Nytt vul

Det gick bra på kvinnokliniken idag. Den lilla har vuxit till sig och läkaren tyckte sig kunna se hjärtat men det är fortfarande lite tidigt och därför har jag fått en ny tid nästa vecka igen för att se att den lilla fortsätter växa och att hjärtat slår. Det är så skönt att de kollar upp mig noga. Förstår om det kan ha varit lite svårt att se ordentligt för hela livmodern rörde sig vid varje andetag jag tog. Det var häftigt, det såg lite blåsigt ut därinne. Känner mig i allra högsta grad gravid och nu är det bara att hoppas på att det fortsätter i positiv riktining.

Illa jag mår illa.....

och jag säger bara: Jippi!

Väntan och längtan

Det är inte roligt att bara gå och vänta och med skräckblandad förtjusning längta efter måndagens vul. Jag hoppas och tror att det går i rätt riktning i magen. Har mått illa från och till under dagen och brösten ömmar fortfarande. Så länge jag upplever symptom och känner mig gravid så bör jag väl se det som positivt. Ibland blir jag dock fundersam på om jag inbillar mig eftersom detta är något jag så innerligt vill.

Har upplevt en hel del motgångar genom livet, speciellt under sista året och det sägs att motgångar stärker men nu får det banne mig vara nog. Jag orkar inget mer. Jag vill få uppleva något riktigt positivt just nu, jag vill ha en bebis som växer och utvecklas i magen. Jag vet att många andra inte ens har ett barn och jag har ju redan två underbara barn men ändå. Jag vill ha ett tredje barn, jag vill ha detta barn, som i och för sig inte är ett barn ännu men jag hoppas att det kommer att bli det. Jag tycker faktiskt att jag, precis som andra förtjänar detta. Så ska man väl egentligen inte skriva eller säga i vårt svenska samhälle men det är så jag känner. Jag förtjänar det inte mindre än någon annan men heller inte mer.

Jaha.....

Vet inte riktigt vad jag ska skriva. Två personer undersökte mig med vul och den första kunde inte se någonting men den andra kunde däremot se någonting. Om det däremot kommer utvecklas till ett barn eller inte är för tidigt att säga. De kunde inte se något foster eller något hjärta men däremot hinnor och kanske något annat. Ska tillbaka om en vecka igen för nytt vul. Det är bara att hoppas på det bästa. Hoppas på att det som nu finns i magen kommer vidareutvecklas till ett foster och till en bebis, vår bebis. Kan ångra lite att vi redan berättat för barnen men samtidigt tycker jag att de har rätt att vara delaktiga ch skulle det inte gå vägen så vet de ju i så fall varför jag går runt och är ledsen. Är det meningen så är det och är det inte meningen så är det inte. Jag håller mina tummar och hoppas av hela mitt hjärta.

De kunde se att jag hade en cysta, på ena äggstocken tror jag det var, men den ska tydligen vara ofarlig. Den första som un dersökte mig började prata om cellprov, när jag gjorde det senast och vad det visade. Sen ska hon inget mer, blev lite nervös men samtidigt är det inte mitt främsta fokus just nu.

I eftermiddag vet jag hur det ligger till

Har fått en tid 13.30 idag på kvinnokliniken så i eftermiddag vet jag hur det ligger till. Magen är i uppror idag, antagligen av nervositet. Jag som tidigare varit förstoppad har nu gått på toaletten tre gånger idag, och dagen är längt ifrån slut. Jag hoppas hoppas innerligt att det finns ett levande foster därinne och att ingenting är fel. Har fått tillbaka illamåendet, brösten ömmar fortfarande och magen är kvar så snälla låt det vara som det ska inne i magen. Snälla!

Lugnare än i morse

Har inte fått några mer flytningar än det lilla som var i morse men har fortfarande ont i magen. Inte lika ont som igår och i morse men jag har en molnande värk, ungeför som mensverk, som inte verkar vilja försvinna. Har läst en massa på nätet och det verkar vara "normalt" att ha det så här under graviditeten men det kan också vara tecken på missfall. Har ju dock inte fått något blod varken nu eller förra gången. Oavsett vad som händer resten av dagen så ska jag nog ta och ringa till Kvinnokliniken i morgon i alla fall och prata med dem. Eftersom jag tidigare haft ett missfall, som började med bruna flytningar, och då gick runt i ca 7 veckor med ett dött foster i magen så vill jag självklart veta hur det ser ut i magen nu. Jag vill inte behöva gå igenom det igen. Har ju inte varit nästan något illamående denna vecka men därmot har jag mått illa idag. Har jag ömmande bröst, är trött, får springa på toa ofta och har problem med förstoppning. Magen är kvar den också. Men usch vad man går runt och tänker och analyserar. Det som händer händer ju och jag hoppas innerligt att det går vägen. Jag vill så gärna bli mamma till sommaren.

Nya flytningar och ont i magen

Igår fick jag jätte ont i magen men tänkte inte så mycket mer på det eftersom jag ju kan ha väldigt ont i magen emellanåt. I morse när jag var på toaletten upptäckte jag dock bruna flytningar igen och jag har åter fått ont i magen. Denna gången känns det som kraftiga menssmärtor. Jag håller tummarna och hoppas innerligt att det inte är ett missfall på gång. Snälla, snälla, snälla låt oss inte förlora detta efterlängtade barn. Ligger i sängen och vilar och hoppas att smärtorna snart ska gå över och aatt det inte blir något mer med dem. Kan inte göra så mycket nnat än att vänta och avvakta och se om det försvinner eller tilltar. Snälla inga blödningar. Ska ta och ringa till kvinnokliniken på sjukhuset i morgon och prata med dem, de har ju oturligt nog inte öppet idag.