BM-besök v29 och en ond häl

I tisdags var det åter dags för ett besök hos barnmorskan och denna gången kändes det bättre än sist, tack och lov. Hon kändes inte lika stressad utan vi pratade om min foglossning, mitt besök hos den andra barnmorskan angående min förlossningsrädsla och sen var det dags att mäta magen och blodtrycket och lyssna på hjärtljuden. SF måttet var 29cm, blodtrycket 120/70 och hjärtljuden låg på 136. Fick reda på värdena från de prover som togs förra gången, hb låg då (i v 25) på 123 och B-glukos på 4.7 och allt var tydligen bra. Denna gången togs inga blodprover, bara ett stick i fingret och jag behövde heller inte lämna något urinprov. Det ska jag komma in och göra i v 31 på grund av att jag hade uvi 3 gånger på 7 månader innan jag blev gravid och därför kollas det upp lite extra under graviditeten. Har dock inte haft några bekymmer med uvi-känningar under graviditeten och det känns skönt.


Jag har sedan förra lördagen haft väldigt ont i min vänstra häl och tog upp detta med BM eftersom jag haft så ont på kvällar och nätter att jag haft svårt att somna och jag har t o m vaknat av att hälen värker nattetid. Jag vill ju helst inte behöva knapra värktabletter men har varit tvungen vissa kvällar för att kunna somna. BM hänvisade mig vidare till min husläkare och VC och jag ringde dit under gårdagen och fick en tid. Fick dock inte veta så mycket mer än det jag redan antog och inte fick jag direkt någon hjälp heller. Har en inflammation i hälen och ska belasta den så lite som möjligt. Läkaren kunde inte svara på hur länge det tar innan det går över och jag fick inga tips på vad jag kan göra för att underlätta för hälen mer än att jag ska fortsätta med de saker jag redan håller på med. Suck! Kunde de inte säga det direkt i telefon så jag slapp betala massa pengar för att gå dit och få konstaterat att jag ska fortsätta med det jag håller på med för att underlätta inflammationen och dess läkning. Förutom hälen så har jag ju foglossningen så jag kan säga att jag inte ser riktigt klok ut när jag haltar fram. Men, men det är smällar man får ta och det är helt klart värt det i slutändan. Utan foglossningen hade jag ju inte varit gravid och den onda hälen hänger antagligen ihop med graviditeten den också i o m att det blir en tyngre belastning nu på hälen.

Bra besked x2

I fredags var det tre veckor sedan vi i klassen lämnade in våra senaste tentor och vi gick alla och väntade på resultatet eftersom vi har rätt att få det inom tre arbetsveckor. Möttes av ett mindre trevligt meddelande på vår kurshemsida under eftermiddagen där det stod att majoriteten av klassen behövde komplettera åtminstone ena tentan. Vi hade inte löst uppgiften i en a tentan som de önskade och de kunde inte se den progression de tyckte att vi borde ha osv. Rolig läsning inför helgen. Eftersom detta var en delkurs i en annan delkurs så lades inga betyg ut utan det stod att vi tidigast på måndagen (dvs idag) kunde hämta ut tentorna på studentcentrum. Dålig stil tycker jag, nu har man ju gått runt och funderat under helgen. Att åka på kompletteringar nu är inte speciellt kul eftersom vi har väldigt mycket att göra. Vi ska in med en annan tenta i denna delkurs nästa fredag på ca 5000 ord och det är ingen lätt uppgift vi fått. Dessutom ska PM inför uppsatsen skrivas och man ska hinna läsa litteratur osv. Var riktigt nervös när jag gick till studentcentrum idag. Det har gått bra hittills, har klarat mig utan kompletteringsuppgifter under utbildningen men någon gång ska ju (kanske) vara den första och jag var rädd för att det skulle vara nu när jag redan har så mcyket att göra. Öppnade kuvertet men där stod inga betyg???? Hade fått bra kommentarer och inget papper angående komplettering låg med i kuvertet men jag ville ju gärna veta bestämt så jag begav mig för att leta efter föreläsaren som givetvis inte var på plats idag. Letade upp utbildningens administratör för att höra om hon fått någon lista med betygen på men det hade hon inte. Provade att ringa men fick inget svar. Då mötte jag tack och lov den kursens andra föreläsare och hon hade en lista...och ja jag hade klarat tentorna. Så underbart! Kändes som en rejäl tyngd släppte från mina axlar. Firade genom att luncha med maken och sedan var det dags för samtal på sjukhuset i o m min förlossningsrädsla. Barnmorskan var lika trevlig, duktig och underbar som jag kommer ihåg henne som och hon verkade uppriktigt glad över att se mig igen och över att jag åter är gravid. Vi pratade och jag berättade precis hur jag känner och då sa hon, utan att jag behövde böna eller be om det, att jag kommer få bli igångsatt även denna gång. Jag kommer få träffa läkare längre fram som avgör när de kan sätta igång mig. Det känns så skönt att bli tagen på allvar och att veta att jag behöver inte gå hemma och känna panik och inte veta när förlossningen startar. Ytterliggare tyngd släppte från mina axlar. Åhh så skönt. Antagligen blir det ca 5 dagar innan BF eller något sådant. Yngsta är född 6 dagar innan BF. Läkaren undersöker mig antagligen i början av året och ser om jag är redo och annars väntar de ett par dagar till. De vill inte sätta igång mig om kroppen inte alls är redo för då kan det bli en väldigt lång och jobbig process och det ville hon inte att det ska bli för mig. Nu ska jag lägga minstingen och sedan kura ihop mig i soffan med maken. Känner mig helt slut efter denna dag men också lycklig, glad och lättad. Är också väldigt glad för Evl och hennes killes skull, hon ruvar nu på ett riktigt fint ägg. Mina tankar och tummar finns hos/för er!

Dåligt bloggat just nu

Det blir inte så mycket bloggat just nu. Det är så mycket annat som fyller min vardag och behovet och önskan att få skriva av mig varierar. Är nu inne i sista tredje delen av graviditeten....tänk vad tiden gått fort. Samtidigt känns början av graviditeten och den berg- och dalbana som den innebar väldigt avlägsen. Har ju jätte mycket att göra kommande månader vilket käns skönt för då går tiden snabbare men samtidigt känner jag också att jag skulle vilja och behöva vara lite ledig innan pyret komer. Förhoppningsvis får jag åtminstone några lediga dagar runt jul i alla fall. I lördags åkte jag och mannen till Stockholm för en dag på tu man hand. Vi var på Underbara barnmässan samt tog en tur till Kungens kurva med Heron City och Ikea. Fyndade en del men gick mest runt och tittade. Hade en jätte trevlig dag men foglossningen och sammandragningarna spökade en del så jag blev totalt slut framåt kvällen. Då var det skönt att krypa ihop i bilen och bege sig hemmåt. Barnen hade varit jätte duktiga hemma med farmor och fick några små presenter när de vaknade på söndagmorgonen.

På måndag är det dags för samtal kring min förlossningsrädsla. Ska bli skönt för jag känner att jag blir mer och mer rädd och nervös inför kommande förlossning. Jag vill verkligen inte föda och det är riktigt jobbigt att gå runt och tänka på detta. Jag är överlycklig över att vara gravid och jag längtar enormt mycket efter pyret men jag önskar att jag slapp föda fram henne. Får se vad barnmorskan säger på måndag och hur jag känner när jag går därifrån.

Vilken dag!

Vilken dag jag har haft.....har hunnit få en massa viktiga saker gjorda och fått flera besked jag väntat på men har också blivit rejält skrämd av pyret. Börjar dock från början......

I morse var jag hos sjukgymnasten angående min foglossning. Han konstaterade mycket riktigt att jag har foglossning, jag fick prova olika bälten och fick lite tips över träning och saker som kan underlätta och förhoppningsvis minska det onda. Ska också börja bassängträning 1 november på sjukhuset. Ser inte fram emot att visa mig i baddräkt direkt men jag tror att träningen kan vara bra för mig så det är väl bara att "bita i det sura äpplet". Gillar inte att gå i bikini eller baddräkt på somrarna heller och speciellt inte nu när man är blek och stor...men men...det är väl mina gamla ätstörningstankar som spökar.

Efter sjukgymnasten begav jag mig till mitt jobb, det som jag är tjänstledig från under studietiden, för att ändra min tjänstledighet till föräldraledighet från och med 16 januari. Kändes skönt att få det gjort, det är ju bara tre månader kvar. Fick också träffa min chef för första gången. Hade ju en annan chef när jag gick på tjänstledigt men sedan kom massa uppsägningar och omplaceringar vilket gjorde att jag fick en ny chef.

Gick sedan till byggnaden mittemot där jag gjorde min praktik föregående termin. Har inte varit där sedan dess så det var kul att hälsa på. Passade också på att kolla lite om de är intresserade av att ställa upp i en fokusgrupp till min c-uppsats vilket flera lät positiva till. Ska dock bara stämma av med deras chef först för säkerhets skull för jag kommer skriva om ett ganska känsligt ämne så det känns bra att stämma av med chefen innan jag drar igång för mycket.

Nu till det här med att pyret skrämde mig......Sedan förra veckan så tycker jag att fosterrörelserna gått ner en hel del. Famförallt sedan igår har jag inte alls känt så mycket eller så starka rörelser som jag brukar så jag ringde in till sjukhuset och fick en tid på specialistmödravården en halv timme senare. Där blev jag kopplad till en ctg-apparat och tack och lov hittade de hjärtat med en gång. Skulle ligga där ca 20 minuter men eftersom pyret var så lugn så blev det nästan en timme. Hjärtat slog på fint men hon gjorde inte mycket väsen av sig i magen när jag låg där och det har hon inte gjort sedan jag kom hem heller. Fick träffa en läkare som bad mig fortsätta ha koll och fortsätter hon vara så lugn så skulle jag höra av mig igen. Antagligen ligger hon på något sätt just nu som gör att jag inte känner så mycket. Det var skönt att bli tagen på allvar och få kolla upp det i alla fall i stället för att gå och oroa sig. Pyret inte skrämma mamma så där!

Åkte sedan hem och hade fått två viktiga besked i brevlådan. Det ena från FK angående min sjukpenninggrundade inkomst som höjdes då jag tidigare (när jag jobbade) räknat fel när jag skickat in. Känns skönt att få det på paper för jag var lite osäker i och med att jag varit tjänstledig och studerat i flera år och därför inte visste om de skulle godkänna höjningen. Hade också fått brev angående en tid på sjukhuset som jag väntat på. Efter första barnen utvecklade jag en rejäl förlossningsrädsla och jag gick i samtal när jag väntade dotter nr två. Hörde av mig till dem igen för några veckor sedan då jag kännt skräcken inför kommande förlossning komma smygande. Önskade, om möjligt, samtal hos samma BM som jag hade då och det fick jag. Så nästa måndag är det dags. Känner mer och mer att jag verkligen inte vill föda. Jag älskar att vara gravid och jag längtar enormt efter pyret men själva förlossningen är jag gärna utan. Känns därför bra att få komma och prata med henne för hon var kanon och det är ju trots allt bara tre månader kvar till BF och jag kommer ju inte undan förlossningen. Hon ska ju ut på ett eller annat sätt.

Har även under eftermiddagen transkriberat klart en fokusgruppsdiskussion som jag hade i måndags, en pilotstudie inför c-uppsatsen. 29 sidor lång blev den och det tog ett antal timmar. Har hållt på med det sedan i måndags vid lunchtid.

Ja det var min dag det......Är helt slut nu efter dagen som varit så det blir soffan och sängen resten av kvällen och natten. God natt!

Fortfarande helt slut

Jag har försökt ta det lugnt under veckan men min extrema trötthelt håller i sig. Jag är liksom slut i både kropp och själ. Har lätt för att börja gråta och tålamodet är långt borta. Idag har jag börjat gråta vid två tillfällen så barnen varit extra vrånga. Vill inte att det ska gå ut över dem och jag försöker berätta för dem att det är mycket nu vilket gör mig extra trött och ledsen. Barnen är inne i period nu där det ofta är gnälligt och bråkigt, jag tror det varit lite väl mycket för dem också. Mannen tog med dem på bio i eftermiddags och då passade jag på att vara hemma själv och vila. Tillbringade tiden i soffan där jag halvsov och slötittade på tv. Det var välbehövligt. Känner mig inte ett dugg piggare men jag behövde lite tid för mig själv i tystnad och lugn och ro.

Om en vecka åker jag och mannen till Underbara barn-mässan i Stockholm. Vi unnar oss sällan saker och det är inte vanligt att vi gör något både han och jag men det ska bli mysigt att få en dag tillsammans och kolla bebis- och barngrejer i lugn och ro. Hur mycket jag än älskar barnen så behöver vi vuxna lite ensamtid tillsammans ibland. Vi har barnvakt kanske en natt om året så det är inte ofta det bara är han och jag. Vi kommer dock åka till Stockholm över dagen och kommer hem sent på kvällen igen. Känner inte att vi har pengar till hotell men vi får i alla fall många timmar i bilen och under dagen i Stockholm att umgås medan barnens farmor kommer hem till oss och tar hand om tjejerna. Hoppas på att kunna ladda batterierna lite för jag känner inte igen mig just nu. Luften har liksom helt gått ur mig och jag har varken ork eller lust till något. Hoppas på att det vänder snart. Alla har vi ju våra bra och dåliga dagar och just nu är de dåliga i majoritet men förhoppningsvis är jag piggare igen och har lust och ork snart. Nu ska jag kura ihop mig i soffan igen och jag önskar alla en mysig kväll!

Slutkörd

De senaste dagarna har jag känt mig totalt slutkörd. Jag tror att det är förra delkursen i kombination med barnens födelsedagar och alla kalas som satt sina spår. Har dessutom haft en hel del sammandragningar och igår kväll hade jag till och med flera som gjorde riktigt ont. Ett tydligt tecken på att jag behöver varva ner och ta det lugnare vilket är lättare sagt än gjort men jag måste verkligen försöka att lyssna mer på vad kroppen säger. I morse vaknade jag och var lika trött som när jag la mig och jag har haft svårt att fokusera på föreläsningarna både igår och idag. Mannen fick komma och hämta mig vid 12 och köra hem mig så då åt jag lite och la mig och sov. Mycket välbehövligt. Känner mig dock inte någor piggare men sammandragningarna har i alla fall lugnat sig. Ska försöka ta det lugnt hela veckan och under helgen som även denna består av flera kalas. Nu är det dock inte jag som ska fixa inför kalasen utan vi ska iväg till andra och känner jag att jag inte orkar så finns ju möjligheten att vara hemma. I går började nya delkursen och redan nästa vecka har vi ett obligatoriskt seminarium kring en fältstudie vi ska hinna göra dessförinnan. Suck....sista terminen är verkligen tuff och jag har inte samma möjligheter som om jag hade jobbat. Då kunde jag sjukskriva mig ett par dagar eller söka GP men det funkar inte nu. Tar jag ett par dagar ledigt från studierna så måste jag sitta dygnet runt sen och det är det inte värt. Drygt tre månade kvar (förhoppningsvis) till examen och till bebis.....åhhh vad jag längtar.

100 dagar kvar!

100 dagar kvar till BF idag :-) Jippi!!!!

9 år sedan jag blev mamma för första gången!

För nio år sedan idag blev jag mamma för första gången, på måndag är det sex år sedan jag blev det för andra gången och inom några månader är det dags för tredje gången!


Har funderar mer än en gång varför jag blivit/är så lyckligt lottad när så många andra inte ens för uppleva det en gång. Finns inga svar, bara ett enda stort VARFÖR?

Jag är så klart jätte tacksam och överlycklig att jag, även om det inte varit någon enkel resa, har berikats med barn i mitt liv. Men jag vill ju att alla ska få uppleva detta!