I tisdags var det åter dags för ett besök hos barnmorskan och denna gången kändes det bättre än sist, tack och lov. Hon kändes inte lika stressad utan vi pratade om min foglossning, mitt besök hos den andra barnmorskan angående min förlossningsrädsla och sen var det dags att mäta magen och blodtrycket och lyssna på hjärtljuden. SF måttet var 29cm, blodtrycket 120/70 och hjärtljuden låg på 136. Fick reda på värdena från de prover som togs förra gången, hb låg då (i v 25) på 123 och B-glukos på 4.7 och allt var tydligen bra. Denna gången togs inga blodprover, bara ett stick i fingret och jag behövde heller inte lämna något urinprov. Det ska jag komma in och göra i v 31 på grund av att jag hade uvi 3 gånger på 7 månader innan jag blev gravid och därför kollas det upp lite extra under graviditeten. Har dock inte haft några bekymmer med uvi-känningar under graviditeten och det känns skönt.
Jag har sedan förra lördagen haft väldigt ont i min vänstra häl och tog upp detta med BM eftersom jag haft så ont på kvällar och nätter att jag haft svårt att somna och jag har t o m vaknat av att hälen värker nattetid. Jag vill ju helst inte behöva knapra värktabletter men har varit tvungen vissa kvällar för att kunna somna. BM hänvisade mig vidare till min husläkare och VC och jag ringde dit under gårdagen och fick en tid. Fick dock inte veta så mycket mer än det jag redan antog och inte fick jag direkt någon hjälp heller. Har en inflammation i hälen och ska belasta den så lite som möjligt. Läkaren kunde inte svara på hur länge det tar innan det går över och jag fick inga tips på vad jag kan göra för att underlätta för hälen mer än att jag ska fortsätta med de saker jag redan håller på med. Suck! Kunde de inte säga det direkt i telefon så jag slapp betala massa pengar för att gå dit och få konstaterat att jag ska fortsätta med det jag håller på med för att underlätta inflammationen och dess läkning. Förutom hälen så har jag ju foglossningen så jag kan säga att jag inte ser riktigt klok ut när jag haltar fram. Men, men det är smällar man får ta och det är helt klart värt det i slutändan. Utan foglossningen hade jag ju inte varit gravid och den onda hälen hänger antagligen ihop med graviditeten den också i o m att det blir en tyngre belastning nu på hälen.
Jag har sedan förra lördagen haft väldigt ont i min vänstra häl och tog upp detta med BM eftersom jag haft så ont på kvällar och nätter att jag haft svårt att somna och jag har t o m vaknat av att hälen värker nattetid. Jag vill ju helst inte behöva knapra värktabletter men har varit tvungen vissa kvällar för att kunna somna. BM hänvisade mig vidare till min husläkare och VC och jag ringde dit under gårdagen och fick en tid. Fick dock inte veta så mycket mer än det jag redan antog och inte fick jag direkt någon hjälp heller. Har en inflammation i hälen och ska belasta den så lite som möjligt. Läkaren kunde inte svara på hur länge det tar innan det går över och jag fick inga tips på vad jag kan göra för att underlätta för hälen mer än att jag ska fortsätta med de saker jag redan håller på med. Suck! Kunde de inte säga det direkt i telefon så jag slapp betala massa pengar för att gå dit och få konstaterat att jag ska fortsätta med det jag håller på med för att underlätta inflammationen och dess läkning. Förutom hälen så har jag ju foglossningen så jag kan säga att jag inte ser riktigt klok ut när jag haltar fram. Men, men det är smällar man får ta och det är helt klart värt det i slutändan. Utan foglossningen hade jag ju inte varit gravid och den onda hälen hänger antagligen ihop med graviditeten den också i o m att det blir en tyngre belastning nu på hälen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar