Lunchade med en vän i dag vilket var jätte trevligt då vi inte setts på cirka ett år. Däremot var det första jag såg när vi möttes den stora, fina magen. Hon var tydligen gravid och ska ha barn om två månader. Är jätte glad för hennes skull men samtidigt hugger det till i hjärtat. Jag skulle ju också ha en mage nu.
Ser magar överallt och även om jag mår relativt bra nu så blir jag ständigt påmind av alla dessa magar. Jag blir påmind om vårt lilla pyre som togs ifrån oss. Även om jag "bara" gått cirka 10veckor så är det ju faktiskt inte så bara. Vi hade hunnit börja glädjas, längta, planera och vänta på det lilla pyret. Jag hade gått ungefär 1/4 av graviditeten och saknar både pyret, den lilla magen och graviditeten. Det är bara att hoppas på att jag snart är gravid igen. Hoppas, hoppas, hoppas......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar