Mat och vikt samt tankar och känslor kring det

I morgon är det dags för hälsosamtal hos BM och jag ska då passa på att höra med henne om ett tidigt vul. Jag tror inte att de gör det på den MVC där jag går utan det får nog bli någon annanstans. Känner mig hoppfull inför att få göra ett vul efersom den BM jag pratade med i telefon när jag bokade in tiden för hälsosamtal sa att min BM kan hjälpa mig ordna ett tidigt vul. Så jag hoppas det stämmer och att jag kommer slippa strida för det.

Är för övrigt väldigt trött men inte så illamående för tillfället. Är konstant hungrig och längtar just nu mest efter choklad och salt. Ska bli spännande att se om det håller i sig eller om det ändras. När jag väntade yngsta dottern var jag i stort sett aldrig hungrig och när jag åt blev jag snabbt mätt. Jag var då mest sugen på frukt och var för det mesta väldigt nyttig och jag gick upp 4-5kg under graviditeten. Kan nog ha en del att göra med den ätstörningsproblematik jag haft och fortfarande kämpar med (dock inte i samma utsträckning som tidigare). Efter att jag fött första dottern började jag banta och rasade snabbt i vikt och det tog mig många år att ta mig ur det. Jag får fortfarande vissa av dessa tankar. Jag tycker inte om hur jag ser ut, och jag vet att om jag skulle ställa mig på en våg så skulle jag börja banta igen. Jag kan fortfarande må dåligt när jag äter "onyttigt" men inte så som det var tidigare. Då räknade jag poäng på allt jag åt och vägde mig uppemot tio gånger per dag. Jag tappade hår, frös konstant och kunde inte tänka på mycket mer än vad jag åt/inte åt. Det är inte lätt att bli av med en ätstörning och jag kommer alltid leva med det som en del av mig men idag kan jag i alla fall unna mig att äta sådant som inte är så nyttigt utan att få dåligt samvete och må dåligt, inte alltid men ibland i alla fall. Jag vet vad lätt jag skulle kunna halka dit igen och jag vet också vad fel det är att banta när jag är gravid. Därför pratade jag med BM om detta vid mitt förra hälsosamtal (då graviditeten slutande med MA) och jag sa att jag inte kommer kunna väga mig under graviditeten och det hade hon förståelse för och hon sa att det var helt ok, tack och lov. Jag kommer ha samma bm nu och det är skönt. Jag vill inte behöva strida för att slippa väga mig. Visst är det väl bra om de har koll på mig och bebisen men det kan de förhoppningsvis ha ändå genom t ex att mäta sf-mått. Jag vill så gärna må bra och kunna njuta av denna graviditet och slippa gå runt och konstant tänka på vad jag stoppat i mig oc h hur mycket jag gått upp.