Åhh vad trött jag är på kommentarer som:
- Men du är ju inte så gammal, ni har gott om tid på er att försöka.
(Svar på tal: Jasså vad vet du om den saken? Vet att jag inte är jätte gammal men med tanke på vad sällan jag har ÄL och mens så har vi i dagsläget inte många chanser per år. Har haft 2 chanser på 10-11månader och vem vet om det kommer fortsätta så eller om jag kanske t o m kommer ha det ännu mer sällan om vi inte får hjälp.)
- Ni ska vara glada att ni i alla fall fått två barn.
(Svar på tal: Ja vi är jätte glada för de vi har men det gör inte längtan efter en till mindre, det gör inte sorgen över mina MA mindre. Jag vet att vi haft turen att få två barn vilket jag är jätte tacksam för och jag vet att många andra kämpat i år utan att ännu fått något barn och jag är jätte ledsen för deras skull men min sorg och längtan finns ändå.)
- Det kommer ordna sig till det bästa.
(Svar på tal: Jasså vad vet du om den saken? Hur ska det kunna ordna sig till det bästa? Hur kan det vara till det bästa att ha fått tre MA, varav två det senaste halvåret. Jag trodde också på det bästa ett tag men inte nu längre. Jag trodde det var ödet att vi inte skulle få barn till sommaren utan att det i stället skulle bli i januari när jag är klar med utbildningen men det blir ju inte så heller. Jag kan inte se någon mening med detta. Vad har jag och många andra gjort för fel? Varför ska vi straffas så? Man kämpar och kämpar och får bakslag efter bakslag. Bara för att jag fått barn tidigare så är ju inte det en garanti för att vi någonsin kommer lyckas igen och hur skulle det kunna vara det bästa?)
- Har du kommit över det än/lagt det bakom dig?
- Men du är ju inte så gammal, ni har gott om tid på er att försöka.
(Svar på tal: Jasså vad vet du om den saken? Vet att jag inte är jätte gammal men med tanke på vad sällan jag har ÄL och mens så har vi i dagsläget inte många chanser per år. Har haft 2 chanser på 10-11månader och vem vet om det kommer fortsätta så eller om jag kanske t o m kommer ha det ännu mer sällan om vi inte får hjälp.)
- Ni ska vara glada att ni i alla fall fått två barn.
(Svar på tal: Ja vi är jätte glada för de vi har men det gör inte längtan efter en till mindre, det gör inte sorgen över mina MA mindre. Jag vet att vi haft turen att få två barn vilket jag är jätte tacksam för och jag vet att många andra kämpat i år utan att ännu fått något barn och jag är jätte ledsen för deras skull men min sorg och längtan finns ändå.)
- Det kommer ordna sig till det bästa.
(Svar på tal: Jasså vad vet du om den saken? Hur ska det kunna ordna sig till det bästa? Hur kan det vara till det bästa att ha fått tre MA, varav två det senaste halvåret. Jag trodde också på det bästa ett tag men inte nu längre. Jag trodde det var ödet att vi inte skulle få barn till sommaren utan att det i stället skulle bli i januari när jag är klar med utbildningen men det blir ju inte så heller. Jag kan inte se någon mening med detta. Vad har jag och många andra gjort för fel? Varför ska vi straffas så? Man kämpar och kämpar och får bakslag efter bakslag. Bara för att jag fått barn tidigare så är ju inte det en garanti för att vi någonsin kommer lyckas igen och hur skulle det kunna vara det bästa?)
- Har du kommit över det än/lagt det bakom dig?
(Svar på tal: Vad tror du? Hur skulle jag ens kunna börja med att lägga det bakom mig när jag fortfarande går runt och är gravid även om jag inte har något foster i magen. Och även om skrapningen vore gjord så går det inte över på någon dag. Varför ska jag inte få sörja och vara ledsen? Jag kan inte bara gå runt och låtsat som att allt är ok och vara glad. Det har jag varken lust eller ork till. Om någon tror att man kommer över ett missfall eller ett tråkigt besked om ofostrig graviditet/ma på bara 5 dagar så tror jag inte att den personen själv haft något mf/ma.)
Vet att många bara vill väl men snälla jag spyr på dessa och liknande kommentarer. Försök sätta er in i min situation i stället, skulle ni vilja få denna typ av kommentarer när ni befinner er på botten och mår riktigt dåligt? Det tror jag inte att ni skulle vilja, eller ja...det vet jag ju inte....men jag vill i alla fall inte ha dem. Att någon beklagar det som hänt, tänker på en, hoppas att man framöver ska lyckas igen och visar att de finns där är en annan sak men just ovanstående typer av kommentarer hjälper miginte ett dugg. Är så tacksam för bloggvänner och FL-vänner som också kämpat/kämpar och som (nog tack vare det) finns som ett stöd och visar att de bryr sig och inte tycker att jag ska komma över det som varit/är på bara några dagar, eller som inte dömer mig för att jag redan har barn och då tycker att jag inte har "rätt" att sörja och vara ledsen utan att jag bara ska vara tacksam för det jag har.
Vet att många bara vill väl men snälla jag spyr på dessa och liknande kommentarer. Försök sätta er in i min situation i stället, skulle ni vilja få denna typ av kommentarer när ni befinner er på botten och mår riktigt dåligt? Det tror jag inte att ni skulle vilja, eller ja...det vet jag ju inte....men jag vill i alla fall inte ha dem. Att någon beklagar det som hänt, tänker på en, hoppas att man framöver ska lyckas igen och visar att de finns där är en annan sak men just ovanstående typer av kommentarer hjälper miginte ett dugg. Är så tacksam för bloggvänner och FL-vänner som också kämpat/kämpar och som (nog tack vare det) finns som ett stöd och visar att de bryr sig och inte tycker att jag ska komma över det som varit/är på bara några dagar, eller som inte dömer mig för att jag redan har barn och då tycker att jag inte har "rätt" att sörja och vara ledsen utan att jag bara ska vara tacksam för det jag har.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar