En lång men nyttig och produktiv dag.

Gårdagen kändes lång och psykiskt påfrestande men också nyttig och nödvändig. Den började med lämning av barnen på sina fritids och sedan skjutsade mannen mig till sjukhuset där det var dags för nytt samtal angående min förlossningsrädsla. Hjärtat klappade och slog som bara den när jag satt i väntrummet. Har verligen inte mått bra psykiskt på senare tid då denna förlossningsrädsla tar upp mycket av min tid och mina tankar. Tack och lov har jag en jätte bra barnmorska att prata med. Hon tar mig på allvar, hon lyssnar och hon säger också mycket vettiga och nyttiga saker som jag behöver höra. Det här med förlossningsrädsla pratas det inte så mycket om i dagens samhälle. Det känns på något sätt som det är lite hysch hysch om det. Det är inget jag direkt pratar med mina vänner om, inte går in närmare på i alla fall. Vissa vet att jag är förlossningsrädd men där har samtalet stannat. Barnmorskan både såg och hörde på mig att jag inte mår bra och jag ska tillbaka om 2 veckor igen för nytt samtal. Då kommer jag förhoppningsvis få en läkartid inplanerad inför igångsättningen. Det verkade heller inte omöjligt med kejsarsnitt om jag känner att det absolut inte går med vaginal förlossning. BM sa att den möjligheten finns ju kvar även om jag gör ett försök med igångsättning så det känns bra att veta att flera valmöjligheter finns. Vill verkligen inte känna eller må så här längre men jag har insett att jag inte kommer börja njuta eller må bra förrän Pyret är ute.

Efter samtalet begav jag mig hemåt ett par timmar för att vila lite innan det var dags att åter bege sig iväg. Det var då dags för fokusgruppen till min uppsats. 6 kuratorer fanns på plats för att delta men tyvärr hade de inte så lång tid på sig som jag hade hoppats och det blev inte så mycket diskussion som jag önskat men jag hoppas att jag fått ihop tillräckligt med information. Det var ok för kuratorerna att höra av mig igen om jag har frågor eller behöver mer material så det är skönt. Ska börja transkribera om en liten stund.

Efter fokusgruppen gick jag över till makens jobb och bjöd på lite fika innan vi åkte och hämtade barnen och en kompis till äldsta tjejen. Något som ar väldigt roligt igår var att flera personer sa till mig att de inte tyckte att jag är så stor/har så stor mage, att det inte syns bakifrån, att jag är smidig och att jag är fint gravid. Eftersom jag tidigare hela tiden fått höra att jag är så stor/har så stor mage/kommer bli jätte stor osv så är det skönt att höra. Har ju haft problem med ätstörningar och haft svårt att acceptera min växande kropp trots lyckan över att vara gravid och ha en växande mage. Det har liksom varit lite dubbelt med alla känslor....Jag märker och känner själv av att tillväxten av magen lugnat ner sig och jag tycker även att den blivit lägre för det är lättare att sitta upp. Har tittat på kort från föregående graviditet och det varkar vara lite liknande för få växte inte magen så mycket på slutet som den gjorde i början. Vill gärna känna mig rörlig och någorlunda smidig resten av graviditeten.

Nu måste jag sätta fart med transkriberingen men skriver mer snart igen.