Varken det ena eller det andra

Det har nu gått drygt 6 veckor sedan skrapningen och ingen mens är här ännu. Testade i morse men det var minus. Åhh vill så gärna att det ena eller det andra visar sig snart. Vill självklart ha ett plus men lyckas vi inte denna gång vill jag att mensen kommer så att det inte blir så långdraget. Träffade en liten 4 dagars bebis igår och min längtan blev inte direkt mindre av det. Min kusin fick sin första i måndags och de kom förbi på kalaset för min syster igår. Varför vill det sig inte. Trodde faktiskt att vi hade god chans att lyckas nu. Det är ju vid denna tidpunkt mina andra barn blivit till och utifrån vad jag läst så verkar det vara många som lyckas direkt efter skrapningen. Nu är det väl inte helt kört i och för sig eftersom mensen inte är här. Det kanske är för tidigt bara. Får hoppas på det.



Idag ska vi ha en familjedag men mannens bröder m familjer samt hans mamma och moster. Ska bli trevligt men jag är lite nere och de vet ju om att vi försöker och brukar ofta fråga hur det går. De visar ju genom det att de bryr sig och det är ju bra men samtidigt lite jobbigt för jag blir påmind om att det inte vill sig för oss. Vi får helt enkelt bara fortsätta och förhoppningsvis lyckas vi snart.

Ytterliggare en bebis

För cirka två timmar sedan föddes en ny familjemedlem. Jag är jätte glad för föräldrarnas skull men samtidigt hugger det till i hjärtat på mig. Jag är inte avundsjuk eller missgynnsam eller liknande, jag är jätte glad för deras skull och för alla andra som blir gravida/får barn men det gör ju samtidigt min längtan, väntan och sorg starkare. Jag blir påmind om vårt missfall och alla känslor kring det och kring längtan efter ett barn till. Jag hoppas innerligt att det är min tur att bli gravid snart, vår tur att känna glädjen och lyckan över ett litet liv som växer och frodas i magen på mig. Jag hoppas att en ny liten familjemedlem ser dagens ljus detta år.

Mera väntan och längtan

Jag skrev om väntan och längtan i ett tidigare inlägg. Ovanstående bild är något jag väntar på och längtar efter innerligt mycket. Jag hoppas snart ha en växande mage och ett växande pyre i magen.
Jag väntar...........
Jag längtar..........

Helgen

Denna helgen är maken ute på vift och jag och barnen är själva hemma. Vi har haft en lugn och mysig förmiddag och en mycket trevlig eftermiddag och kväll med besök av goda vänner. De kom hit på fika och stannade även över middagen. De var så gulliga och gick hem (ja de bor nära) och hämtade middagsmat och så tillagade vi maten här. I morgon ska jag och barnen åka till ett lekland tillsammans med några andra kompisar. Har alltså en riktigt bra helg även om inte maken är hemma hos oss.

Håller på att möblera om lite här hemma. Ovant men jag gillar det mer och mer. Maken och jag har flyttat ut i vardagsrummet, vi har ett ganska stort/långt sådant. Vårt tidigare sovrum har vi gjort om till tvrum/läsrum/datarum. Blev riktigt bra. Ska göra det sista i morgon när han kommer hem. Vi har köpt stänger och gardiner vi ska sätta upp runt sängen så att det går att dra för när man vill. Kommer nog bli en populär koja för barnen.

5 veckor och 1 dag har gått sedan skrapningen. Ingen mens ännu i sikte men den brukar ju dröja ca 6 veckor så det är inte så konstigt. Är fruktansvärt trött, har inte varit så här trött sen jag vet inte när. Maken tror att jag är gravid igen men jag känner mig inte gravid och vill/vågar inte hoppas på det. Det är klart att jag hoppas men........Det har ju varit "rätt" period nu för att lyckas men det betyder ju inte att vi lyckas denna gång. Det är bara att avvakta och se vad som händer.

Vi påverkas av vår omgivning, i samspel med vår omgivning

"Vad du säger om mig
Det du tror om mig
Sådan du är mot mig
Hur du ser på mig
Vad du gör mot mig
Hur du lyssnar på mig
Så´n blir jag"

Det här med väntan och längtan

Något jag funderat mycket på de senaste dagarna är detta med väntan och längtan. Jag undrar hur mycket tid vi egentligen spenderar på att göra detta. Det börjar ju så fort vi blir till och fortsätter till vi dör, det pågår hela livet. Som små väntar vi på jultomten, födelsedagar, paket och en massa annat. När vi blir lite äldre väntar vi på att möta "den rätta", på om vi kommer in på önskad utblidning, på arbete osv. Det samma gäller längtan. Vi längtar efter någon/något en stor del av vår tid. Vi längtar efter kärlek, ömhet, graviditet, barn, semester.........osv......
Detta tar aldrig slut. Jag undrar om det någonsin kommer en dag då jag varken väntar eller längtar efter något/någon. Jag tror knappast det. Även om man inbland upplever ren och skär lycka och trivs med livet och känner sig lycklig så är det ändå något som saknas. Kanske inte för evigt utan bara just där och då. Hur lycklig jag än känner mig så kanske jag inte har mannen eller barnen eller någon nära vän där just då som jag väntar på och/eller längtar efter. Jag tror att det helt enkelt är en del av livet, det hör till livet att vänta och längta!

Tänkvärt citat

"Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och insikt att inse skillnaden."