Ögonoperation

Jag har haft problem med dubbelseende i flera år och det har tyvärr inte blivit bättre utan snarare tvärtom. Har varit hos min optiker ett antal gånger och hon, läkare, jag och alla andra inblandade insåg tillslut att det enda som eventuellt kan hjälpa är en operation. Så på måndag ska den bli av. Känns lite läskigt, eller jag ganska mycket läskigt att någon ska in och skära i ens öga. Jag har inte frågat så mycket om själva operationen, vill egentligen inte veta vad de ska göra. Jag vill bara sova mig igenom ingreppet och det ska jag få göra. Det kommer ske under narkos och jag är sedan förberedd på ett par jobbiga dagar. Läkaren har sagt att jag kommer behöva vara hemma minst hela första veckan. Ska på återbesök på fredagen och då tas ställning till om jag behöver vara hemma mer än så. Det kommer skava av stygnen, rinna i ögonen och antagligen göra ont. Kommer vara både svullen och röd så det blir till att hålla sig inomhus. Ska dessutom kleta på ögonsalva tre gånger per dag. Hoppas verkligen att denna operation hjälper. De har sagt att jag nog aldrig kommer bli helt bra, det har ögonen för stora fel för, men förhoppningsvis blir det betydligt bättre i alla fall. Försöken till minskat dubbelseende kommer ske i två steg. Den första operationen av höger öga görs på måndag men sedan kommer det blir en operation till längre fram på samma öga. Läkaren ville ha det så. Hon vill kolla hur stora ändringar det blir av första operationen innan hon tar ställning till operation två. Mycket klokt tycker jag. När jag var iväg på en undersökning inför operationen var de fyra stycken som höll på att mäta och ta kort för att få med så mycket värden som möjligt. De var alla förundrade över att jag klarar av att få ihop synen så bra som jag ändå gör för jag har stora skillnader på mina mätvärden och de är höga. Den ena läkaren tyckte att det skulle göras en korrigering även på mitt vänstra öga men då tyckte den läkare som ska operera mig att det är onödigt att operera på mitt bättre öga. Tack säger jag bara. För tänk om något går fel. Nu känns det tryggt att veta att de åtminstone bara ska operera ena ögat och det är ju det öga som jag har mycket problem med och som jag tydligen stänger av när jag tittar. Det gör jag antagligen för att kunna få ihop det jag kollar på någorlunda bra. Det är inte alltid jag klarar det dock. När jag slappnar av eller är trött så har jag svårt att bara se en bild av det jag tittar på. Ibland klarar jag överhuvudtaget inte att få ihop bilderna, andra gånger går det när jag anstränger mig och ibland går det ändå.

En vecka i solen?

Min syster har fått jobb utomlands i sommar. Hon har dock inte bestämt sig ännu för om hon ska åka eller inte. Om hon åker har mamma lovat att sponsra oss så att vi kan åka ner en vecka. Det vore underbart och jag tror att en vecka tillsammans i värmen skulle vara precis vad jag och familjen behöver efter det senaste året. Jag var själv inne på att åka iväg som reseledare efter gymnasiet men träffade maken istället och flyttade till honom. Tror att det skulle vara en rolig och nyttig erfarenhet för min syster men det är klart att det nog även skulle bli en del hemlängtan. Får vänta och se vad hon bestämmer sig för.

Många frågor men få svar

Har idag en ledig dag och det känns skönt. Behöver ladda batterierna lite inför nästa veckas operation och besök på gyn. Båda känns lite läskiga. En operation i ögat.....tänk om något går fel.....Läkaren har säkert gjort operationen många gånger och det är nog ingen fara egentligen men tänk om...Maken är ganska orolig men försöker skoja bort det. Jag är mer orolog över onsdagens besök på gynmottagningen. Vad kommer hon hitta? Är cystan kvar? Har jag fått PCO? Kommer jag få medicin? Om jag får medicin går det ens att få tag på pergotime? Frågorna är många och svaren är få.

Min molvärk har kommit tillbaka och mina bröstvårtot är även lite ömma från och till. Hade inte tänkt testa något mer för jag blir bara nere av det men med tanke på operationen på måndag så tog jag ett nytt test i morse och det visade negativt som vanligt :-( Är inte förvånad men med tanke på min mensvärk/molvärk som jag haft från och till under en vecka så börjar man ju hoppas.

Jag hoppas och tror på en trevlig helg i alla fall. Är bortbjudna till några kompisar i morgonkväll och på söndag blir det släktkalas för 3 st fyller år. Sedan har jag en hel vecka hemma för att kurera mig.

Frustrerad

Tänk att mensen kan frustrera en så mycket. Trodde att jag skulle vara frustrerad på den när jag slutade med p-piller men av en helt annan anledning än jag är. Trodde att jag skulle vara frustrerad och nere över att få mens varje månad och i stället sitter jag här utan mens och känner frustration över det. Hade mens den 27 september senast. Det är ju en evighet sen. Det tog då nästan 11 veckor för den att komma och nu har jag spräckt de 11 veckorna. Är uppe i 11,5 veckor sedan skrapningen och det är 9 dagar kvar till gynbesöket. Fy vad detta tar på krafterna. Önskar att jag i alla fall kunde få igång ÄL och mens så att vi har en chans och en möjlighet att försöka. Denna väntan på att få igång kroppen är så påfrestande. Sen måsta men väl antagligen vänta på att lyckas bli gravid också när den väl kommer i gång. Suck....livet är inte lätt.

:-(

Är lite nere idag. Mensvärken har försvunnit utan minsta tecken på mens. Har heller inte fått något plus, testade idag igen. Detta är så frustrerande. Trodde att det fanns en chans denna gång eftersom jag hade mensvärk utan mens men nu när värken försvunnit vet jag inte vad jag ska tro. Min kropp spelar mig verkligen spratt. Är med i några trådar på familjeliv och där har det trillat in plus de senaste dagarna. Jag är verkligen jätte glad för deras skull, flera av dem har kämpat ett bra tag. Samtidigt gör det mig lite ledsen för det får mig att tänka på vår situation och att vi inte ens har en möjlighet att lyckas just nu. Fick brev hem idag från gyn och de har ändrat min tid. Visserligen bara två dagar men ändå. Har väntat så länge på hjälp och vill inte behöva vänta en enda dag till.

Fick idag reda på att mamman till en av mina närmsta vänner har drabbats av lungcancer. Usch och fy. Tänker så på henne, på dem och på vad livet kan förändras på ett ögonblick. Det får en att inse vikten av att värna om dem vi älskar, att ta hand om varandra och försöka fokusera på det positiva i livet.

Tänk om

Molvärken/mensvärken fortsätter och jag känner av den rejält. Det har värkt större delen av dagen idag men ännu ingen skymt av mensen.

Vet inte vad jag ska tro......

Är det mensen som är på väg eller är det något annat? Spelar kroppen mig ett spratt?

Tänk om........

Mensvärk/molvärk

Har sedan igår haft molvärk/mensvärk så nu är mensen kanske på G. Jag tror inte att jag brukar känna av mensen så här innan den kommer men med tanke på att jag inte haft mens på så länge så jag jag väl samtidigt glömt bort hur det brukar kännas. Jag tyckte ju att jag hade ÄL-flytningar helgen för två veckor sedan och det stämmer säkert med tanke på det jag nu känner. Fick inget utslag på ÄL på stickorna jag tog då men å andra sidan kollade jag bara när flytningarna kom och några dagar efter. Det kan ju vara så att jag hade ÄL strax innan flytningarna och att det var därför jag inte fick något utslag. Får vänta och se vad som händer. Ska till ett badland med familjen i morgon så det vore skönt om den håller sig borta tills på söndag men jag är samtidigt tacksam om den kommer eftersom jag vill få igång den och bebisverkstaden igen. Det är klart att det också finns en liten förhoppning om att denna mensvärk beror på något annat än mens men jag vågar samtidigt inte hoppas för jag vill inte bli besviken igen. Får vänta och se vad helgen utvisar.