I morgon är det dags för inskrivning hos BM. Är i v 11 (10+1) idag och har inte så mycket symptom men magen växer i alla fall. Där finns en gravidkula som börjar bli svår att dölja så länge jag inte har vida kläder. Det var länge sedan jag hade något tight (förutom med en tröja över) men förhoppningsvis kan jag börja klä mig annorlunda och mer varierat efter kub testet. Skulle tro att det blir om ca 2v. Vill gärna vänta tills efter det med att visa och berätta för hela omgiviningen. Vissa vet ju att vi är gravida men jag har t ex inte sagt något på sommarjobbet eller till de flesta kurskamrater eller vissa grannar. De närmsta vet och det räcker än så länge. Vi har berättat för barnen. Vi gjorde det efter vårt vul i torsdags då allt såg bra ut. Äldsta dottern sa "Va en till" Hon verkar inte riktigt förstått eller glömt eller bara inte tänkte på att det inte gick vägen sist. Den yngsta kommer fram och klappar mig på magen ibland och pratar med pyret därinne. Så gulligt :-)
Hoppas verkligen att det är som det ska där inne.
Brösten är större och har blåa ådror men illamående har flytt sin kos igen. Verkar som att alla symptom kommer och går, kanske pyret har olika tillväxtperioder. Även jag verkar ha en ordentlig tillväxtperiod för jag är i stort sett alltid hungrig vilket är en stor skillnad mot när jag väntade minstingen. Då var jag i stort sett aldrig hungrig istället och gick bara upp ca 4kg under graviditeten. Det lär inte stanna där denna gång men så länge jag och pyret mår bra och så länge jag slipper väga mig så är jag nöjd. Kroppen får jag ta itu med efteråt, nu vill jag bara njuta och må bra och inte må dåligt över viktuppgång vilket jag vet att jag skulle göra om jag skulle väga mig. Blev ju lovad förra gången jag var gravid (MA dec) att inte behöva väga mig och det hoppas jag hon håller denna gången också. Jag vill inte få tillbaka mina "ätstörningstankar" igen. De ligger och lurar i bakhuvudet men får inte komma fram för jag vet att jag skulle må väldigt dåligt över att åter känna viktstressen och pressen från mig själv. Är inte nöjd med min kropp idag men jag kan leva med den. Jag vet innerst inne att jag inte är speciellt stor men tycker inte om det jag ser i spegeln men jag försöker lära mig leva med mina tankar och känslor utan att låta dem påverka mig för mycket.
Hoppas verkligen att det är som det ska där inne.
Brösten är större och har blåa ådror men illamående har flytt sin kos igen. Verkar som att alla symptom kommer och går, kanske pyret har olika tillväxtperioder. Även jag verkar ha en ordentlig tillväxtperiod för jag är i stort sett alltid hungrig vilket är en stor skillnad mot när jag väntade minstingen. Då var jag i stort sett aldrig hungrig istället och gick bara upp ca 4kg under graviditeten. Det lär inte stanna där denna gång men så länge jag och pyret mår bra och så länge jag slipper väga mig så är jag nöjd. Kroppen får jag ta itu med efteråt, nu vill jag bara njuta och må bra och inte må dåligt över viktuppgång vilket jag vet att jag skulle göra om jag skulle väga mig. Blev ju lovad förra gången jag var gravid (MA dec) att inte behöva väga mig och det hoppas jag hon håller denna gången också. Jag vill inte få tillbaka mina "ätstörningstankar" igen. De ligger och lurar i bakhuvudet men får inte komma fram för jag vet att jag skulle må väldigt dåligt över att åter känna viktstressen och pressen från mig själv. Är inte nöjd med min kropp idag men jag kan leva med den. Jag vet innerst inne att jag inte är speciellt stor men tycker inte om det jag ser i spegeln men jag försöker lära mig leva med mina tankar och känslor utan att låta dem påverka mig för mycket.
Tack snälla! Känns helt overkligt! Såklart! Efter alla dessa år! Ser fram emot UL i juli så vi får se om/att det verkligen bor någon härinne...
SvaraRaderaKram Ninna
Det förstår jag om det gör eftersom ni kämpat så länge för ett plus. Håller tummarna för att graviditeten flyter på för er och att ni får se en välmående liten krabat på ultraljudet. Det är ni verkligen värda! Kram
SvaraRadera