Utedag, blod och inre lugn

Har mensvärk men blöder inte så mycket, det är mest när jag är på toaletten och torkar mig som det kommer. Ska ringa till gyn i morgon och höra vad de säger. Men det måste vara mensen, vad skulle det annars vara? Jag räknar det som mens i alla fall och hoppas kunna börja med pergo på onsdag. Gyn kommer säkert tycka att jag ska avvakta och se om jag får ÄL självmant men jag vill inte vänta och chansa. Är ju osäker på om jag haft någon Äl innan denna blödning och jag vill ha all hjälp jag kan få. Ska börja med stickorna så fort jag börjar med tabletterna för jag har ingen aning om när jag kan räkna med att Äl kommer. Ska dock försöka slappna av så gott det går och ta det som det kommer. Har varit ute större delen av dagen idag med några grannfamiljer. Det var härligt att vara i skogen, promenera och få åtminstone lite sol på sig. Pratade mycket med ena grannen som är gravid. Hon fick missfall i augusti och har försökt ett tag så vi pratade erfarenheter och känslor. Känner mig på något sätt lugn i kroppen. Jag har en tilltro till att vi kommer lyckas snart. Jag tror att det finns en mening med allt som skett i vårt liv och jag hoppas och tror att det var meningen att vi inte skulle få barn tidigare men nu snart är det vårt tur att få en lyckad graviditet.

Uvi och blod

Precis som jag misstänkte så har jag uvi. Var på VC igår och fick medicin utskriven. De tyckte att jag skulle avvakta med proveran till jag ätit färdigt antibiotikakuren fast de trodde samtidigt inte att de påverkar varandra på något sätt. Idag fick jag en blödning och jag blev jätte glad för det verkar som att mensen äntligen dyker upp, av sig själv, 99 dagar efter skrapningen. Blödningen hade jag på fm och det har inte kommit något mer så jag har ingen aning om ifall det är mensen som kommer eller vad det är för något. Fåt avvakta till i morgon och se om det kommer något mer. Hoppas verkligen att det är mensen för då slipper jag ju proveran och sparar in en massa dagar för då kan jag börja med pergotime om 5 dagar, hoppas jag i alla fall. Gyn kanskte tycker att jag ska avvakta och se om jag får egen ägglossning men det har jag ingen lust att göra för jag tror inte att jag hade ägglossning innan denna mensen. BM jag träffade på gyn sa inget om att jag nyligen skulle haft ÄL utan hon sa i stället att det kan vara så att jag snart skulle få det och det har jag inte fått för jag har använt ÄL-stickor efter besöket. Har inte haft sex men mannen sedan helgen för 2v sedan i o m ögonoperationen och uvi´n så det kans väl inte vara nidblödning eller liknande heller. Det borde jag haft tidigare i så fall. Knepigt är det. Var så glad över att mensen äntligen dök upp men sen har jag inte blödit mer. Är så trött på min kropp. Är det mensen som kommer nu så finns det ju en liten chans att jag hinner få en bebis detta år. Chansen känns inte jätte stor men tar det sig direkt så är det möjligt. Fick reda på att ytterliggare en i min närhet ska ha barn i år. Orkar inte fler nu. Kan inte riktigt glädjas utan blir bara påmind om mitt MA och min knäppa kropp som inte vill ge mig ÄL eller mens.

Livet är grymt

Läste förut på FL att den underbara människa som lät mig köpa hennes tabletter har drabbars av ett nytt MA. Så grymt. Det finns inte ord som kan beskriva den vidriga situation då man, många gånger helt ovetande, får beskedet vid ett vul att fostret är dött i magen. Har varit med om det två gånger så jag vet hur fruktansvärt det känns. Det finns liksom inte ord som kan trösta. Jag har skrivit till henne att höra av sig om hon vill ha tabletterna tillbaka. Det känns som det minsta jag kan göra.

Har inte börjat äta min första medicin än för jag har haft uvi-känningar ett par dagar och vet inte om det är så att jag behöver uppsöka VC för medicin och vet i så fall inte om medicinerna kan påverka varandra på något sätt. Dessutom har uvi varit ett tidigt tecken på graviditet vid de två senaste graviditeterna. Jag har fått uvi innan jag fått mitt plus. Tror inte att det är fallet denna gången men det känns dumt att chansa. Tänkte avvakta veckan ut. På söndag har det gått 100 dagar sedan min skrapning så det kanske blir ett bra datum att börja med proveran.

Tänk vad snabbt det kan vända

Vilka underbara människor det finns ute i vårt avlånga land. Alldeles nyss var jag totalt nere, jag kände mig oerhört ledsen och frustrerad och spydde galla på fl och vad hände en kort stund senare. Jo jag fick ett meddelande av en tjej i den tråd jag skrev i och hon har ett paket pergo hon inte behöver då hon lyckades bli gravid ändå. Hon är villig att sälja denna till mig. En person jag aldrig träffat är villig att skicka sina tabletter till mig. Det är underbart. Jag blir helt mållös. Tänk snart kan det vara vår tur. Det ger oss i alla fall en chans att lyckas och det räcker för tillfället.

Tack till denna underbara person

Orkar inte mer

Jag är en sådan person som brukar ses som stark, som biter ihop och inte visar vad jag känner. Men nu orkar jag inte mer. Jag fick precis reda på ytterliggare en som ska ha barn i år. Det är nu 10 st i min närhet som har fått/ska få barn under 2011. Orkar inte glädjas längre för allt jag kan tänka på är att vi inte kommer få någon bebis i år. Ursäkta att jag låter så bitter men jag kände att musten gick ur mig. JAG VILL OCKSÅ!! Känns så typiskt att pergo är slut överallt för fick jag tag på det hade jag i alla fall en chans att lyckas vilket vi inte har just nu. Det känns också tungt att veta att det är mig det är fel på och jag kan inte göra något för att ändra på det. Jag kan bara vänta på att pergotime dyker upp. Det är ju inte ens säkert att vi kommer lyckas med pergo eller att kroppen kommer börja fungera som den ska men den ger oss i alla fall en chans. Hoppas hoppas att det snart finns på lager och hoppas hoppas att det kommer fungera och hoppas hoppas att det snabbt fungerar.Undrar om det finns en svart marknad för pergo någonstans och hur hittar man i så fall den?

Vill bara krypa ner under täcket och gråta men jag försöker låta bli. Inte för att jag vill vara stark den här gången utan för att jag är rädd att det kommer göra ont i ögat och jag har tillfäcklig smärta som det är. Har inte så ont i ögat men i hjärtat och i själen och har också från och till fruktansvärda magsmärtor. Vet inte vad som händer. Kanke säger kroppen ifrån?

Gynbesök

Är nyss hemkommen från gyn. Har tydligen äggstockar som inte producerar så ofta och därför får jag ÄL och mens väldigt sällan. Fick provera och pergo utskrivet så nu hoppas jag på att pergo snart kommer in på apoteken för just nu är det helt slut där jag bor. Läkaren ville ändå att jag ska vänta 2-3 veckor för att se om det har kommit igång av sig själv för hon kunde se en stor äggblåsa på ena äggstocken. Hon kunde dock inte svara på om det betyder att jag snart ska ha ÄL eller om det var den äggblåsa/cysta som upptäcktes i dec. Är det samma så har det inte hänt någonting på tre mån. Skönt att äntligen ha varit där i alla fall för nu vet jag ju att jag får hjälp.

Jag ska höra av mig till henne om jag inte börjat blöda 7 dagar efter att jag avslutat provera eller vid första blödningsdagen för att följa upp pergotime eller om mensen kommer igång av sig själv men att jag fortsätter ha långa cykler, dvs längre än 45 dagar.

Trodde faktiskt att mensen skulle komma i natt för jag fick sådan sjuk mensvärk i går och den gav sig inte. Mensvärken fortsatte i natt och även nu idag, dock mildare än igår, och läkaren kunde inte se att jag hade någon mens på G. Kroppen är allt bra konstig. Hoppas verkligen att den stabiliserar sig snart.

Operationen är avklarad

Nu är operationen gjord. Jag fick vänta i ungeför två timmar på sjukhuset innan det var min tur. Det var segt och gjorde mig inte direkt mindre nervös. Sedan blev jag hämtad och vi vandrade in i operationsrummet när nål sattes och jag fick en mask över munnen och sen sov jag. När jag vaknade ett par timmar senare var jag väldigt illamående och hade en bultande huvudvärk. Fick medicin mot illamåendet och smärtstillande så det blev lite bättre men huvudvärken höll i sig tills i natt. Var darrig när mamma kom och hämtade mig och jag var inte hemma förrän vid 20-tiden. Hade då inte ätit på nästan ett dygn och heller knappt druckigt något så det är inte så konstigt om man var medtagen.

Ögat då? Det är lite svullet och rött runtom, det svider och skaver av stygnen och synen är suddig men känns bättre än vad jag trodde att det skulle göra. Ska kleta på ögonsalva tre gånger per dag och det är inte det lättaste men jag försöker.

Är fortfarande jätte trött, känner mig lite febrig och snurrig och har tillbringat dagen i soffan. Så kommer jag nog tillbringa större delen av veckan. Vilar mycket, kollar lite på tv och skriver lite på datorn.

I morgon är det dags för nästa läkarbesök. Då ska jag äntligen till gyn. Hoppas att jag inte får några tråkiga besked för det kommer nog göra ont att gråta. Jag hoppas på det bästa. Jag hoppas på svar och hjälp.

Ögonoperation

Jag har haft problem med dubbelseende i flera år och det har tyvärr inte blivit bättre utan snarare tvärtom. Har varit hos min optiker ett antal gånger och hon, läkare, jag och alla andra inblandade insåg tillslut att det enda som eventuellt kan hjälpa är en operation. Så på måndag ska den bli av. Känns lite läskigt, eller jag ganska mycket läskigt att någon ska in och skära i ens öga. Jag har inte frågat så mycket om själva operationen, vill egentligen inte veta vad de ska göra. Jag vill bara sova mig igenom ingreppet och det ska jag få göra. Det kommer ske under narkos och jag är sedan förberedd på ett par jobbiga dagar. Läkaren har sagt att jag kommer behöva vara hemma minst hela första veckan. Ska på återbesök på fredagen och då tas ställning till om jag behöver vara hemma mer än så. Det kommer skava av stygnen, rinna i ögonen och antagligen göra ont. Kommer vara både svullen och röd så det blir till att hålla sig inomhus. Ska dessutom kleta på ögonsalva tre gånger per dag. Hoppas verkligen att denna operation hjälper. De har sagt att jag nog aldrig kommer bli helt bra, det har ögonen för stora fel för, men förhoppningsvis blir det betydligt bättre i alla fall. Försöken till minskat dubbelseende kommer ske i två steg. Den första operationen av höger öga görs på måndag men sedan kommer det blir en operation till längre fram på samma öga. Läkaren ville ha det så. Hon vill kolla hur stora ändringar det blir av första operationen innan hon tar ställning till operation två. Mycket klokt tycker jag. När jag var iväg på en undersökning inför operationen var de fyra stycken som höll på att mäta och ta kort för att få med så mycket värden som möjligt. De var alla förundrade över att jag klarar av att få ihop synen så bra som jag ändå gör för jag har stora skillnader på mina mätvärden och de är höga. Den ena läkaren tyckte att det skulle göras en korrigering även på mitt vänstra öga men då tyckte den läkare som ska operera mig att det är onödigt att operera på mitt bättre öga. Tack säger jag bara. För tänk om något går fel. Nu känns det tryggt att veta att de åtminstone bara ska operera ena ögat och det är ju det öga som jag har mycket problem med och som jag tydligen stänger av när jag tittar. Det gör jag antagligen för att kunna få ihop det jag kollar på någorlunda bra. Det är inte alltid jag klarar det dock. När jag slappnar av eller är trött så har jag svårt att bara se en bild av det jag tittar på. Ibland klarar jag överhuvudtaget inte att få ihop bilderna, andra gånger går det när jag anstränger mig och ibland går det ändå.

En vecka i solen?

Min syster har fått jobb utomlands i sommar. Hon har dock inte bestämt sig ännu för om hon ska åka eller inte. Om hon åker har mamma lovat att sponsra oss så att vi kan åka ner en vecka. Det vore underbart och jag tror att en vecka tillsammans i värmen skulle vara precis vad jag och familjen behöver efter det senaste året. Jag var själv inne på att åka iväg som reseledare efter gymnasiet men träffade maken istället och flyttade till honom. Tror att det skulle vara en rolig och nyttig erfarenhet för min syster men det är klart att det nog även skulle bli en del hemlängtan. Får vänta och se vad hon bestämmer sig för.

Många frågor men få svar

Har idag en ledig dag och det känns skönt. Behöver ladda batterierna lite inför nästa veckas operation och besök på gyn. Båda känns lite läskiga. En operation i ögat.....tänk om något går fel.....Läkaren har säkert gjort operationen många gånger och det är nog ingen fara egentligen men tänk om...Maken är ganska orolig men försöker skoja bort det. Jag är mer orolog över onsdagens besök på gynmottagningen. Vad kommer hon hitta? Är cystan kvar? Har jag fått PCO? Kommer jag få medicin? Om jag får medicin går det ens att få tag på pergotime? Frågorna är många och svaren är få.

Min molvärk har kommit tillbaka och mina bröstvårtot är även lite ömma från och till. Hade inte tänkt testa något mer för jag blir bara nere av det men med tanke på operationen på måndag så tog jag ett nytt test i morse och det visade negativt som vanligt :-( Är inte förvånad men med tanke på min mensvärk/molvärk som jag haft från och till under en vecka så börjar man ju hoppas.

Jag hoppas och tror på en trevlig helg i alla fall. Är bortbjudna till några kompisar i morgonkväll och på söndag blir det släktkalas för 3 st fyller år. Sedan har jag en hel vecka hemma för att kurera mig.

Frustrerad

Tänk att mensen kan frustrera en så mycket. Trodde att jag skulle vara frustrerad på den när jag slutade med p-piller men av en helt annan anledning än jag är. Trodde att jag skulle vara frustrerad och nere över att få mens varje månad och i stället sitter jag här utan mens och känner frustration över det. Hade mens den 27 september senast. Det är ju en evighet sen. Det tog då nästan 11 veckor för den att komma och nu har jag spräckt de 11 veckorna. Är uppe i 11,5 veckor sedan skrapningen och det är 9 dagar kvar till gynbesöket. Fy vad detta tar på krafterna. Önskar att jag i alla fall kunde få igång ÄL och mens så att vi har en chans och en möjlighet att försöka. Denna väntan på att få igång kroppen är så påfrestande. Sen måsta men väl antagligen vänta på att lyckas bli gravid också när den väl kommer i gång. Suck....livet är inte lätt.

:-(

Är lite nere idag. Mensvärken har försvunnit utan minsta tecken på mens. Har heller inte fått något plus, testade idag igen. Detta är så frustrerande. Trodde att det fanns en chans denna gång eftersom jag hade mensvärk utan mens men nu när värken försvunnit vet jag inte vad jag ska tro. Min kropp spelar mig verkligen spratt. Är med i några trådar på familjeliv och där har det trillat in plus de senaste dagarna. Jag är verkligen jätte glad för deras skull, flera av dem har kämpat ett bra tag. Samtidigt gör det mig lite ledsen för det får mig att tänka på vår situation och att vi inte ens har en möjlighet att lyckas just nu. Fick brev hem idag från gyn och de har ändrat min tid. Visserligen bara två dagar men ändå. Har väntat så länge på hjälp och vill inte behöva vänta en enda dag till.

Fick idag reda på att mamman till en av mina närmsta vänner har drabbats av lungcancer. Usch och fy. Tänker så på henne, på dem och på vad livet kan förändras på ett ögonblick. Det får en att inse vikten av att värna om dem vi älskar, att ta hand om varandra och försöka fokusera på det positiva i livet.

Tänk om

Molvärken/mensvärken fortsätter och jag känner av den rejält. Det har värkt större delen av dagen idag men ännu ingen skymt av mensen.

Vet inte vad jag ska tro......

Är det mensen som är på väg eller är det något annat? Spelar kroppen mig ett spratt?

Tänk om........

Mensvärk/molvärk

Har sedan igår haft molvärk/mensvärk så nu är mensen kanske på G. Jag tror inte att jag brukar känna av mensen så här innan den kommer men med tanke på att jag inte haft mens på så länge så jag jag väl samtidigt glömt bort hur det brukar kännas. Jag tyckte ju att jag hade ÄL-flytningar helgen för två veckor sedan och det stämmer säkert med tanke på det jag nu känner. Fick inget utslag på ÄL på stickorna jag tog då men å andra sidan kollade jag bara när flytningarna kom och några dagar efter. Det kan ju vara så att jag hade ÄL strax innan flytningarna och att det var därför jag inte fick något utslag. Får vänta och se vad som händer. Ska till ett badland med familjen i morgon så det vore skönt om den håller sig borta tills på söndag men jag är samtidigt tacksam om den kommer eftersom jag vill få igång den och bebisverkstaden igen. Det är klart att det också finns en liten förhoppning om att denna mensvärk beror på något annat än mens men jag vågar samtidigt inte hoppas för jag vill inte bli besviken igen. Får vänta och se vad helgen utvisar.