Något jag funderat mycket på de senaste dagarna är detta med väntan och längtan. Jag undrar hur mycket tid vi egentligen spenderar på att göra detta. Det börjar ju så fort vi blir till och fortsätter till vi dör, det pågår hela livet. Som små väntar vi på jultomten, födelsedagar, paket och en massa annat. När vi blir lite äldre väntar vi på att möta "den rätta", på om vi kommer in på önskad utblidning, på arbete osv. Det samma gäller längtan. Vi längtar efter någon/något en stor del av vår tid. Vi längtar efter kärlek, ömhet, graviditet, barn, semester.........osv......
Detta tar aldrig slut. Jag undrar om det någonsin kommer en dag då jag varken väntar eller längtar efter något/någon. Jag tror knappast det. Även om man inbland upplever ren och skär lycka och trivs med livet och känner sig lycklig så är det ändå något som saknas. Kanske inte för evigt utan bara just där och då. Hur lycklig jag än känner mig så kanske jag inte har mannen eller barnen eller någon nära vän där just då som jag väntar på och/eller längtar efter. Jag tror att det helt enkelt är en del av livet, det hör till livet att vänta och längta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar