Det finns ju helgen också men då finns det så mycket annat att göra. Det ska städas och fixas inför julen, göras lite mer julgodis, vi får vänner över på adventsfika och det är kalas för minstingen hos en kompis som jag tror hon vill att jag ska följa med på. Så helgen fylls ändå och jag känner att jag gärna vill ägna helgen åt familjen inte uppsatsen om det kan undvikas. Det är ju inte förrän 13 januari som det är byte av uppsatserna inför opponeringen så jag har ju ett par veckor på mig....kanske....

Lucia idag

Tycker ju att min mage stått still i tillväxt ett bra tag vilket varit skönt men också lite oroande och fundersamt. De senaste dagarna tycker jag dock att den skjutit i höjden igen vad gäller tillväxten. Den är dessutom för det mesta väldigt hård och vissa dagar känns den också ganska låg. Det beror ju säkert på hur bebisen ligger.

Mina revben har varit en plåga de senaste dagarna. Jag får försöka sova i soffan på nätterna uppbullad med en massa kuddar vilket gör att sömnen inte är den bästa men det känns som att det är på väg att vända det också. Hoppas det! Är i alla fall väldigt tacksam för att Pyret inte ligger och sparkar på revbenen för det hade inte varit roligt.

Nu är det dags för luciafirande med äldsta dotterns klass. Önskar er alla en trevlig lucia!

Äntligen lite positiva nyheter

Är nyss hemkommen från BM och magen har vuxit nästan 1cm sedan sist så det var vi alla nöjda med. Dessutom visade blodproverna jag lämnade igår att jag inte har gravidhepatos. Riktigt skönt! Nu ska jag bara bli bättre av mycoplasman och de sönderhostade revbenen också så ska det nog bli bra. Behöver komma ikapp med sömnen och det hoppas jag kunna göra framöver bara jag mår bättre.

V 35+0 idag....hej och hå vad det går undan :-)

Bekräftad mycoplasma, klåda och en svärfar med hjärtinfarkt

Läkaren ringde äntligen vid 17-tiden och bekräftade att jag har mycoplasma så nu är antibiotikan hämtad. Enligt läkaren ska den vara ok att ta som gravid och han hade också stämt av med Infektion. Däremot gillar jag inte det som står på bibacksedeln eller FASS så jag ska ringa min BM i morgon bitti för säkerhetsskull och kolla om hon vet något mer. Enligt läkaren är det de tre första månaderna man inte ska ta den och jag hoppas att det stämmer för det vore skönt att få den här skiten ur kroppen men jag vill inte ta något där det finns minsta risk för att Pyret kan komma till skada.

Sedan några dagar tillbaka har jag fått en hemsk klåda på kvällarna som nu bara blir värre och värre. handflator, fotsulor, ryggen, beben, armar....allt kliar. Det ska jag också ta upp med BM när jag ringer i morgon. Det finns ju något som heter gravidklåda.

Det är verkligen inte lätt att sova med hostan, onda revbenen, klådan en snarkande make och igår också värkar. Ska snart gå och lägga mig och hoppas på att sova lite bättre i natt men jag tvivlar på det.

På fredag är det dags för ny mätning för att se om sf-måttet vuxit något. Har aldrig haft så här mycket bekymmer i en graviditet som jag har i denna. Det tar på krafterna......

Som om ovanståande inte vore nog så har svärfar fått en hjärtattack och han opererandes idag och befinner sig nu på sjukhuset. Maken har varit där och hälsat på men jag kan inte direkt åka dit med tanke på min mycoplasma. Jag hoppas verkligen att han återhämtar sig och snart är bra igen och jag hoppas att det räcker med tråkigheter nu.

Värkar

Igår kväll när jag gick och la mig fick jag helt plötsligt täta, regelbundna värkar under en tid. Den ena värken hann knappt sluta förrän den andra satte igång. Maken hann bli riktigt nervös. Men efter en stund klingade de av och sedan gav de sig helt. Vet inte om mina hostningar påverkat det hela.... Idag har jag haft några värkar och lite ont, ungefär som mensvärk, men inte som igår. Har packat skötväskan, bäddat spjälsängen och grejat lite mer i Pyrets rum i fall att. Vore dock bra om hon ville stanna där inne lite till med tanke på att jag är sjuk och bara är i v 34+5 men det är bara att avvakta och se vad som händer.......

Läkaren har inte ringt ännu angående odlingen och den eventuella mycoplasman men jag hoppas att han gör det snart så att jag vet om det är det jag har och i så fall kan komma igång med antibiotikan så jag slutar smitta och förhoppningsvis blir bättre.

Host...host....och läkartid för ställningstagande till igångsättning

Ringde igår till disktriktssköterskan på VC för att få lite tips och råd angående min hosta och hon ville att jag skulle komma in och träffa en doktor. Så sagt och gjort det vara bara att bege sig till vårdcentralen. Fick lämna prover och läkaren lyssnade på lungorna och tittade i både halsen och öronen. Lungorna lät bra så ingen vanlig lunginflammation. Däremot var sänkan hög och med tanke på min hosta trodde han att jag har mucoplasma (bakteriell lunginflammation) så han tog ett halsprov och skickade på odling. Han ville inte ge mig antibiotika i fall det inte skulle vara det eftersom man helst inte ska äta den som gravid. Får förhoppningsvis provsvaren i morgon. Suck...inte roligt. Har haft mycoplasma förut och man kan hosta sig sönder och samman vilket jag håller på och göra. De högra revbenen gör rejält ont och det är inte så mycket att göra åt. Äter panodil när jag ska lägga mig för att i alla fall få lite lindring då. Läkaren trodde att min man kan ha haft både vanlig lunginflammation och mycoplasma och att det är därifrån jag fått det. Inkubationstiden är upp till tre veckor så det stämmer ju ganska bra i tiden. Om det nu är mycoplasma hoppas jag att jag hinner bli frisk innan Pyret kommer.

Jag var på nytt samtal idag på sjukhuset och har nu fått en läkartid för ställningstagande till igångsättning. Den 2 januari kl 10 är det dags. Det kommer då göras en undersökning och beroende på hur mogen tappen är och på hur allt känns så sätts jag antigen igång då eller så får jag komma tillbaka några dagar senare för ny bedömning. Tänk om fyra veckor kan Pyret vara här :-)

Sjuk :-(

Var så glad och lättad över att jag inte blev sjuk när magen hade lunginflammation men sen en tid tillbaka är även jag sjuk. Tror dock inte att det är lunginflammation utan snarare influensa. Det började med förkylning för ca 1,5 vecka sedan och den blev värre efter förra helgen som vi tillbringade i ett blåsigt Göteborg. Sedan kom hostan och nu i helgen också frossa, feber och ont i kroppen. Har varit sängliggande i stort sett hela helgen. Har varken haft matlust eller ork men känner mig lite bättre idag än igår så jag hoppas att det snart kommer gå över. Hostan är nog det värsta. Det är jobbigt i vanliga fall, men nu i v 35 är det ännu värre. Har hostat så att jag har ont i revbenen på höger sida och magen spänner sig varje gång jag hostar och det känns att man har en bebis därinne. Dessutom har jag fått en del onda sammandragningar av all hosta. Hoppas bara att Pyret mår bra därinne. Använder nässpray och tar panodil när jag verkligen känner att jag behöver. Vill inte ta för mycket men samtidigt känns det inte bra att gå runt med feber och huvudvärk heller. Har inte tid att vara sjuk nu. Pyrets födelse närmar sig och jag har en uppsats att försöka bli klar med innan. Men samtidigt är det väl bättre att vara sjuk nu än i samband med Pyrets födelse eller när hon är nyfödd. På tisdag har jag ny tid hos min samtals-BM och på fredag ska jag till MVC för ny mätning av magen. Däremellan blir det pluggande och vila så jag blir frisk igen snarast.

Besök på MVC och SMV

Är i v 34+0 idag och nyss hemkommen från MVC och SMV.

Mina värden:
SF-mått: 31
Hb: 124
B-glukos: 3,8

Värdena såg bra ut förutom att sf-måttet inte ökat sedan förra mätningen i v 31+4 så jag ska tillbaka för ny mätning om en vecka. Kan bero på att det inte var samma BM som mäter men jag och maken har också märkt att att magens tillväxt minskat/stannat av. Var stor i början men sen har det planat av. Enligt måtten jag har nu har sf-måttet bara ökat 5cm på 10v vilket inte känns så mycket. Låg från början nära översta kurvan och sedan mellan den högsta och "normalkurvan" och nu under "normalkurvan". Dessutom har fosterrörelserna minskat i både styrka och antal den senaste veckan så BM ringde SMV och skickade dit mig. Fick ligga med kurva och allt såg tack och lov bra ut. Tänk vad de kan skrämmas de små.....

Fullt upp.....hinner inte riktigt med

Har otroligt mycket att göra just nu méd uppsatsen och massa annat så det blir inte så mycket skrivet. Ville kika in och säga hej i alla fall och skicka ett stort grattis till min fina bloggvän EVL och hennes kille som igår fick se hjärtat slå på deras pyre. Är så otroligt glad för deras skull. De har verkligen kämpat och väntat och längtat. Stort grattis ännu en gång!

Skickar över lite virituell choklad till er :-)

På tal om något annat så fick jag ett så gulligt kort av min samtals-BM förra veckan. Hon skrev att hon hoppades att jag mådde bra och att jag kommer få en läkartid måndag eller tisdag efter nyår för ställningstagande till igångsättningen. Det är inte säkert att igångsättningen kommer ske just då. Det kan vara så att kroppen inte är helt redo än men då får jag i så fall komma tillbaka någon dag senare. Det närmar sig verkligen......snart är Pyret här!

VG på mardrömstentan....jippi!

Jag brukar inte lägga ut mina resultat på facebook eller prata om vad jag fått för betyg på tentor och i kurser för jag tycker inte att andra egentligen har med det att göra och jag gillar inte att "skryta" om det går bra men den här gången gjorde jag ett undantag. Det var ju en riktig mardrömstenta vi hade i föregående kurs och jag kände mig väldigt osäker eftersom det var något nytt och något som var svårt att läsa sig till. Det kändes som att det kunde gå precis hur som helst. Fick idag tillbaka reslutatet och jag fick VG och trevliga kommentarer från de lärare som höll i kursen och tentan. Så härligt! Kände mig både stolt och glad. Jag gör ju alla tentor och uppgifter ensam i denna kurs vilket blir mycket jobb och tar tid men det är också skönt att få sitta själv och skriva. Har nu bara uppsatsen kvar av mina 3,5 års studier och jag har inte fått ett enda IG eller komplettering på någon tenta. Eller ja...jag fick det en gång men felaktigt och läraren ändrade det då jag kunde visa på att jag visst hade med det han kommenterat att jag inte skrivit om. Nu tror jag att jag ska fira med lite glass :-)

En liten resa

Hit bär det av på söndag. Det ska bli så mysigt. En sista liten familjeresa innan Pyret kommer och innan vi blir fem i familjen. Det är mamma som bjuder. Vi ska hälsa på min lillasyster som bor och jobbar i Göteborg. Se hur hon bor, gå på Liseberg och må gott. Min syster jobbar på ett hotell där nere så där ska vi bo söndagnatt. Maken har tagit semester på måndag och barnen har fått ledigt från skolan. Vet inte hur mycket jag kommer orka och kunna gå med tanke på foglossningen och min häl som jag fortfarande känner av ibland men jag får se till att sätta mig och vila ofta. Vill absolut inte missa detta. Längtar efter julen och tycker att Lisebergs julmarknad är så mysig att gå på. Känns bra att passa på denna helg, innan jag kommer allt för nära BF. Kan också vara bra med lite miljöombyte och förhoppningsvis kunna skingra tankarna från kommande förlossning en liten stund. Åh vad jag längtar efter Pyret! Det är så jobbigt att Pyrets födelse ska vara så ångerladdad och fylld av jobbiga känslor och tankar. Kommer ju få världens bästa present men måste först på ett eller annat sätt ta mig igenom själva födelsen. Min samtals-BM tycker att jag är så reflekterande och har så mycket vilja och styrka i mig och det är ju skönt att någon tycker det när man tvivlar på sig själv. På ett eller annat sätt kommer jag dock ta mig igenom detta det vet jag, det måste jag ju göra och jag ser väldigt mycket fram emot resultatet. Tänk att vi snart ska få träffa vårt efterlängtade pyre :-)

En lång men nyttig och produktiv dag.

Gårdagen kändes lång och psykiskt påfrestande men också nyttig och nödvändig. Den började med lämning av barnen på sina fritids och sedan skjutsade mannen mig till sjukhuset där det var dags för nytt samtal angående min förlossningsrädsla. Hjärtat klappade och slog som bara den när jag satt i väntrummet. Har verligen inte mått bra psykiskt på senare tid då denna förlossningsrädsla tar upp mycket av min tid och mina tankar. Tack och lov har jag en jätte bra barnmorska att prata med. Hon tar mig på allvar, hon lyssnar och hon säger också mycket vettiga och nyttiga saker som jag behöver höra. Det här med förlossningsrädsla pratas det inte så mycket om i dagens samhälle. Det känns på något sätt som det är lite hysch hysch om det. Det är inget jag direkt pratar med mina vänner om, inte går in närmare på i alla fall. Vissa vet att jag är förlossningsrädd men där har samtalet stannat. Barnmorskan både såg och hörde på mig att jag inte mår bra och jag ska tillbaka om 2 veckor igen för nytt samtal. Då kommer jag förhoppningsvis få en läkartid inplanerad inför igångsättningen. Det verkade heller inte omöjligt med kejsarsnitt om jag känner att det absolut inte går med vaginal förlossning. BM sa att den möjligheten finns ju kvar även om jag gör ett försök med igångsättning så det känns bra att veta att flera valmöjligheter finns. Vill verkligen inte känna eller må så här längre men jag har insett att jag inte kommer börja njuta eller må bra förrän Pyret är ute.

Efter samtalet begav jag mig hemåt ett par timmar för att vila lite innan det var dags att åter bege sig iväg. Det var då dags för fokusgruppen till min uppsats. 6 kuratorer fanns på plats för att delta men tyvärr hade de inte så lång tid på sig som jag hade hoppats och det blev inte så mycket diskussion som jag önskat men jag hoppas att jag fått ihop tillräckligt med information. Det var ok för kuratorerna att höra av mig igen om jag har frågor eller behöver mer material så det är skönt. Ska börja transkribera om en liten stund.

Efter fokusgruppen gick jag över till makens jobb och bjöd på lite fika innan vi åkte och hämtade barnen och en kompis till äldsta tjejen. Något som ar väldigt roligt igår var att flera personer sa till mig att de inte tyckte att jag är så stor/har så stor mage, att det inte syns bakifrån, att jag är smidig och att jag är fint gravid. Eftersom jag tidigare hela tiden fått höra att jag är så stor/har så stor mage/kommer bli jätte stor osv så är det skönt att höra. Har ju haft problem med ätstörningar och haft svårt att acceptera min växande kropp trots lyckan över att vara gravid och ha en växande mage. Det har liksom varit lite dubbelt med alla känslor....Jag märker och känner själv av att tillväxten av magen lugnat ner sig och jag tycker även att den blivit lägre för det är lättare att sitta upp. Har tittat på kort från föregående graviditet och det varkar vara lite liknande för få växte inte magen så mycket på slutet som den gjorde i början. Vill gärna känna mig rörlig och någorlunda smidig resten av graviditeten.

Nu måste jag sätta fart med transkriberingen men skriver mer snart igen.

Feberfri, fredagsmys, fokusgrupp och förlossningsrädsla

Det visade sig att makens influensa var lunginflammation. Var med honom till VC idag och han har fått pencillin utskriven. Han börjar äntligen bli lite piggare och har varit så gott som feberfri idag men det lär bli en lugn hemmahelg denna helgen. Ganska skönt egentligen för jag känner mig trött och sliten men samtidigt känner jag att jag i alla fall behöver komma ut och göra någonting. Tog en promenad med en kompis under eftermiddagen idag och det var härligt. Känner av foglossningen men inte värre än att jag klarar en liten promenad så jag hoppas det kan bli fler sådana under helgen.

Jag och barnen har (än så länge/fortfarande) klarat oss utan att bli sjuka. Äldsta dottern är snuvig och har hostat från och till under en period men ingen feber och det är heller inte samma hosta som maken har. Under kvällen har vi alla kurat ihop oss i soffan och tittat på film och ätit fredagsmys. Så mysigt! Den yngsta sover nu och den äldsta ligger i sin säng och tittar på tv och jag och maken kollar på film i vardagsrummet. En alldeles lagom och lugn och skön fredagkväll med andra ord och så lär nog helgen fortsätta.

Till veckan är det dags för fokusgruppen och sedan kommer jag ha att göra med transkribering och analysering av materialet till min uppsats. Ska dessutom på nytt besök/samtal hos min samtalskontakt på sjukhuset angående min förlossningsrädsla. Ska bli skönt för jag vill verkligen inte föda. Jag ser inte fram emot det över huvudtaget utan känner nästan panik när jag tänker på det. Önskar verkligen att jag inte skulle känna som jag känner. Jag längtar enormt efter pyret och är överlycklig över att snart få träffa henne men jag vill verkligen inte föda fram henne. Jag är livrädd för att tappa kontrollen, för smärtan, för att inte orka, för att spricka, för att klippas, för att tvingas använda sugklocka osv osv......... Usch det är så jobbigt att gå runt och tänka och må dåligt över något om ju i slutändan är/blir något underbart. V33 (32+0) idag...tänk vad tiden går :-)

BM-besök v 32 (31+4)

I dag var det åter dags för BM-besök och allt såg bra ut.
Blodtryck 120/70
SF-mått 31
Hjärtljud 152


Här hemma ligger maken sjuk i influensa. Jag tror att det är det han fått i alla fall för han är nu inne på 4:e dagen med hög feber. Den pendlar mellan 39-41.5 men går ner då han äter panodil eller ipren en stund en sen stiger den igen. Jag hoppas att jag och barnen slipper bli sjuka. BM tyckte att jag ska hålla mig på avstånd från honom. Det är ju lite svårare nu när jag sitter hemma och pluggar och han är hemma och är sjuk men jag försöker att inte vara för nära. Det är ingen fara för Pyret om jag skulle drabbas men BM tyckte att det är bra om jag slipper bli sjuk och det hoppas jag också på.


Snart är det dags för utvecklingssamtal med yngsta dottern på skolan. Det är det allra första....spännande! Ska iväg om ca 1 timme och skulle behöva plugga lite innan men samtidigt är det skönt och välbehövligt med någon pluggfridag någongång för motivationens skull. I morgon ska jag på handledning och jag har mailat över lite olika texter och dokument till min handledare....får se vad hon säger om dem.

Vilken dag!

Det här har verkligen inte varit min dag. Inte nog med att vi varit utan varmvatten i flera dagar idag var maken dessutom tvungen att stänga av kallvattnet eftersom han skule installera vår nya frånluftvärmepump som kom med blixtsnabb leverans igår. När han tömt den gamla och fått ut den så visar det sig att den nya inte passar så han är iväg för att köpa grejer för att försöka få orning på det. Har bett honom kontakta någon rörmockare så vi vet att det blir rätt men nej då han ska fixa det själv. Klockan är liksom redan 18 och jag behöver få igång vattnent snart annars blir det till att packa en väska och kolla om vi kan sova någon annan stans. Är väldigt beroende av en toalett. Har alltid haft en liten blåsa men nu när jag är gravid är det extremt. Vet inte hur många gånger per dag och natt jag går på toa och jag kan ju inte direkt springa över till grannarna mitt i natten och gå på toa. Inte nog med att vi inte har något vatten förutom, mitt i matlagningen så gick dessutom strömmen i köket och det tog lång tid innan maken lyckades få igång den igen för det räckte inte med att byta proppar i skåpet inne utan han var tvungen ut för att få ordning på den. Nu är i alla fall barnen utfordrade och sen får vi se när och vad vi andra får i magen. Förutom vattnet och strömmen så har barnen inte varit på sitt mest strålande humör idag och mina gravidhormoner pallar inte det just nu. Vet inte hur många gånger jag börjat gråta....Har nu satt på en film och hoppas på en lugn och skön kväll. Skulle bara vilja krypa ner under täcktet och sova till bättre tider men eftersom maken har fullt upp med att få igång vattnet så får jag ju ta hand om barnen till de ska i säng. Hoppas innerligt att morgondagen blir bättre för detta har varit och är en riktig skitdag :-(

Blä!

Idag hände något riktigt trist ur ekonomisk synvinkel. Vår frånluftvärmepump/varmvattenberedare gick sönder vilket resulterade i en massa vatten på tvättstugegolvet. tack och lov att jag var hemma och upptäckte det i tid för annars hade den lunnat stå och läcka i många timmar. Fick ringa maken som skyndade sig hem för att stänga av vattnet så att det tack och lov slutade läcka ut på golvet. Nu har vi inget varmvatten i huset men vi har i alla fall kallvatten så att vi kan gå på toa, laga mat osv. Känns riktigt trist nu när det närmar sig jul och Pyrets födelse. Det hade i och för sig känts trist oavsett när det hände men det känns extra trist just nu. Det handlar ju inte om lite pengar direkt. Maken har ringt runt till olika firmor idag och vi har surfat runt på nätet. Ska vi beställa en inkl montering/installation från en firma här där vi bor kostar det upp emot 32 000kr. Via nätet har vi lyckats hitta en för strax under 21 000kr. Då ingår frakt och hemkörning men inte installering. en av grannarna installerade sin själv och det var tydligen inte så svårt så det klara förhoppningsvis min händiga make av och annars borde vi kunna ringa någon som bara kommer och installerar den åt oss. Usch...fy...och blä säger jag bara! Detta är ju pengar vi egentligen inte har. Tack och lov fick jag pengar av min mormor för ett tag sedan. Hon gav 20 000kr till sina barnbarn från morfars dödsbo. De pengarna skulle jag ha till ett körkort som jag hoppades äntligen kunna ta men tji fick jag. De pengarn får nu i stället gå till frånluftvärmepumpen. Är dock väldigt tacksam för att de penarna finns på banken (inte riktigt allt men det mesta är kvar i alla fall) för vad hade vi gjort annars? Då hade vi inte haft pengar att lägga ut för denna trista grej. Det finns mycket som är viktigare än pengar men de är samtidigt väldigt bra att ha för när man minst anar så händer det saker som gör att de behövs.......

C-uppsatsen har dragit igång

Efter att mardrömstentan lämnades in i fredags var det dags för ett par dagars välbehövlig vila inför att c-uppsatsen skulle dra igång vilket den nu gjort. Har haft introduktion och inlämning samt byte av PM och i morgon är det dags för opponering på PM´et. Sedan har jag inget mer schemalagt i skolan förrän 13 januari då vi har avslutning och 18 januari då det förhoppningsvis blir opponering. Känns lite konstigt, eller rättare sagt mycket konstigt. Nu väntar två månaders jobb och slit här hemma med uppsatsen eller ja förhoppningen är ju att försöka vara mer eller mindre klar till jul så att jag hinner få lite lediga dagar innan Pyret kommer. Sitter nu och strukturerar upp uppsatsen samt skriver text lite här och där. Men har svårt för att hitta motivationen, orken och lusten just nu. Försöker dock kämpa på och det känns som att jag ligger bra med i tiden trots att jag hade en sjuk dotter hemma igår vilket gjorde det stressigt att få klart PM´et och hinna skicka iväg det men barnen går först så är det bara. Jag försökte sitta och skriva bredvid henne när hon låg framför tv´n under morgonen. Senare under dagen piggnade hon till ordentligt och med tanke på att hon inte hade någon feber utan enbart förkylning fick hon gå till skolan idag igen eftersom hon blev jätte pigg under eftermiddagen igår och nästan klättrade på väggarna här hemma och förkylningen var så gott som bortblåst. Skönt! Det är aldrig roligt när barnen är sjuka och det blir värre när man känner sig stressad pga av att det är så mycket att göra. Idag skulle maken fått vara hemma om hon hade behövt en dag till men nu behövdes inte det tack och lov. Börjar däremot känna mig lite krasslig själv. Jag fryser och känner mig allmänt trött och matt och lite snuvig. Hoppas dock att det inte bryter ut något. Nej nu är det dags att sätta igång med pluggandet igen!

Ett efterlängtat plus i bloggvärlden

Idag var det testdag för en av mina fina bloggvänner EVL (ett vanligt liv). Jag höll andan när jag gick in på hennes blogg för jag ville så gärna mötas av ett glädjebesked och det gjorde jag. Jag är så otroligt glad för er skull. Jag blev minst lika glad, om inte ännu gladare än när jag själv plussade för jag vet vad ni kämpat och längtat efter detta plus. Massor med grattis till er båda och till den lilla som flyttat in i din mage.
Skulle vilja skicka en stor blombukett till er men det får bli en via nätet så länge. Ha nu en underbar dag. Ta hand om er och njut av det fina plusset. Massor med kramar till er!

v 31, inlämning av tenta och helg

Tänk vad tiden går. Har nu gått in i v 31 och har ca två månader kvar innan det är dags för Pyret att göra entré i världen. Jag och maken passade på att möblera om här hemma när barnen var i Göteborg och det blev jätte mysigt i Pyrets rum. Har satt in en fåtölj och en tjock madrass på golvet med massa kuddar på och en byrå där jag börjat lägga i Pyrets kläder i. Även vagnen står där inne just nu. Sängen och övriga saker väntar vi med ett tag men det var skönt att i alla fall börja göra i ordning innan jag blir allt för stor och tung. Snart ska jag läsa igenom tentan en sista gång och sedan skicka iväg den. För första gången får vi maila in den så jag slipper ta med mig kidsen och åka upp till uni. Sen är det helg....så skönt! På måndag drar sista kursen igång och då är det dags att skriva uppsats/examensarbete.


I morgon ska vi ha en riktig familjedag med lekland eller bio, pizza och annat. Ska bli mysigt. Barnen har fått välja vad de vill göra, de har ju höstlov så det är ju kul att kunna göra något tillsammans en dag i alla fall. Idag blir det lek med kompisar för barnen och jag funderar på att bata lite när tentan är inlämnad. Får se hur det blir. Nu först är det dock dags för frukost. Önskar er alla en mysig helg!

Tentan från helvetet

Sitter just nu med en riktig mardrömstenta, därav den dåliga uppdateringen. Uppgiften består av att sätta upp forskningsfrågor och sedan göra en kvalitativ och en kvantitativ dataanalys av två olika material och förslka besvara sina forskningsfrågor. Den kvalitativa delen hoppas jag att jag har någorlunda koll på för det gjorde jag ändå i B-uppsatsen men jag har aldrig sysslat med kvantiiativ forskning eller analys. Ska använda ett statistikprogram som heter SPSS och göra univarita, bivariat, multivariat analys och signifikansprövning. För första gången i utbildningen känner jag mig lost. Har hittills klarat mig utan komplettteringar och underkända tentor och det vore snöpligt att trilla dit på sista tentan inför examninationsarbetet eftersom jag går den 7:e och sista terminen. Men det blir som det blir. En snäll kusin är på väg hit för att hjälpa mig. Just denna vecka är det ju dessutom skollov för kidsen och det är så tråkigt att behöva sitta med en tenta då. Det brukar aldrig slå fel utan höstlovsveckan brukar alltid vara en tentavecka för oss. Har portionerat ut barnen till diverse släktingar så att de ska få vara lediga. Just nu är de på väg till Göteborg med sin mormor för att gå på Universeum och hälsa på deras moster (min halvsyster) som bor där. Det är roligt för dem att få komma bort och hitta på något kul på lovet och skönt för mig för då har jag hela dagen på mig att plugga. De kommer inte hem förrän vid 22 i kväll. Tänkte dock försöka vara klar för dagen när maken kommer från jobbet vid 17.30 för vi har tänkt möblera om lite och böraja göra i ordning pyrets rum i kväll. Har inte tänkt sätta upp sängen än men vi ska i alla fall börja flytta om och sätta in en fåtölj och byra och lite annat i rummet. Dags att återgå till studierna. Önskar er alla en riktigt fin dag och skänker en extra tanke till min fina bloggvän Evl som fortfarande ruvar <3

BM-besök v29 och en ond häl

I tisdags var det åter dags för ett besök hos barnmorskan och denna gången kändes det bättre än sist, tack och lov. Hon kändes inte lika stressad utan vi pratade om min foglossning, mitt besök hos den andra barnmorskan angående min förlossningsrädsla och sen var det dags att mäta magen och blodtrycket och lyssna på hjärtljuden. SF måttet var 29cm, blodtrycket 120/70 och hjärtljuden låg på 136. Fick reda på värdena från de prover som togs förra gången, hb låg då (i v 25) på 123 och B-glukos på 4.7 och allt var tydligen bra. Denna gången togs inga blodprover, bara ett stick i fingret och jag behövde heller inte lämna något urinprov. Det ska jag komma in och göra i v 31 på grund av att jag hade uvi 3 gånger på 7 månader innan jag blev gravid och därför kollas det upp lite extra under graviditeten. Har dock inte haft några bekymmer med uvi-känningar under graviditeten och det känns skönt.


Jag har sedan förra lördagen haft väldigt ont i min vänstra häl och tog upp detta med BM eftersom jag haft så ont på kvällar och nätter att jag haft svårt att somna och jag har t o m vaknat av att hälen värker nattetid. Jag vill ju helst inte behöva knapra värktabletter men har varit tvungen vissa kvällar för att kunna somna. BM hänvisade mig vidare till min husläkare och VC och jag ringde dit under gårdagen och fick en tid. Fick dock inte veta så mycket mer än det jag redan antog och inte fick jag direkt någon hjälp heller. Har en inflammation i hälen och ska belasta den så lite som möjligt. Läkaren kunde inte svara på hur länge det tar innan det går över och jag fick inga tips på vad jag kan göra för att underlätta för hälen mer än att jag ska fortsätta med de saker jag redan håller på med. Suck! Kunde de inte säga det direkt i telefon så jag slapp betala massa pengar för att gå dit och få konstaterat att jag ska fortsätta med det jag håller på med för att underlätta inflammationen och dess läkning. Förutom hälen så har jag ju foglossningen så jag kan säga att jag inte ser riktigt klok ut när jag haltar fram. Men, men det är smällar man får ta och det är helt klart värt det i slutändan. Utan foglossningen hade jag ju inte varit gravid och den onda hälen hänger antagligen ihop med graviditeten den också i o m att det blir en tyngre belastning nu på hälen.

Bra besked x2

I fredags var det tre veckor sedan vi i klassen lämnade in våra senaste tentor och vi gick alla och väntade på resultatet eftersom vi har rätt att få det inom tre arbetsveckor. Möttes av ett mindre trevligt meddelande på vår kurshemsida under eftermiddagen där det stod att majoriteten av klassen behövde komplettera åtminstone ena tentan. Vi hade inte löst uppgiften i en a tentan som de önskade och de kunde inte se den progression de tyckte att vi borde ha osv. Rolig läsning inför helgen. Eftersom detta var en delkurs i en annan delkurs så lades inga betyg ut utan det stod att vi tidigast på måndagen (dvs idag) kunde hämta ut tentorna på studentcentrum. Dålig stil tycker jag, nu har man ju gått runt och funderat under helgen. Att åka på kompletteringar nu är inte speciellt kul eftersom vi har väldigt mycket att göra. Vi ska in med en annan tenta i denna delkurs nästa fredag på ca 5000 ord och det är ingen lätt uppgift vi fått. Dessutom ska PM inför uppsatsen skrivas och man ska hinna läsa litteratur osv. Var riktigt nervös när jag gick till studentcentrum idag. Det har gått bra hittills, har klarat mig utan kompletteringsuppgifter under utbildningen men någon gång ska ju (kanske) vara den första och jag var rädd för att det skulle vara nu när jag redan har så mcyket att göra. Öppnade kuvertet men där stod inga betyg???? Hade fått bra kommentarer och inget papper angående komplettering låg med i kuvertet men jag ville ju gärna veta bestämt så jag begav mig för att leta efter föreläsaren som givetvis inte var på plats idag. Letade upp utbildningens administratör för att höra om hon fått någon lista med betygen på men det hade hon inte. Provade att ringa men fick inget svar. Då mötte jag tack och lov den kursens andra föreläsare och hon hade en lista...och ja jag hade klarat tentorna. Så underbart! Kändes som en rejäl tyngd släppte från mina axlar. Firade genom att luncha med maken och sedan var det dags för samtal på sjukhuset i o m min förlossningsrädsla. Barnmorskan var lika trevlig, duktig och underbar som jag kommer ihåg henne som och hon verkade uppriktigt glad över att se mig igen och över att jag åter är gravid. Vi pratade och jag berättade precis hur jag känner och då sa hon, utan att jag behövde böna eller be om det, att jag kommer få bli igångsatt även denna gång. Jag kommer få träffa läkare längre fram som avgör när de kan sätta igång mig. Det känns så skönt att bli tagen på allvar och att veta att jag behöver inte gå hemma och känna panik och inte veta när förlossningen startar. Ytterliggare tyngd släppte från mina axlar. Åhh så skönt. Antagligen blir det ca 5 dagar innan BF eller något sådant. Yngsta är född 6 dagar innan BF. Läkaren undersöker mig antagligen i början av året och ser om jag är redo och annars väntar de ett par dagar till. De vill inte sätta igång mig om kroppen inte alls är redo för då kan det bli en väldigt lång och jobbig process och det ville hon inte att det ska bli för mig. Nu ska jag lägga minstingen och sedan kura ihop mig i soffan med maken. Känner mig helt slut efter denna dag men också lycklig, glad och lättad. Är också väldigt glad för Evl och hennes killes skull, hon ruvar nu på ett riktigt fint ägg. Mina tankar och tummar finns hos/för er!

Dåligt bloggat just nu

Det blir inte så mycket bloggat just nu. Det är så mycket annat som fyller min vardag och behovet och önskan att få skriva av mig varierar. Är nu inne i sista tredje delen av graviditeten....tänk vad tiden gått fort. Samtidigt känns början av graviditeten och den berg- och dalbana som den innebar väldigt avlägsen. Har ju jätte mycket att göra kommande månader vilket käns skönt för då går tiden snabbare men samtidigt känner jag också att jag skulle vilja och behöva vara lite ledig innan pyret komer. Förhoppningsvis får jag åtminstone några lediga dagar runt jul i alla fall. I lördags åkte jag och mannen till Stockholm för en dag på tu man hand. Vi var på Underbara barnmässan samt tog en tur till Kungens kurva med Heron City och Ikea. Fyndade en del men gick mest runt och tittade. Hade en jätte trevlig dag men foglossningen och sammandragningarna spökade en del så jag blev totalt slut framåt kvällen. Då var det skönt att krypa ihop i bilen och bege sig hemmåt. Barnen hade varit jätte duktiga hemma med farmor och fick några små presenter när de vaknade på söndagmorgonen.

På måndag är det dags för samtal kring min förlossningsrädsla. Ska bli skönt för jag känner att jag blir mer och mer rädd och nervös inför kommande förlossning. Jag vill verkligen inte föda och det är riktigt jobbigt att gå runt och tänka på detta. Jag är överlycklig över att vara gravid och jag längtar enormt mycket efter pyret men jag önskar att jag slapp föda fram henne. Får se vad barnmorskan säger på måndag och hur jag känner när jag går därifrån.

Vilken dag!

Vilken dag jag har haft.....har hunnit få en massa viktiga saker gjorda och fått flera besked jag väntat på men har också blivit rejält skrämd av pyret. Börjar dock från början......

I morse var jag hos sjukgymnasten angående min foglossning. Han konstaterade mycket riktigt att jag har foglossning, jag fick prova olika bälten och fick lite tips över träning och saker som kan underlätta och förhoppningsvis minska det onda. Ska också börja bassängträning 1 november på sjukhuset. Ser inte fram emot att visa mig i baddräkt direkt men jag tror att träningen kan vara bra för mig så det är väl bara att "bita i det sura äpplet". Gillar inte att gå i bikini eller baddräkt på somrarna heller och speciellt inte nu när man är blek och stor...men men...det är väl mina gamla ätstörningstankar som spökar.

Efter sjukgymnasten begav jag mig till mitt jobb, det som jag är tjänstledig från under studietiden, för att ändra min tjänstledighet till föräldraledighet från och med 16 januari. Kändes skönt att få det gjort, det är ju bara tre månader kvar. Fick också träffa min chef för första gången. Hade ju en annan chef när jag gick på tjänstledigt men sedan kom massa uppsägningar och omplaceringar vilket gjorde att jag fick en ny chef.

Gick sedan till byggnaden mittemot där jag gjorde min praktik föregående termin. Har inte varit där sedan dess så det var kul att hälsa på. Passade också på att kolla lite om de är intresserade av att ställa upp i en fokusgrupp till min c-uppsats vilket flera lät positiva till. Ska dock bara stämma av med deras chef först för säkerhets skull för jag kommer skriva om ett ganska känsligt ämne så det känns bra att stämma av med chefen innan jag drar igång för mycket.

Nu till det här med att pyret skrämde mig......Sedan förra veckan så tycker jag att fosterrörelserna gått ner en hel del. Famförallt sedan igår har jag inte alls känt så mycket eller så starka rörelser som jag brukar så jag ringde in till sjukhuset och fick en tid på specialistmödravården en halv timme senare. Där blev jag kopplad till en ctg-apparat och tack och lov hittade de hjärtat med en gång. Skulle ligga där ca 20 minuter men eftersom pyret var så lugn så blev det nästan en timme. Hjärtat slog på fint men hon gjorde inte mycket väsen av sig i magen när jag låg där och det har hon inte gjort sedan jag kom hem heller. Fick träffa en läkare som bad mig fortsätta ha koll och fortsätter hon vara så lugn så skulle jag höra av mig igen. Antagligen ligger hon på något sätt just nu som gör att jag inte känner så mycket. Det var skönt att bli tagen på allvar och få kolla upp det i alla fall i stället för att gå och oroa sig. Pyret inte skrämma mamma så där!

Åkte sedan hem och hade fått två viktiga besked i brevlådan. Det ena från FK angående min sjukpenninggrundade inkomst som höjdes då jag tidigare (när jag jobbade) räknat fel när jag skickat in. Känns skönt att få det på paper för jag var lite osäker i och med att jag varit tjänstledig och studerat i flera år och därför inte visste om de skulle godkänna höjningen. Hade också fått brev angående en tid på sjukhuset som jag väntat på. Efter första barnen utvecklade jag en rejäl förlossningsrädsla och jag gick i samtal när jag väntade dotter nr två. Hörde av mig till dem igen för några veckor sedan då jag kännt skräcken inför kommande förlossning komma smygande. Önskade, om möjligt, samtal hos samma BM som jag hade då och det fick jag. Så nästa måndag är det dags. Känner mer och mer att jag verkligen inte vill föda. Jag älskar att vara gravid och jag längtar enormt efter pyret men själva förlossningen är jag gärna utan. Känns därför bra att få komma och prata med henne för hon var kanon och det är ju trots allt bara tre månader kvar till BF och jag kommer ju inte undan förlossningen. Hon ska ju ut på ett eller annat sätt.

Har även under eftermiddagen transkriberat klart en fokusgruppsdiskussion som jag hade i måndags, en pilotstudie inför c-uppsatsen. 29 sidor lång blev den och det tog ett antal timmar. Har hållt på med det sedan i måndags vid lunchtid.

Ja det var min dag det......Är helt slut nu efter dagen som varit så det blir soffan och sängen resten av kvällen och natten. God natt!

Fortfarande helt slut

Jag har försökt ta det lugnt under veckan men min extrema trötthelt håller i sig. Jag är liksom slut i både kropp och själ. Har lätt för att börja gråta och tålamodet är långt borta. Idag har jag börjat gråta vid två tillfällen så barnen varit extra vrånga. Vill inte att det ska gå ut över dem och jag försöker berätta för dem att det är mycket nu vilket gör mig extra trött och ledsen. Barnen är inne i period nu där det ofta är gnälligt och bråkigt, jag tror det varit lite väl mycket för dem också. Mannen tog med dem på bio i eftermiddags och då passade jag på att vara hemma själv och vila. Tillbringade tiden i soffan där jag halvsov och slötittade på tv. Det var välbehövligt. Känner mig inte ett dugg piggare men jag behövde lite tid för mig själv i tystnad och lugn och ro.

Om en vecka åker jag och mannen till Underbara barn-mässan i Stockholm. Vi unnar oss sällan saker och det är inte vanligt att vi gör något både han och jag men det ska bli mysigt att få en dag tillsammans och kolla bebis- och barngrejer i lugn och ro. Hur mycket jag än älskar barnen så behöver vi vuxna lite ensamtid tillsammans ibland. Vi har barnvakt kanske en natt om året så det är inte ofta det bara är han och jag. Vi kommer dock åka till Stockholm över dagen och kommer hem sent på kvällen igen. Känner inte att vi har pengar till hotell men vi får i alla fall många timmar i bilen och under dagen i Stockholm att umgås medan barnens farmor kommer hem till oss och tar hand om tjejerna. Hoppas på att kunna ladda batterierna lite för jag känner inte igen mig just nu. Luften har liksom helt gått ur mig och jag har varken ork eller lust till något. Hoppas på att det vänder snart. Alla har vi ju våra bra och dåliga dagar och just nu är de dåliga i majoritet men förhoppningsvis är jag piggare igen och har lust och ork snart. Nu ska jag kura ihop mig i soffan igen och jag önskar alla en mysig kväll!

Slutkörd

De senaste dagarna har jag känt mig totalt slutkörd. Jag tror att det är förra delkursen i kombination med barnens födelsedagar och alla kalas som satt sina spår. Har dessutom haft en hel del sammandragningar och igår kväll hade jag till och med flera som gjorde riktigt ont. Ett tydligt tecken på att jag behöver varva ner och ta det lugnare vilket är lättare sagt än gjort men jag måste verkligen försöka att lyssna mer på vad kroppen säger. I morse vaknade jag och var lika trött som när jag la mig och jag har haft svårt att fokusera på föreläsningarna både igår och idag. Mannen fick komma och hämta mig vid 12 och köra hem mig så då åt jag lite och la mig och sov. Mycket välbehövligt. Känner mig dock inte någor piggare men sammandragningarna har i alla fall lugnat sig. Ska försöka ta det lugnt hela veckan och under helgen som även denna består av flera kalas. Nu är det dock inte jag som ska fixa inför kalasen utan vi ska iväg till andra och känner jag att jag inte orkar så finns ju möjligheten att vara hemma. I går började nya delkursen och redan nästa vecka har vi ett obligatoriskt seminarium kring en fältstudie vi ska hinna göra dessförinnan. Suck....sista terminen är verkligen tuff och jag har inte samma möjligheter som om jag hade jobbat. Då kunde jag sjukskriva mig ett par dagar eller söka GP men det funkar inte nu. Tar jag ett par dagar ledigt från studierna så måste jag sitta dygnet runt sen och det är det inte värt. Drygt tre månade kvar (förhoppningsvis) till examen och till bebis.....åhhh vad jag längtar.

100 dagar kvar!

100 dagar kvar till BF idag :-) Jippi!!!!

9 år sedan jag blev mamma för första gången!

För nio år sedan idag blev jag mamma för första gången, på måndag är det sex år sedan jag blev det för andra gången och inom några månader är det dags för tredje gången!


Har funderar mer än en gång varför jag blivit/är så lyckligt lottad när så många andra inte ens för uppleva det en gång. Finns inga svar, bara ett enda stort VARFÖR?

Jag är så klart jätte tacksam och överlycklig att jag, även om det inte varit någon enkel resa, har berikats med barn i mitt liv. Men jag vill ju att alla ska få uppleva detta!

Sönderstressad

Har känt mig alldeles sönderstressad på sistone. Det har varit alldeles för mycket måsten och för lite tid. Tempot denna sista termin är ruskig och det har inte blivit bättre av föreläsare som ger otydlig info och delar ut tentor som vi sedan inte ska ha och säger att uppgifter ska lämnas in fast de inte ska det. Eftersom jag vill vara ute i god tid och hinna läsa allt och påbörja uppgifter i tid, just för att slippa stressen, har haft det fruktansvärt stressigt. Jag har ju gjort så mycket extra som jag inte behövt och lagt ner otaliga timmar på det. Ja, ja idag lämnades i alla fall två hemtentor in och jag hade det sista seminarier i denna 5 veckors kurs. På måndag är det dags för nästa kurs och det verkar fortsätta med ett ruggigt tempo, hoppas dock att det blir lite lugnare. Jag känner att det inte är bra med det tempo och den stress jag just nu har i mitt liv och jag hoppas at inte pyret tar skada. Ska försöka lugna mig lite men det är inte lätt. Efter 9 timmar på uni idag tog jag bussen till stan och mötte upp maken efter jobbet. Sedan hämtade vi barnen som var hon sin gammelmormor och därefter bar det iväg till affären för att handla lördagsgodis och annat vi behöver inför helgens kalas. Sedan åkte vi hem och maken stack iväg och hjälpte en granne med bilen medan jag lagade mat och bakade. I morgon blir det kalas med min sida av släkten och på söndag kommer makens så det är mycket att baka och fixa. Tänk att det i morgon är 9 år sedan jag blev mamma för första gången och på måndag är det 6 år sedan jag blev det för andra gången och om ca 100 dagar är det dags igen :-)

BM-besök

Är nu hemkommer från dagens BM-besök. Har ju varit lite struligt med mina barnmorskor och tyvärr blev jag inte förtjust i den jag hade idag, trots att jag haft henne tidiagare graviditet och jag hade för mig att hon var bra. Jag hade ju en mycket sympatisk BM, som jag tyckte mycket om, vid förra graviditeten (som slutade med MA och skrapning) och fick henne även när jag åtet blev gravid och var hos henne vid hälsosamtalet och inskrivningen. Sedan fick jag höra att hon skulle jobba på en annan VC under hösten och blev då tilldelad en ny BM som jag aldrig hann träffa för hon blev sjukskriven. Så då fick jag en annan, hon jag var hos idag. Tyckte hon mest ville få besöket överstökat vilket var trist för jag hade verkligen sett fram emot det idag. Hon undrade om jag hade några frågor, mätte magen och så lyssnade vi på hjärtljuden sedan skickade hon mig vidare till labb. Magen mätte hon snabbt och sa att hon mätte i överkant/stort/högt. Vet inte riktigt vad hon menade...om hon mätte större än vad det är....eller vad?? Men mycket riktigt fick jag ett högt mått. Har tidigare graviditeter legat på normalkurvan vid mätningarna men nu låg jag nästan uppe på den övre, ca 2 cm högre än normalkurvan. Hon sa inget mer om det men om jag fortsätter ligga högt så kommer jag ta upp det med henne vid nästa besök. Betyder det att jag kommer få ett större barn eller vad? Med båda mina andra tjejer har jag som sagt legat på kurvan och ändå har det skiljt nästan 600g i födelsevikt mellan dem. Känns inte som att det där måttet är så tillförlitligt gällande barnens vikt och det är väl kanske egentligen inte ens det som det mäter. Utan det verkar mer vara en koll på att magen växer och om den gör det i ungefär samma takt under graviditeten. Det tog tid innan hon hittade hjärtljuden och det var inte förrän jag upplyste henne om att jag har moderkakan i framvägg som hon mätte lite mer på sidan och då hittade det med en gång. Och inte fick jag reda åp hur många slag det slog heller för det sa hon var svårt att mäta och att det skulle bli lättare längre fram. Varför? Pga moderkakans läge eller vad? Suck...Hon skulle i alla fall skicka en remiss angående basängträning för min foglossning, alltid något! Missade helt att fråga om moderskapsintyg och hon sa inget så jag får ta och ringa i morgon angående det. Vill ju gärna få det snarast så att jag kan skicka in det till FK. Hoppas på att nästa besök känns bättre. Tycker det är viktigt att ha, åtminstone lite, förtroende för BM och att man känner att hon bryr sig och tar en på allvar och engagerar sig. Kanske är för mycket begärt vad vet jag men hon är ändå en del av denna graviditet och jag vill att det ska kännas bra att gå till BM och det gjorde det inte idag.

Helgens kalas

Söndagskvällen är här och jag är helt slut. Det har varit en intensiv men trevlig helg. Eftersom båda barnen fyller så tätt så blir det ju många kalas på kort tid. Förra året körde vi alla kalasen på en helg, 4 st, men det kände vi att vi inte orkade med i år. Så nu delade vi upp det på två helger. Denna helgens barnens kalas med sina vänner och nästa helg släktkalas. Igår var det minstingens tur att ha sitt kalas. Vi hade jätte tur med vädret. Solen sken och det var varmt. En helt underbar höstdag! Så vi kunde ha hela kalaset ute, både lekar, mat, fika och skattjakt. Tror alla uppskattade det, det lät så i alla fall. I dag var det den stora tjejeens tur. Hon hade discobowlingkalas tillsammans med 10 tjejkompisar och en killkompis :-) Han såg lite förskräckt ut i början men såg sedan ut att trivas aldeles utmärkt. Det blev också väldigt lyckat och det var skönt att bara ha ett kalas hemma och det var inte speciellt dyrt heller att ha det på det stället vi var. Nu är det bara att ladda om inför en ny intensiv vecka. Har två obligatoriska seminarier, två hemtentor och ytterliggare en skriftlig uppgift till veckan + två släkkalas till helgen. Hjälp säger jag bara! Tur att jag inte är höggravid ännu. Gillar inte att behöva stressa så mycket som jag gör just nu och jag försöker intala mig själv att jag ska ta det lugnare och inte stressa upp mig men det är inte lätt när dygnet och veckan inte har fler timmar.

I morgon är det dags för första BM-besöket sedan inskrivningen. Längtar efter att få höra pyrets hjärta slå! Ska bli så mysigt :-) Men först blir det till att förbereda seminarieuppgifter och skriva på hemtentor på uni...... Men nu ska jag njuta av att det än så länge "bara" är söndag kväll tillsammans med min man, en serie vi följer och något gott att äta!

v 25

Ytterliggare en milstolpe är nådd! Jag har gått in i v 25 och det känns så bra :-)

Triss i tjejer

Har tre kompisar som nyligen fått barn, tre dagar på raken och tre tjejer blev det. Åhhh vad det får mig att längta efter vårt pyre. Vill träffa henne snart, men inte för snart. Vill ju inte föda än på många veckor men gärna 1v eller 2 innan BF, det skulle inte göra något. Pyret är ofta aktiv om dagarna och det är härligt att känna buffarna, sparkarna och att hon rör på sig därinne. Har börjat få en del sammandragningar också. De gör ofta inte ont, känns mest lite obehagliga. Men om jag stressar mycket eller anstränger mig fysiskt så kan de ibland göra lite ont. De blir en påminnelse om att jag ska lugna ner mig lite och ta det lugnt. Tror inte att det är någon fara. BM sa att det är vanligt med mycket förvärkar och så när det är tredje barnet. Märker att jag blir lättare trött igen. Och när jag blir så trött så går luften helt ur mig och jag känner mig helt slut. Lite jobbigt för det är så mycket framöver i skolan och med barnens fördelsedagar. Denna helgen har vi presentshoppat till dem. Nästa helg ska de ha sina kompiskalas + att vi ska på ett släktkalas. Helgen därefter fyller tjejerna år så då kommer släkten och firar både lördag och söndag. Kommande 2 helger är det kusiner till barnen som fyller år. Så många kalas blir det framöver och mycket pengar man ska ut med. Ska försöka hitta lite tid att andas också men det känns inte som att tiden finns till att inte göra något just nu. Kommande två veckor har jag tre obligatoriska seminarier och tre inlämningsuppgifter som ska in till uni förutom allt som finns att göra inför/med tjejernas kalas. Usch vill inte tänka på det. Hoppas på en lugn och skön kväll ikväll i alla fall. Barnen har inte varit på sitt bästa hummör idag, tror det beror en hel del på vädret (det vräker ner) och de har därför inte kunnat/velat vara ute vilket märks på humöret. Ska försöka få i mig lite att äta nu och lägga mig i soffan och vila. Önskar alla en riktigt mysig söndagkväll!

10 år har gått

11 september förknippas av många världen över som en sorgens dag, en terrorns dag. Men för mig och min man är det också en glädjens dag. Det var nämligen denna dag för 10 år sedan som min man friade till mig. Vi befann oss på den slingriga Trollstigen i Norge utan kontakt med omvärlden. Jag satt på en stor hög sten och min älskling stod nedanför mig och darrande frågade om jag ville gifta mig med honom. Så för oss är inte denna dag enbart ledsam och hemsk. Världen förändrades den 11 september 2001 och det gjorde den även för mig och min man. För oss är dock dagen en blandning mellan orehörd glädje och lycka men också ledsamheter och sorg. Dock är minnena från dagen mest lyckliga för oss detta eftersom vi inte hade någon kontakt med omvärlden så vi visste inte ens om det som hänt i USA förrän dagen efter då vi begav oss hemåt. Vi bodde i Stockholm på den tiden och jobbade på Arlanda så snacka om att komma hem till kaos. Bland annat jobbade vi för American Airlines och det var som att komma till en helt annan arbetsplats än den vi lämnade. Jag kommer aldrig glömma vad jag gjorde eller var jag var den 11 september - den dagen kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta på både gott och ont.

Stort grattis

Ett jätte stort grattis till Längtan till ett barn som plussat och nu väntar ett syskon till Dutt. Är så glad för er skull!

v 23 (22+0) eller?

Blir inte riktigt klok på hur man ska räkna egentligen. Enligt den uträkning som gjordes på RUL har jag brytdag på fredagar och går då in i v 23 (22+0) idag. Detta stämmer med uträkningen på FL. Enligt mina två widgets här bredvid är jag i v 22+1 idag och BM på den VC jag går på räknade på att jag var två dagar längre än uträkningen BM på RUL gjorde....knepigt. Egentligen spelar det väl inte så stor roll men jag tycker det är konstigt att det räknas så olika fast BF är den samma. Idag har jag i alla fall gått minst 22+0 veckor vilket innebär att jag nu tillhör förlossningen och pyret räknas som bebis, inte som foster längre. Det är två veckor kvar tills jag ska till BM och då hoppas jag få lyssna på hjärtljuden. Pyret har varit lite lugnare de senaste dagarna men jag känner av henne flera gånger om dagen i alla fall så det är riktigt skönt. Tycker nästan att magen är lite mingde också men samtidigt så varierar det beroende på dag och vad jag har på mig.

I helgen ska vi fixa inöfr barnens födelsedagar. Har ordnat barnvakt på dagen i morgon så vi kan åka runt själva mannen och jag. Det blir både lättare och trevligare för barnen är inte speciellt förtjusta i att gå i affärer. Vill ju dessutom inte ha dem med då vi handlar. De var med förra helgen i affärer och skrev önskelistor och visade vad de ville ha. På söndag blir det dop, ett hemmadop i några kompisars trädgård. Det ska bli riktigt mysigt.

Nu är det dags att fortsätta med studierna. Denna termin är inte att leka med. Hujamejen.......Önskar alla en riktigt trevlig helg!

Livet!

13 år idag!

Jag och mannen firar 13-års dag idag! Det hade jag totalt missat...... Kom på det för en liten stund sedan. Det är inte lätt att hålla reda på alla dagar och vi brukar mer fira vår bröllopsdag nu för tiden än den dag vi blev tillsammans. Fast den dagen är ju också värd att fira egentligen. Det har inte varit någon enkel resa utan en ganska gropig sådan men vi har stått emot alla motgångar. De har på många sätt stärkt oss. I bland har det sett riktigt mörkt ut och andra gånger har det skimrat runt oss. Stort grattis älskling! Det får bli lite god mat och mys i kväll i alla fall.

Sista terminen har börjat

Har denna vecka påbörjat sista terminen på min utbildning. De första 10 veckorna har vi en teori och metodkurs och sedan är det c-uppsatsskrivande de sista 10 veckorna. Igår hade vi första föreläsningen och fick då vårt momentschema och denna termin kommer verkligen inte bli en dans på rosor. Jisses säger jag bara! Massor med litteratur, uppgifter och seminarier + en stor uppsats. Det är bara at köra så det ryker. Är ju beräknad 12 januari och terminen pågår till den 22 januari. Det är ju dock inte säkert att man är klar då för vi har opponering sista veckan (om man är så klar att man får gå upp) och sedan lär det vara en hel del ändringar att göra. Har verkligen tänkt ge gärnet så att jag ska ska vara så klar som möjligt redan runt jul. Vet dock inte hur realistiskt det är. Ska försöka hålla ett högt tempo så länge som möjligt för vem vet när pyret bestämmer sig för att dyka upp. Känner dock inte att jag måste bli klar "i tid". Det är ju inte kört på något sätt om jag ej är klar i tid utan möjligheten finns ju att skriva under mammaledigheten och göra opponeringen vid senare tillfälle. Det får bli som det blir helt enkelt. Är egentligen en sådan som har satt jätte höga krav på mig själv och jag har också alltid haft höga krav från personer i min omgivning. Men jag känner nu att det finns viktigare saker. Jag tänker inte riskera min hälsa eller bebisens eller familjens välmående. Ska försöka balansera det hela och göra mitt bästa dock utan att ta ut mig helt.

Fick tack och lov igenom min önskan om att få skriva uppsatsen själv. De ansåg att min graviditet är ett giltigt skäl till det i o m att jag inte vet om jag kommer hinna avsluta terminen i tid eller inte. Jag vill inte att någon annan ska behöva vara beroende av att jag kan göra klart terminen i tid och jag vill i min tur inte behöva vara beroende av att få ihop tider att skriva med någon annan eftersom många jobbar vid sidan om och har andra prioriteringar. Jag vill ju jobba på så jag har en chans att bli klar. Visst kommer det bli tufft att skriva ensam och visst kommer jag sakna att ha någon att reflektera och bolla tankar och idéer med men det känns som att fördelarna med att få skriva ensam är större. Är inte direkt sugen på att behöva flänga runt de sista veckorna av graviditeten utan det ska bli riktigt skönt att jag kan få sitta hemma och skriva. Kanske kommer vara stor som en jag vet inte vad och ha massor av förvärkar/sammandragningar osv så det känns riktigt skönt att jag i så fall kan befinna mig i hemmets lugna vrå.

Håller på och läser bok nr 4 redan (började lite under sommaren) så just nu känns det som att jag ligger bra till och förhoppningsvis kommer det fortsätta kännas så. Jag ska klara denna uppsats. Även om jag inte gör det i januari så ska jag i alla fall klara den någon gång inom en inte alllt för avlägsen framtid. Vill bara att det ska bli januari nu. Är så nyfiken på pyret och ser verkligen fram emot att bli mamma igen.

Över halva tiden har gått

Trodde många gånger inte att jag skulle sitta här idag med en växande mage. Resan har varit skakig och mycket psykiskt påfrestande men nu sitter jag här med ett buffande pyre som pickar på uppmärksamheten. Rädslan och oron har dock inte släppt. Det kommer den nog inte göra förrän pyret är ute och då finns det annat att oroa sig över i stället. Att fösöka bli gravid, vara gravid och/eller mamma är en konstant oro, väntan och längtan men samtidigt också det mest underbara i hela världen. Det är något jag innerligt hoppas att alla som önskar ska få uppleva. Kan inte förstå varför vissa blir gravida utan att ens försöka eller vilja medan andra som vill får kämpa och kämpa. Vart finns logiken i det egentligen? Det finns ingen logik, bara en tuff och orättvis värld som inte alltid ser till vårt bästa.

Har gått över halva graviditeten nu (om bebis kommer i tid vill säga). Helt otroligt! Pyret är vissa dagar riktigt aktiv och andra dagar känner jag knappt av henne och då kommer nojorna och oron krypande. De senaste dagarna har hon dock visat ordentligt att hon finns och frodas därinne. Så underbart! Den känslan när man känner ett liv buffa runt i sin mage går inte att beskriva. Den är helt underbar och jag hoppas och önskar innerligt att alla som vill uppleva den kommer att få göra det.

Jag tänker på er alla underbara kämpar där ute. Ni finns i mitt hjärta!

Ge inte upp, er dag SKA komma! Ni ska också få upleva en graviditet, buffarna, födelse och ett alldeles eget barn i er famn. Massor med styrkekramar til alla som behöver det.

Helgen som varit

Har haft en mycket trevlig och rolig helg men jag har känt mig lite trött och sliten. Är inte van vid "partaj" två kvällar på raken och speciellt inte nu när jag är gravid och extra trött. I fredags var jag hemma hos en vän på grillfest tillsammans med ett gäng tjejer i klassen och i lördags var det dags för den årliga kräftskivan på gatan. Två mycket trevliga kvällar! Men jisses vad det regnade och åskade i lördags. Det fullkomligen vräkte ner och åskade och blixtrade som bara den. Jivetvis började det när mannen tagit med sig barnen ut för att jag skulle få sova middag lite (kände mig nämligen bakfull trots att jag inte druckit en droppe alkohol. Var trött, seg och hade en sprängande huvudvärk). Det blev inte mycket till vila eller sömn utan det var bara att släppa in familjen igen. Ville ju inte att de skulle behöva stå ute i carporten i ovädret. I o m vädret som var så dukade vi långbord i vår carport, tände massa värmeljus och där satt vi hela kvällen. Hela gatan kom föruom två hus och det var helt klart den mest lyckade kräftskiva vi haft på gatan.

Hade tänkt uppdatera mycket mer men minstingen är trött och behöver i säng så det får bli en annan gång. Önskar er alla en riktigt trevlig kväll!

Något av det värsta en mor kan vara med om

Idag skulle yngsta tjejen få cykla tillsammans med en kompis och hennes lillasyster till en liten lekpark alldeles i närheten av där vi bor. Den ligger i skogen snett bakom kompisarnas hus och vi har varit där flera gånger tillsammans. Sa till dem att cykla raka vägen dit och inte ta några andra vägar. Dock bestämde sig barnen för att ta "en genväg" idag och drog rakt upp i skogen. Några grannar hade träffat på dem och frågat om de verkligen fick gå in i skogen där de var på väg att gå och de hade ju då sagt att:

-Jaaa det får vi!

När jag kom till lekparken för at hämta barnen var de inte där. Cyklade till kompisarnas hus för att berätta att barnen inte var där och jag och pappan i huset begav oss ut för att leta. saken är den att skogen runt oss är stor och de håller på och spränger nya väger och bygger en massa i området så det är sig inte likt i skogen. Det är dessutom svårt att ta sig fram på många ställen och lurigt med många stora stenar som inte sitter fast ordentligt.

Vi stötte på grannarna som visade vilken väg barnen gått in på. Pappan sprang efter och jag cyklade tillbaka till min gata och gick upp i skogen bakom husen där för att se om jag skulle se dem. Vilket jag inte gjorde och heller inte de andra barnens pappa kunde hitta dem.

Hjärtat dunkade, jag hade andan i halsan och började bli riktigt rädd. Ringde min man som var och storhandlade och sa till honom att dumpa varorna och komma hem och leta. Stötte på fler grannar som gav sig ut i skogen för att leta.

Tillslut kom en granne springandes och berättade att några hittat barnen långt upp i skogen.

Tack och lov! Var vid det här laget grinfärdig för vi hade letat en bra stund och som sagt skogen är stor och det finns massor med vägar att ta. Trodde aldrig att de var borta för gott men känslan av att inte veta var i denna skog ens barn befinner sig var hemsk. Att de bygger och spränger gjorde inte saken bättre eftersom det finns fullt av lösa stora stenar (som barnen tycker är jätte roliga att klättra på) och många stora maskiner och området ser inte ut som när jag växte upp.

Nu kom de tack och lov till rätta igen men det kommer dröja innan dottern får cykla själv (utan vuxen) igen för detta vill jag inte vara med om flera gånger. Fy fasen vad hemskt det var! Den känslan man får inom sig när ens barn är borta är bland den värsta känslan jag upplevt. Aldrig mer säger jag......

Ledigheten går sin gilla gång

Har lite bloggtorka för närvarande så det är inte ofta jag är här inne just nu. Semestern med barnen flyter på. Vi har umgåtts en hel del med en kompis och hennes barn. Det har blivit både lekland, IKEA, museéum, lek i lekparker och hemma. Hon och jag har känt varandra sedan vi var runt 3 år och våra barn är mer eller mindre uppvuxta tillsammans. Mellan våra äldsta skiljer det 4 månader och mellan nästa 2 månader. Sedan fick hon en nr 3 och en nr 4. Mellan hennes 4:a och det som förhoppningsvis blir min 3:a kommer det skilja ca 7-8 månader. Det är verkligen jätte kul. För de har alltid någon att leka med.

Nästa v är det dags för barnnen att börja skolan så jag får ett par dagar hemma själv. Ska bli skönt och nyttigt för jag tänkte börja plugga lite så jag ligger lite "före" när terminen drar igång nästa vecka. Hoppas på att jag kommer fortsätta må bra och orkar hålla ett högt tempo så att jag kan bli klar med skolan. Min önskan och förhoppning är att vara mer eller mindre klar med c-uppsatsen runt jul. Har ingen aning om det finns någon rimlighet i det ännu men jag hoppas på det. Vore skönt med lite ledigt innan pyret kommer och vem vet pyret kan ju bestämma sig för att komma tidigt.

Går in i v 20 (19+0) idag. Shit.... snart har halva tiden gått! (Det kan den ju i och för sig redan gjort om jag får för tidigt). Får inte riktigt ihop detta med datumen dock. Enligt rul är jag ju beräknad 12 januari vilket innebär att äl beräknades vara 22 april. Jag plussade ju 29 april och tror inte att jag plussade så tidigt som BIM-7. Dessutom åt jag ju pergotime och var på vul innan äl och använde äl-stickor. Fick ju aldrig fullt utslag men i alla fall stegring redan 11-12 april vilket stämmer bra in med vad rul visade. Hade kanske äl då och sedan tog ägget tid på sig att fästa? Fast kan det ta så lång tid? Inte vet jag och egentligen spelar det ju inte så stor roll. Huvudsaken är ju att bebisen kommer. Enligt SM är BF 30 december och förhoppningsvis kommer bebisen någon gång runt årsskiftet. Det återstår att se när pyret behagar komma :-)

Rul

Är nyss hemkommen från rul. Allt såg bra ut och det verkar som att vi kommer utöka familjen med ännu en tjej :-) Blev framflyttad ytterliggare några dagar så bf 12 januari. Var så sjukt nervös innan men nu är jag så lycklig :-) Moderkakan ligger i framvägg vilket jag misstänkt då jag inte tycker att jag känner så mycket rörelser, men vad gör det nu när jag vet vad det beror på.

Åhh så underbart nu känns det mer och mer verkligt. Detta kan faktiskt gå vägen! Nu ska jag börja shoppa lite smått, har ju inte råd att handla allt på en gång utan det får bli lite då och då när jag hittar saker vi vill ha till bra erbjudanden.

2 dagar kvar

Har varit, och är fortfarande, så nervös inför rul och idag kände jag att jag verkligen vill få göra det så snart som möjligt. Dessutom har min make jätte svårt för att komma ifrån jobbet en eftermiddag eftersom han då är själv (rul var eg inbokat på måndag em) och både mamma och mormor (som skulle kunna vara barnvakt under tiden) är i Turkiet så tack och lov fick vi en ny tid på torsdag morgon. Så nu är det inte lång tid kvar. Det som hände längtan till ett barn finns i bakhuvudet och en tjej i ett forum jag är med i fick vid sitt rul igår reda på att det inte fanns något fostervatten vilket bekräftades vid ett nytt ul idag. Barnet hade tydligen inga lungor vilket hängde samman med att det inte fanns fostervatten. Det finns ju också de som får reda på att graviditeten avstannat. Så mycket hemskheter och ledsamheter kan hända. Nu hoppas och tror jag (innerst inne) innerligt att allt ser bra ut för mig. Ni får gärna hålla tummarna. Kommer vara fruktansvärt nervös, det har jag varit vid varje vul och ul. Men det ska gå bra, det måste gå bra, så är det bara. Något annat finns inte, något annat orkar jag inte.

Semester och nojor

Tänk vad en vecka kan gå fort. Kändes som att det var alldeles nyligen vi packade ut våra grejer i bilen och begav oss mot Furuvik. Har haft en bra semestervecka. Barnen har visserligen gnällt och bråkat en del men det känns som att det hör till. De har även varit jätte duktiga och sovit bra så vi har känt oss ganska utvilade efter semesterveckan vilket inte är så vanligt. Något annat som heller inte är så vanligt är att vi slapp plocka fram regnkläderna under semastern. Vi brukar annars ha ganska otur med vädret men denna gång hade vi ett alldeles lagom varmt väder. Tre dagar tillbringades inne på Furuvik och lika många nätter bodde vi i en stuga på campingen bredvid. Min foglossning gjorde åter ett besök vilket inte är så konstigt med tanke på hur mycket vi gick. Den har dock lugnat sig igen tack och lov.

Är fortfarande nojig från och till. Har RUL om en dryg vecka och ser fram emot det med skräckblandad förtjusning. Tänk om något är fel? Får liksom inte bort de tankarna. Känner inte av pyret så mycket som jag skulle vilja. Vissa dagar tycker jag att jag känner en hel del sparkar och rörelser men det kan samtidigt gå flera dagar utan att jag känner något. Hoppas att det bara beror på att moderkakan ligger fram och hindrar rörelserna från att kännas eller att jag helt enkelt har en väldigt lugn bebis där onne. Magen växer i alla fall och det hoppas jag är ett bra tecken. Jag var inte så här nojig med tidigare barn men denna gång är jag så mycket mer medveten om att saker och ting kan gå fel och jag har ju mina MA med mig. Den här gången SKA det dock gå bra hela vägen in i mål och därefter.........det måste gå bra..............skulle inte orka annars. Är inte så lång tid kvar till halva tiden gått, är i v 18.

Semester

Den efterlängtade ledigheten är nu äntligen här. Firade det genom en grillning med vänner igår och i morgon bär det av på semster. Ska bli så härligt!

Tänker på er alla kämpar. Oavsett om det gäller sjukdom, ofrillig barnlöshet, katastrofer, dödsfall eller något annat. Det finns så många som mår dåligt och lider. Ta Norge som ett exempel. Så ofattbart grymt. Tänk så snabbt livet kan ändras. Det kan förändras på ett ögonblick och aldrig bli det samma igen. Ibland går jag runt och väntar på att något ledsamt ska hända mig. Jag har haft en hel del motvind i mitt liv och det brukar dyka upp tråkigheter emellanåt. Men nu hoppas jag medvinden är här för att stanna.

Min man fick köra min bror till sjukhuset för en stund sedan. Han har en kronisk tarmsjukdom och åker in och ut på sjukhus. Han har varit hemma ca 6 dagar de senaste 5 veckorna. Tänk vilket liv. Denna gången är det blodförgiftning som är orsaken till sjukhusvistelsen. Min morfar dog av blodförgiftning i maj så det är klart att de tankarna kommer tillbaka då någon annan som står en nära hamnar på sjukhus med samma sak. Min bror har haft det några veckor och får antibiotika så jag hoppas läkarna har koll på det. Men man vet ju inte, de skickade hem honom i torsdags och nu två dagar senare är han tillbaka. Tänker på dig bror! Ta hand om dig, vi kommer och hälsar på när vi kommer hem igen.

Ta hand om er alla.........om varandra, om er själva!

Tiden går

Oj vad länge sedan det var jag skrev sist. Har haft fullt upp och samtidigt inte känt att jag har haft så mycket att skriva om. Känner mig oftast mer i behov av att skriva av mig då jag är leden och nere eller arg än om jag är lycklig och glad eller bara "neutral" eller vad man ska kalla det.

Är inne på sista arbetsveckan nu. Känns riktigt skönt för det har varit ruskigt mycket att göra på sistone. Jobbet är lite speciellt på så sätt, antingen är det hur mycket som helst att göra och man är konstant trött, sliten och stressad. Eller så har man en massa dötid och dagarna sniglar sig fram. Hade varit skönt med ett mellanting emellanåt. Håller på att baka så att jag ska ha något att bjuda på i morgon på jobbet. Valde morgondagen för i morgonkväll är mannen och jag barnlediga och då har jag ingen lust att behöva stå och baka och på fredag jobbar jag bara fram till lunch så då är jag inte kvar över eftermiddagsrasten, den rast som brukar passa för fika. Det blir ananaspaj och rabarber/jordgubbspaj med vaniljglass. Hoppas att det ska bli lyckat så att de tycker det är gott.

Barnen åker till Göteborg i morgon med sin mormor, morfar och gammelmormor. De ska hälsa på min syster som bor där, gå på Liseberg och bo på hotell. Ska bli spännande. Hoppas att det kommer gå bra. Vi brukar ju väldigt sällan ha barnvakt över natten och de har aldrig tagit med barnen bort över en natt för att bo på hotell. Förhoppningsvis funkar det bra för då kanske de erbjuder sig att ta med barnen fler gånger.....eller kanske inte om jag känner min mamma rätt.

På söndag åker vi iväg på semester, ska bli så härligt! Det blir en tur till Gävle och Furuviksparken och sedan åker vi på Rigakryssning.

Trött och sliten

Dagarna går förbi i rasande fart och det blir inte så mycket inlägg just nu. Har fullt upp med att försöka hålla mig flytande. Jobbar hela dagarna och umgås med familjen på kvällarna. Är ruskigt trött och vet inte hur jag ska orka nästan tre veckor till men jag har inte så mycket val. Hade hoppats kunna få någon dag ledig eftersom det ändå är lugnt på jobbet just nu men fick det inte beviljat. Däremot fick ordinarie personal ledigt med motiveringen från chefen att vi semestervikarier får räkna med att ordinarie prioriteras och går före. Kan förstå att jag inte kan få ledigt om det är mycket att göra och jag vet att jag är semestervikarie men hon borde kunna titta på hur trycket är, dvs på hur mycket vi har att göra. I slutet av veckan lär det bli mer och de två sista veckorna kommer jag antagligen inte ha en lugn stund så det hade varit skönt att få i alla fall en dag ledigt innan det. Men, men det är bara att gilla läget. Hade inte varit så farligt om jag inte var så trött eller hade foglossningen men som det är nu är jag helt slut. Hade ju praktik och ett stort arbete förra terminen och sedan gick jag direkt till sommarjobbet så det har varit mycket nytt och lite tid för vila detta år.


Maken och barnen har semester nu och de kom och hämtade mig efter jobbet. Vi köpte med oss en pizza och åkte ut till en udde och hade picknick. Det var riktigt mysigt. Nu ska jag fixa mig lite frukt och sedan blir det nog sängen. God natt och sov så gott!

Tankar och känslor

Även om allt sett bra ut på tre av mina fyra ultraljud (vul och ul) denna graviditet så är jag ändå livrädd för att något ska gå fel. Det finns så mycket som kan gå fel även om jag nu gått de 12 första kritiska veckorna. Läser om så mycket ledsamheter och hemskheter i bloggar och på familjeliv och jag är mycket mer medveten om saker som kan hända och gå fel denna graviditet än jag varit tidigare. Min magkänsla säger mig att det kommer gå vägen och gå bra denna gång men det är inte bara för egen del dessa tankar och känslor dyker upp. Känner sådan dubbelhet. Jag är jätte glad och lycklig över att jag fått barn tidigare och nu är gravid igen och att allt ser bra ut men jag kan inte låta bli att tänka på MA (eftersom jag haft två tidigare) eller på alla kämpande själar där ute som inte lyckas bli gravida eller som blir gravida och får MF, MA, X, ofostrig eller där något är fel med fostret vilket gör att graviditeten måste avbrytas. Varför ska vissa drabbas så hårt och andra inte? Varför ska vissa lyckas bli gravida och få behålla barnet och andra inte? Detta är tankar som ofta dyker upp i huvudet på mig. Jag har kompisar som har lätt för att bli gravida och som aldrig fått något missfall och nu har upp emot fyra barn, jag har kompisar som drabbats av ett eller flera missfall och jag har kontakt med andra tjejer via FL och bloggar som kämpat i år utan att bli gravida eller som fått missfall efter missfall. Det är knepigt hur kroppen fungerar och vem/vad bestämmer egentligen vilka som får barn och vilka som inte får det?

Jag är såklart överlycklig över att vara gravid och att allt ser bra ut. Men jag vet också att jag skulle vara fruktansvärt ledsen och nere om även denna graviditet gått/går åt skogen. Ska dock försöka slappna av mer och njuta. Jag klarar det ibland och ibland inte. Just nu är jag jätte glad för min egen skull men ledsen för alla runt om kring som kämpar och kämpar för jag vet vad fruktansvärt ledsamt, frustrerande och tärande det är att försöka och försöka utan att lyckas eller att försöka, lyckas bli gravid och sedan bli snuvad på glädjen med ett missfall. Det är så fruktansvärt grymt och jag önskar att alla slapp gå igenom denna tärande väntan. Jag hoppas innerligt att er dag kommer.

Gick för övrigt in i v 14 (13+0) idag. Är ruskigt trött och foglossningen blir värre och värre men i övrigt mår jag bra. Ringde BM idag och hon hänvisade mig vidare till sjukgymnasten så jag ska ringa dit under veckan. Hoppas att smärtan inte blir så mycket värre utan att den stannar där den är eller gärna minskar för den delen. På jobbet är det ett ständigt rännande i trappor vilket inte gynnar min foglossning. Har aldrig drabbats av det tidigare men någon gång ska väl vara den första. På ett sätt är jag glad att jag drabbats för det får mig att känna mig gravid. Har ju inte så mycket symptom i övrigt och har inte haft på länge så det känns faktiskt lugnande. Vill dock inte att den blir för illa för jag vill gärna kunna röra mig någorlunda obehindrat och hitta på saker med familjen.

Kub-ul

Idag var det dags för det efterlängtade men också läskiga, nervösa och skrämmande KUB-ultraljudet. Hjärtat klappade som bara den när jag la mig på britsen men det dröjde inte länge förrän vi fick se pyret. De hade en skärm som hängde i taket så vi såg jätte bra. Barnmorskan sa att den lille måste ha vetat vad vi var där för att göra för han/hon låg perfekt för mätningen. När hon hade mätt ville hon att jag skulle skaka lite på mig och då vaknade pyret till liv ordentligt och snurrade runt där inne. Det var så häftigt att se. Det är verkligen en liten människa därinne. Armar, ben, kropp, huvud, hjärna, navelsträng osv allt syntes tydligt. Är så lättad och så lycklig! Allt såg bra ut och vi fick låg risk för kromosomavvikelser. Nu känns det med ens mer verkligt och det känns som att jag nu kan slappna av mer och mer. Nu ska pyret bara växa till sig innan han/hon kommer ut till oss. Fick tid för RUL den 15 augusti så om en och en halv månad får vi se pyret igen. Har gått runt med ett leende på läpparna idag. VAr så glad och lättad efter ultraljudet så jag köpte med fika till jobbet, kladdkaka, grädde och jordgubbar och så berättade jag att jag är gravid. Fick en massa grattishälsningar. Känns skönt att de vet nu så jag slipper gå runt och dölja magen med tunikor och liknande. Det är en lång väg kvar men jag hoppas att det ska fortsätta flyta på och att pyret fortsätter växa och må bra där inne.

V 13 (12+0) idag

Har idag passerat de "ökända", jobbiga och nervösa 12 första veckorna och det känns riktigt skönt. Vet dock att det inte på långa vägar är säkert ännu, det blir det ju i och för sig aldrig. Har ju fått ett MA konstaterat i v 14 tidigare och den gången var jag så glad att jag gått de tolv fösta veckorna och trodde att det nu skulle gå vägen. Men tji fick jag. Hade i och för sig på känn då att det kunde vara något fel eftersom jag inte hade några symptom och magen hade inte vuxit något men fick samtidigt höra att det var normalt och ingen fara. Denna gången har magen vuxit med besked så jag hoppas att även pyret växer och frodas där inne. På torsdag får vi veta hur det ser ut. Om kub-ul ser bra ut och sannorlikheten för kromosomavvikelser är låg så känns det som att jag kan slappna av mer. Då känns det som att man passerat en viktig milstolpe. Det återstår att se på torsdag..........


Till alla er som kämpar där ute. Vill att ni ska veta att jag tänker på er och jag hoppas och önskar av hela mitt hjärta att ni ska få era efterlängtade plus och bebisar. Livet och världen är långt ifrån rättvis. Varför ska vissa lyckas bli gravida och andra inte? Varför ska vissa drabbas av missfall och andra inte? Vet inte svaret på de frågorna men jag vet att Ni verkligen förtjänar en graviditet och ett barn och jag hoppas att ni orkar kämpa vidare. En dag ska det bli Er tur!

Kinamat

Väntar på att maken ska komma hem med kinamat. Det är något jag längtat efter ett tag och vi har inte ätit det på evigheter så ikväll ska det äntligen bli av. Blir nog en film och något gott att dricka till det och sedan sängen. En alldeles lagom och mysig kväll!

Midsommarhelgen

Hart haft en trevlig midsommar och en lugn och skön helg. Precis vad jag behövde. På midsommarafton tillbringade jag och familjen dagen med ett gäng släktingar, god mat, jordgubbar och dans kring stången. På kvällen grillande vi med grannar hemma hos oss och sedan blev det kubb bland en massa knott och mygg. Efter ett tag då vi tröttnat på att vara omsvärmade bland ettriga knott och mygg hamnade vi inne hos en grannfamilj. Vi var fyra familjer och alla vi kvinnor är gravida. Riktigt skoj! De andra ligger dock ett par månader före mig, de ska ha i augusti och september.

Snart blir det sängen. Är så trött hela tiden just nu och i morgon är det dags för en ny hektisk arbetsvecka. 5 veckor kvar sedan väntar 4 veckors ledighet innan sista terminen drar igång.

Jag har ju inte känt mig så gravid denna graviditeten dvs jag har inte haft så mycket illamående eller halsbränna eller annat utan har mest varit trött och haft molvärk. Men de senaste dagarna har jag haft så himla ont i ljumskarna. Ibörjan var det mest om jag suttit en längre stund och sedan skulle upp och gå men nu har det börjat göra mer och mer ont. Det värker t o m när jag ligger helt still i soffan om kvällarna. Undrar om det är foglossning jag drabbats av. Tycker det är lite väl tidigt men det verkar inte bättre. Om jag känner så här redan nu hur ska det bli längre fram? Har inte haft foglossning tidigare graviditeter. Ska avvakta ett tag men om det inte ger med sig eller blir bättre får jagväl ringa bm och höra vad hon säger.

Nu ska jag gå och väcka maken som verkar ha somnat när han la ena dottern så vi hinner ses en snabbis innan jag går och sover.

Totalt slut

Är helt färdig....... Mitt sommarjobb och graviditeten går inte helt hand i hand så jag känner mig totalt slutkörd. Det är massor att göra nu i slutet av månaden då pengar ska betalas ut. Dessutom blev vi idag beordrade 8 timmar övertid som ska fördelas från och med idag till och med torsdag. Onsdag har jag ingen möjlighet att jobba längre för så ska maken bort så det är egentligen tre dagar att fördela de 8 timmarna på. Stress, stress, stress........Jobbade över två timmar idag. I morgon blir det ett mastodont pass på 13 timmar (1 timme övertid på morgonen och tre timmar på kvällen med bara en kort lunch). Jag känner mig stressad hela tiden för att det är så högt tryck och jag har ju bara jobbat där en vecka vilket gör att allt är nytt och tar extra lång tid. Känns inte som rätt tid att behöva jobba så mycket men vad gör man. Måste försöka lugna mig lite och hinna andas och vila emellanåt. Annars vet jag inte hur jag ska orka. Är dessutom rädd att stressen ska påverka pyret negativt. Är stressad och uppjagad ävennu när jag kommit hem och det behöver det bli ändring på. Jag kan ju inte göra mer än mitt bästa men det är jätte svårt att slappna av och försöka ta det lungt. Ska gå och lägga mig så fort maken kommer hem för då kan jag förhoppningsvis slappna av och jag behöver sömnen. Kommer knappt hinna träffa min familj förrän på midsommar. Barnen sover antagligen när jag åker i morgon bitti, de sover antagligen när jag kommer hem och lika så när jag åker på onsdag morgon. På onsdag kväll får jag i alla fall träffa barnen en stund men då är maken borta. Torsdag morgon kommer jag också åka tidigt men sen siktar jag på att kunna sluta i tid på torsdag eftermiddag och kunna åka hem tillsammans med familjen. Vill bara att det ska vara torsdag kväll nu så arbetsveckan och den beordrade övertiden är förbi. Det är trevligt med lite extra pengar men det väger inte upp det andra som övertiden ´för med sig.

Gravidstatus

I morgon är det dags för inskrivning hos BM. Är i v 11 (10+1) idag och har inte så mycket symptom men magen växer i alla fall. Där finns en gravidkula som börjar bli svår att dölja så länge jag inte har vida kläder. Det var länge sedan jag hade något tight (förutom med en tröja över) men förhoppningsvis kan jag börja klä mig annorlunda och mer varierat efter kub testet. Skulle tro att det blir om ca 2v. Vill gärna vänta tills efter det med att visa och berätta för hela omgiviningen. Vissa vet ju att vi är gravida men jag har t ex inte sagt något på sommarjobbet eller till de flesta kurskamrater eller vissa grannar. De närmsta vet och det räcker än så länge. Vi har berättat för barnen. Vi gjorde det efter vårt vul i torsdags då allt såg bra ut. Äldsta dottern sa "Va en till" Hon verkar inte riktigt förstått eller glömt eller bara inte tänkte på att det inte gick vägen sist. Den yngsta kommer fram och klappar mig på magen ibland och pratar med pyret därinne. Så gulligt :-)

Hoppas verkligen att det är som det ska där inne.
Brösten är större och har blåa ådror men illamående har flytt sin kos igen. Verkar som att alla symptom kommer och går, kanske pyret har olika tillväxtperioder. Även jag verkar ha en ordentlig tillväxtperiod för jag är i stort sett alltid hungrig vilket är en stor skillnad mot när jag väntade minstingen. Då var jag i stort sett aldrig hungrig istället och gick bara upp ca 4kg under graviditeten. Det lär inte stanna där denna gång men så länge jag och pyret mår bra och så länge jag slipper väga mig så är jag nöjd. Kroppen får jag ta itu med efteråt, nu vill jag bara njuta och må bra och inte må dåligt över viktuppgång vilket jag vet att jag skulle göra om jag skulle väga mig. Blev ju lovad förra gången jag var gravid (MA dec) att inte behöva väga mig och det hoppas jag hon håller denna gången också. Jag vill inte få tillbaka mina "ätstörningstankar" igen. De ligger och lurar i bakhuvudet men får inte komma fram för jag vet att jag skulle må väldigt dåligt över att åter känna viktstressen och pressen från mig själv. Är inte nöjd med min kropp idag men jag kan leva med den. Jag vet innerst inne att jag inte är speciellt stor men tycker inte om det jag ser i spegeln men jag försöker lära mig leva med mina tankar och känslor utan att låta dem påverka mig för mycket.

Första dagen på jobbet avklarad

Gjorde min första dag på mitt nya sommarjobb idag. Fick en massa information från den ena och den andra och jag känner bara hjälp.....Hur ska jag hinna sätta mig in i allt under de veckor jag jobbar. Ska ju bara vara där 7 veckor. Det handlar ju dessutom om jätte viktiga beslut som ska tas, beslut som verkligen påverkar människor, deras mående och välbefinnande. Det handlar om myndighetsutövning. Hoppas verkligen att jag kommer kunna göra ett bra jobb. Det är min ambition. Jag tycker inte om att känna mig osäker och inte veta vad eller hur jag ska göra men så kommer jag garanterat att känna mer än en gång denna sommar. Det är skönt att vi är fyra i klassen som sommarjobbar på samma arbetsplats. En till på samma avdelning som mig och två på en annan. De två har haft sin praktik där och hunnit bli mer varma i kläderna än vi andra men förhoppningsvis kommer det gå bra för oss allihop. Det verkar vara så att vissa veckor är sressigare än andra. Jag hoppas att jag kommer fortsätta må bra under graviditeten och att inte stressen kommer påverka mig och pyret negativt.

Var väldigt kluven när jag fick erbjudande om jobbet och är det fortfarande. Egentligen ville jag vara mer ledig i sommar. Hade sökt en sommarkurs jag ville gå och såg fram emot att kunna vara mer flexibel gällande tiderna och dagarna. Men jag kände samtidigt att det är en bra merit inför framtiden och skönt att få lite lön så jag kunde helt enkelt inte tacka nej. Hjärtat sa och säger fortfarande nej men hjärnan sa ja. Jag hoppas att jag kommer trivas och att dessa veckor gås snabbt. Längtar till augusti och ledigt. Det tråkiga är att jag, mannen och barnen bara har en vecka ledigt tillsammans i sommar men det är ju självförvållat för att barnen ska få vara lediga så mycket som möjligt. Har i allafall kvällar och helger ledigt denna sommar och det var länge sedan sist och värt väldigt mycket. Det är skönt att veta att vi får ses några timmar varje kväll och dessutom varje helg. Är dock stressad över barnens långa dagar på fritids/dagis veckorna till min man får semester. Vi har försökt pussla och tack och lov hjälper min mamma till ibland så jag hoppas att det kommer bli så bra som det bara kan. Ska göra mitt yttersta dessa veckor och sedan ska jag njuta av 4 lediga veckor innan sista terminen drar igång.

6 terminer gjorda, en termin kvar.

Har avklarat den 6:e terminen av 7 på min utbildning. Hoppas det i alla fall. Gjorde min sista dag på praktiken i tisdags och hade slutseminarium igår. Då passade jag på att lämna in praktikintyg och hemtentan och nu dröjer det väl ca tre veckor till man fått svar på hur denna termin gått. De senaste tre år har gått väldigt snabbt men ändå inte. Mycket har hänt, både positiva och negativa saker men det är väl så livet är. I höst väntar en sista termin med en tuff teoretisk kurs och sedan en c-uppsats. Ska fösöka jobba på riktigt snabbt så jag har så mycket som möjligt gjort innan jul. Vill ju gärna kunna slappna av av och vara lite ledig under julhelgen och sedan kommer förhoppningsvis vårt efterlängtade pyre i början av nästa år. Får se vad som blir först, pyrets ankomst eller min examen.