Det var för bra för att vara sann

Kom nyss hem från veckans besök på kvinnokliniken med tårar i ögonen. Fick inte alls det svar jag hoppast på vid denna vul-undersökning. De andra gångerna har jag varit beredd på tråkigheter men inte denna gång. Han hittade först ingenting men efter en massa letande hittade han fostret som dock är jätte litet bara 4,7 mm vilket är aldeles för litet för den veckan jag borde vara i. Han såg heller inget hjärtljud vilket med stor sannorlikhet innebär att fostret dött sen jag var där förra veckan. Jäkla skit, kände att luften gick ur mig. Visst hade jag det i bakhuvudet att det inte skulle gå vägen men eftersom jag känner mig gravid och fostret växte mellan de två första gångerna så trodde jag att det såg bra ut. Trodde verkligen att jag skulle få se ett pickande hjärta. Ska tillbaka nästa vecka igen men läkaren trodde att det var ett missfall. Vet inte vad jag ska skriva eller säga, känner mig så ledsen och nere. Har flera gånger känt att det var för bra för att vara sant eftersom vi lyckades så fort och jag skulle få i sommar mellan två terminer och tydligen var det så också.