Att vara stark

Att vara stark är inte att aldrig falla,
att alltid veta eller att alltid kunna.
Att vara stark är inte att alltid orka skratta,
att hoppa högst eller att vilja mest.
Att vara stark är inte att lyfta tungt,
att komma längst eller att alltid lyckas.

Att vara stark är att se livet som det är,
att acceptera dess kraft och ta del av den,
att falla till botten, slå sig hårt
men alltid komma igen.

At vara stark är att våga hoppas
när ens tro är som svagast.
Att vara stark är att våga se ljus i mörkret
och att alltid kämpa för att komma dit.

Jag försöker vara stark för både min egen och min omgivnings skull. Vi har inte sagt något till barnen ännu, vill vänta tills på måndag och det är svårt och jobbigt att gå runt och låtsas att allt är bra. Det tar på krafterna och ibland kommer tårarna fram. Igår kväll när jag nattade yngsta dottern kramade hon om mig hårt och sa att hon och bebisen älskade mig mer än något annat. Då var inte tårarna långt borta, de brände under ögonlocken. Lillan ser fram emot bebisen lika mycket som oss och pratar mycket om henne/honom. Att behöva berätta att det i dagsläget inte blir någon bebis kommer bli så jobbigt. Kanske skulle vi ha väntat att berätta för barnen men vi ville att de skulle veta om varför jag var så trött och mådde dåligt och det finns ju inga garantier även om man gått 12v så därför valde vi at tidigt berätta. Vi såg det ju som en stor och underbar nyhet och vi ville dela den med våra barn. Nu blir det väl till att ta nya tag och försöka igen framöver.