Utedag, blod och inre lugn

Har mensvärk men blöder inte så mycket, det är mest när jag är på toaletten och torkar mig som det kommer. Ska ringa till gyn i morgon och höra vad de säger. Men det måste vara mensen, vad skulle det annars vara? Jag räknar det som mens i alla fall och hoppas kunna börja med pergo på onsdag. Gyn kommer säkert tycka att jag ska avvakta och se om jag får ÄL självmant men jag vill inte vänta och chansa. Är ju osäker på om jag haft någon Äl innan denna blödning och jag vill ha all hjälp jag kan få. Ska börja med stickorna så fort jag börjar med tabletterna för jag har ingen aning om när jag kan räkna med att Äl kommer. Ska dock försöka slappna av så gott det går och ta det som det kommer. Har varit ute större delen av dagen idag med några grannfamiljer. Det var härligt att vara i skogen, promenera och få åtminstone lite sol på sig. Pratade mycket med ena grannen som är gravid. Hon fick missfall i augusti och har försökt ett tag så vi pratade erfarenheter och känslor. Känner mig på något sätt lugn i kroppen. Jag har en tilltro till att vi kommer lyckas snart. Jag tror att det finns en mening med allt som skett i vårt liv och jag hoppas och tror att det var meningen att vi inte skulle få barn tidigare men nu snart är det vårt tur att få en lyckad graviditet.

Uvi och blod

Precis som jag misstänkte så har jag uvi. Var på VC igår och fick medicin utskriven. De tyckte att jag skulle avvakta med proveran till jag ätit färdigt antibiotikakuren fast de trodde samtidigt inte att de påverkar varandra på något sätt. Idag fick jag en blödning och jag blev jätte glad för det verkar som att mensen äntligen dyker upp, av sig själv, 99 dagar efter skrapningen. Blödningen hade jag på fm och det har inte kommit något mer så jag har ingen aning om ifall det är mensen som kommer eller vad det är för något. Fåt avvakta till i morgon och se om det kommer något mer. Hoppas verkligen att det är mensen för då slipper jag ju proveran och sparar in en massa dagar för då kan jag börja med pergotime om 5 dagar, hoppas jag i alla fall. Gyn kanskte tycker att jag ska avvakta och se om jag får egen ägglossning men det har jag ingen lust att göra för jag tror inte att jag hade ägglossning innan denna mensen. BM jag träffade på gyn sa inget om att jag nyligen skulle haft ÄL utan hon sa i stället att det kan vara så att jag snart skulle få det och det har jag inte fått för jag har använt ÄL-stickor efter besöket. Har inte haft sex men mannen sedan helgen för 2v sedan i o m ögonoperationen och uvi´n så det kans väl inte vara nidblödning eller liknande heller. Det borde jag haft tidigare i så fall. Knepigt är det. Var så glad över att mensen äntligen dök upp men sen har jag inte blödit mer. Är så trött på min kropp. Är det mensen som kommer nu så finns det ju en liten chans att jag hinner få en bebis detta år. Chansen känns inte jätte stor men tar det sig direkt så är det möjligt. Fick reda på att ytterliggare en i min närhet ska ha barn i år. Orkar inte fler nu. Kan inte riktigt glädjas utan blir bara påmind om mitt MA och min knäppa kropp som inte vill ge mig ÄL eller mens.

Livet är grymt

Läste förut på FL att den underbara människa som lät mig köpa hennes tabletter har drabbars av ett nytt MA. Så grymt. Det finns inte ord som kan beskriva den vidriga situation då man, många gånger helt ovetande, får beskedet vid ett vul att fostret är dött i magen. Har varit med om det två gånger så jag vet hur fruktansvärt det känns. Det finns liksom inte ord som kan trösta. Jag har skrivit till henne att höra av sig om hon vill ha tabletterna tillbaka. Det känns som det minsta jag kan göra.

Har inte börjat äta min första medicin än för jag har haft uvi-känningar ett par dagar och vet inte om det är så att jag behöver uppsöka VC för medicin och vet i så fall inte om medicinerna kan påverka varandra på något sätt. Dessutom har uvi varit ett tidigt tecken på graviditet vid de två senaste graviditeterna. Jag har fått uvi innan jag fått mitt plus. Tror inte att det är fallet denna gången men det känns dumt att chansa. Tänkte avvakta veckan ut. På söndag har det gått 100 dagar sedan min skrapning så det kanske blir ett bra datum att börja med proveran.

Tänk vad snabbt det kan vända

Vilka underbara människor det finns ute i vårt avlånga land. Alldeles nyss var jag totalt nere, jag kände mig oerhört ledsen och frustrerad och spydde galla på fl och vad hände en kort stund senare. Jo jag fick ett meddelande av en tjej i den tråd jag skrev i och hon har ett paket pergo hon inte behöver då hon lyckades bli gravid ändå. Hon är villig att sälja denna till mig. En person jag aldrig träffat är villig att skicka sina tabletter till mig. Det är underbart. Jag blir helt mållös. Tänk snart kan det vara vår tur. Det ger oss i alla fall en chans att lyckas och det räcker för tillfället.

Tack till denna underbara person

Orkar inte mer

Jag är en sådan person som brukar ses som stark, som biter ihop och inte visar vad jag känner. Men nu orkar jag inte mer. Jag fick precis reda på ytterliggare en som ska ha barn i år. Det är nu 10 st i min närhet som har fått/ska få barn under 2011. Orkar inte glädjas längre för allt jag kan tänka på är att vi inte kommer få någon bebis i år. Ursäkta att jag låter så bitter men jag kände att musten gick ur mig. JAG VILL OCKSÅ!! Känns så typiskt att pergo är slut överallt för fick jag tag på det hade jag i alla fall en chans att lyckas vilket vi inte har just nu. Det känns också tungt att veta att det är mig det är fel på och jag kan inte göra något för att ändra på det. Jag kan bara vänta på att pergotime dyker upp. Det är ju inte ens säkert att vi kommer lyckas med pergo eller att kroppen kommer börja fungera som den ska men den ger oss i alla fall en chans. Hoppas hoppas att det snart finns på lager och hoppas hoppas att det kommer fungera och hoppas hoppas att det snabbt fungerar.Undrar om det finns en svart marknad för pergo någonstans och hur hittar man i så fall den?

Vill bara krypa ner under täcket och gråta men jag försöker låta bli. Inte för att jag vill vara stark den här gången utan för att jag är rädd att det kommer göra ont i ögat och jag har tillfäcklig smärta som det är. Har inte så ont i ögat men i hjärtat och i själen och har också från och till fruktansvärda magsmärtor. Vet inte vad som händer. Kanke säger kroppen ifrån?

Gynbesök

Är nyss hemkommen från gyn. Har tydligen äggstockar som inte producerar så ofta och därför får jag ÄL och mens väldigt sällan. Fick provera och pergo utskrivet så nu hoppas jag på att pergo snart kommer in på apoteken för just nu är det helt slut där jag bor. Läkaren ville ändå att jag ska vänta 2-3 veckor för att se om det har kommit igång av sig själv för hon kunde se en stor äggblåsa på ena äggstocken. Hon kunde dock inte svara på om det betyder att jag snart ska ha ÄL eller om det var den äggblåsa/cysta som upptäcktes i dec. Är det samma så har det inte hänt någonting på tre mån. Skönt att äntligen ha varit där i alla fall för nu vet jag ju att jag får hjälp.

Jag ska höra av mig till henne om jag inte börjat blöda 7 dagar efter att jag avslutat provera eller vid första blödningsdagen för att följa upp pergotime eller om mensen kommer igång av sig själv men att jag fortsätter ha långa cykler, dvs längre än 45 dagar.

Trodde faktiskt att mensen skulle komma i natt för jag fick sådan sjuk mensvärk i går och den gav sig inte. Mensvärken fortsatte i natt och även nu idag, dock mildare än igår, och läkaren kunde inte se att jag hade någon mens på G. Kroppen är allt bra konstig. Hoppas verkligen att den stabiliserar sig snart.

Operationen är avklarad

Nu är operationen gjord. Jag fick vänta i ungeför två timmar på sjukhuset innan det var min tur. Det var segt och gjorde mig inte direkt mindre nervös. Sedan blev jag hämtad och vi vandrade in i operationsrummet när nål sattes och jag fick en mask över munnen och sen sov jag. När jag vaknade ett par timmar senare var jag väldigt illamående och hade en bultande huvudvärk. Fick medicin mot illamåendet och smärtstillande så det blev lite bättre men huvudvärken höll i sig tills i natt. Var darrig när mamma kom och hämtade mig och jag var inte hemma förrän vid 20-tiden. Hade då inte ätit på nästan ett dygn och heller knappt druckigt något så det är inte så konstigt om man var medtagen.

Ögat då? Det är lite svullet och rött runtom, det svider och skaver av stygnen och synen är suddig men känns bättre än vad jag trodde att det skulle göra. Ska kleta på ögonsalva tre gånger per dag och det är inte det lättaste men jag försöker.

Är fortfarande jätte trött, känner mig lite febrig och snurrig och har tillbringat dagen i soffan. Så kommer jag nog tillbringa större delen av veckan. Vilar mycket, kollar lite på tv och skriver lite på datorn.

I morgon är det dags för nästa läkarbesök. Då ska jag äntligen till gyn. Hoppas att jag inte får några tråkiga besked för det kommer nog göra ont att gråta. Jag hoppas på det bästa. Jag hoppas på svar och hjälp.